Den som stammar kan få flythjälp

Omkring en av hundra vuxna stammar. Men det märks inte alltid. Många har strategier för att hantera sitt tal. Forskare kan nu se exakt vad som händer i stamningsögonblicket.

Text: Eva Barkeman

Vanliga symtom på stamning är repetitioner av ljud eller ord, blockeringar i talet och förlängningar av ljud. Stamning handlar om svårigheter att komma framåt i talet, trots att personen vet precis vad hen vill säga.


Andreas Knutsson har i dag accepterat sin stamning, men att hantera den är ett ständigt aktivt arbete. Foto: Oskar Omne

Andreas Knutsson har stammat så länge han kan minnas. Som barn var det riktigt jobbigt. Inte för att han blev mobbad, för det blev han inte, men han var ständigt orolig för hur omgivningen skulle reagera.

– Jag var rädd att de skulle skratta eller härmas. Jag undvek vissa samtalsämnen helt för att slippa säga vissa saker.

Det gjorde att han blev ganska tyst i klassrummet. Även om han kunde svaret på en fråga, räckte han inte upp handen – för att slippa prata.

Den stora skräcken var högläsning i skolan.

– Jag räknade ut i förväg när det skulle bli min tur och identifierade de språkljud som jag har svårast för, framför allt sådana ord som börjar på ”explosiva” konsonanter som p, b, t, d, k och g. Och jag hörde inget av vad de andra läste…

Allra värst var det när läraren hoppade över Andreas i turordningen – utan att fråga honom först.

– Det var hemskt. Jag kände mig så utesluten.

I dag märks det knappt att Andreas Knutsson stammar. Men så lägger han väldigt mycket energi på sitt tal; han är hela tiden medveten om vad han säger, och hur.

Alla människor snubblar på ord ibland. De tvekar, söker formuleringar, hummar och öh:ar. Men de som stammar kan ofta känna att de tappar kontrollen när musklerna inte reagerar som de vill och orden inte kommer ut rätt.

– Stamning är en talstörning med neurobiologiska grundorsaker som man inte kan rå för, säger Lisa Bengtsson, som är logoped vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Oftast börjar stamningen redan i förskoleåldern, när barnet är 2–5 år, och tal och språk utvecklas. Ungefär vart tjugonde barn har någon period av stamning. För de flesta stabiliseras talet av sig självt inom ett halvår eller några år, men stamningen kan också fortsätta upp i vuxen ålder.

Bland vuxna stammar omkring en av hundra. Man brukar säga att det är fyra till fem gånger vanligare hos män än hos kvinnor. Många har så kallad dold stamning; de har mer eller mindre lyckats dölja för omgivningen att de har problem, genom att undvika vissa talsituationer och utveckla olika strategier. Men själva kan de däremot uppleva stamningen som ett stort problem.


Individens egen upplevelse av stamningen avgör hur den påverkar vardagen, menar Lisa Bengtsson. Foto: Fredrik Jalhed

Lisa Bengtsson skiljer på ”yttre” och ”inre” stamningsproblem. De yttre är de som hörs – och syns. Själva talstörningen är ofta kopplad till tillfälliga muskelspänningar som också kan spridas till andra muskler, till exempel ögon, mun och hals, så att man till exempel blundar.

– Tyvärr finns ingen enkel bot, ingen medicin att ta. Men det finns ändå en hel del man kan göra, dels för att underlätta talet, dels för att stamningen ska påverka vardagen så lite som möjligt och ge mindre psykologiska besvär, säger Lisa Bengtsson.

Hur stort problemet är avgörs framför allt av upplevelsen hos den som stammar. En person med mycket stamning i talet kan vara öppen och utåtriktad, och uppleva ganska lite problem, medan en person som har kunnat dölja sin stamning kan känna mycket oro kring talet.

Därför är behandlingen väldigt individuell och utgår från vilka behov man har i sitt liv, från att våga ringa samtal till att göra presentationer inför klassen eller arbetskamraterna. Det handlar ofta både om att använda taltekniker och om att acceptera sin stamning och stärka självkänslan.

– Vi tittar dels på omgivningen, hur man kan skapa en lugn och trygg miljö med mindre press, dels på själva stamningen, för att öva upp ett bättre flyt i talet. Målet är att inte tystna och isolera sig.

Flytskapande taltekniker kan innebära att man tränar på att starta mjukt och lite glidande för att undvika att fastna, att artikulera konsonanter på ett mjukt sätt, och kanske sänka eller variera talhastigheten.

Så har Andreas Knutsson genom åren utvecklat sina strategier. Bland annat lägger han gärna in upprepningar som han själv styr över.

– Det är ett sätt att kontrollera mitt eget tal. Då kan jag lättare behålla lugnet i situationer som jag inte har kontroll över. Som den här intervjun, säger han lite spjuveraktigt.

Ett annat knep, eller ovana som han kallar det, är att lägga in ett s före svåra stavelser. Lite som andra säger ”öh”, när de tänker … Eller linda in ett besvärligt ord inuti en mening.

När jag nu får koll på några av Andreas Knutssons knep och tekniker, förstår jag allt mer hur han hanterar sin stamning, och att det är ett ständigt aktivt arbete. Som att han trummar med fingret under bordet för att hålla rytmen, eftersom det är lättare att tala till en viss rytm. Eller att han liksom lutar sig åt sidan och tar sats när han ska säga vissa saker. Det är starten som är svårast, särskilt när meningen börjar med vissa konsonantljud.

I dag antar han gärna utmaningar, som att hålla tal på kompisars bröllop. Sedan årsskiftet är Andreas Knutsson doktorand i rättshistoria vid Stockholms universitet, där han har undervisat studenter i närmare sex år. Han lutar sig lite åt höger för att ta sats:

– Jag fick erbjudande om att undervisa på … sssss-juristprogrammet redan som student. Det är det bästa som har hänt mig. Det är otroligt utvecklande, inte bara kunskapsmässigt, utan också för att jag får utmana mig själv i situationer där jag måste tala mycket. Jag var öppen med min stamning och märkte att studenterna tog emot det väl.

Andreas Knutsson har också varit ordförande i Stockholms stamningsförening i åtta år.

– Tack vare mitt engagemang där har jag fått tala inför många människor i en t, t, t ...

Det här är första gången under intervjun som Andreas tal på allvar blir blockerat, och han hamnar i repetition på t. Han tystnar, börjar om, och efter en stund kommer fortsättningen.

– … i en trygg miljö.

Typiskt för stamning är att symtomen varierar kraftigt mellan olika situationer och i olika perioder. Plötsligt stammar man och lika plötsligt kan talet flyta igen.

Stamning förekommer i alla kulturer och språk, och är känt sedan tusentals år. Redan Aristoteles skrev om stamning, och den romerska kejsaren Claudius lär ha stammat.

Aristoteles menade att problemet uppkommer för att rörelserna hos tungan inte lyder viljan. Hans teori stämmer faktiskt ganska väl med vad forskningen har kommit fram till i dag, menar Per Alm, som forskar om stamning vid Uppsala universitet. Men med tillägget att det inte bara handlar om tungan, utan också om stämbanden och läpparna – alltså hela talapparaten.

Talet baseras på en serie rörelser i talorganen. Olika ljud produceras när luft trycks mellan stämbanden och sätter utandningsluften i rörelse i strupen.


Vid stamning ”fastnar” en muskelrörelse i talet och blir utdragen och för stark, enligt Per Alm, som forskar om stamning. Foto: Pernilla Sjöholm

– Om området ovanför stämbanden drar ihop sig så att luften inte släpps igenom, så går det ju inte att prata. Det är denna reglering som ibland inte funkar, säger Per Alm.

Han har själv har erfarenhet av att stamma. Men det är i dag knappt märkbart.

– Om du ska säga t snuddar tungan vid övre tandvallen i gommen, men om tungan ”fastnar” där så kommer du inte vidare i talet. Och ska du säga b måste du föra samman läpparna för att först stänga luftflödet och sedan öppna det igen med en puff. Men om läpparna ”fastnar” så går det fel. Konsonantkluster, det vill säga flera konsonanter i följd, kan vara extra svåra för den som stammar, till exempel i ordet stram, där tungan måste göra många snabba rörelser för att byta position mellan ljuden.

I sin forskning försöker Per Alm ta reda på exakt vad som händer i stamningsögonblicket.

Forskarna mäter muskelspänningen i talorganet, både hos personer som stammar och hos personer som inte stammar, med hjälp av elektroder på läppar och tunga. De filmar också hur stämbanden rör sig med hjälp av så kallad fiberskopi.

– Det tar 0,5–1 sekund för att få till en bra och stabil muskelrörelse, för att planera vilka muskler om ska spännas eller slappna av. Det är lite som när man kör bil – man måste varva upp motorn innan man kan släppa kopplingen, annars hackar det.

Enligt forskarnas preliminära resultat verkar den dominerande mekanismen vid stamning vara att en muskelrörelse i talet, som ska vara lätt och kortvarig, ”fastnar” och blir utdragen – och för stark. Ibland är det rätt muskler som aktiveras, ibland fel muskler.

– När man har ”fastnat” kan muskelspänningen ibland vara statisk, som en låsning i en viss position. Spänningen kan också övergå till att bli snabbt pulserande, vilket kan resultera i en snabb upprepning av ett ljud, ofta med en hastighet omkring åtta gånger på en sekund, säger Per Alm.

Det här kan ske åtminstone vid stämbanden, tungan, eller läpparna. En utmaning i forskningen är att få information från flera olika ställen i talapparaten samtidigt, utan att talet störs för mycket.

Det är vanligen den vänstra hjärnhalvan som styr talet. Där finns de motoriska områden som planerar och förbereder de signaler som ska skickas till musklerna. Som ser till att rätt muskel startar vid rätt tidpunkt.

– Annan forskning har visat att personer som stammar ofta har en nedsättning just i talförberedelserna i vänster hjärnhalva. Att man liksom ligger nära gränsen för om talet ska flyta eller inte, och att den hörbara stamningen därför kan variera mycket från situation till situation. Tidspress gör förberedelsen svårare, att man kanske försöker börja tala innan systemet är redo. Även sociala situationer med oro och rädsla för vad folk ska tänka kan störa förberedelsen, och ta fokus från koncentrationen på själva talet.

Detta kan delvis förklara varför stamningen förändras när man går in i en roll. Många vittnar om att de inte stammar när de sjunger, talar i kör, talar ett annat språk, talar med djur – eller talar för sig själva. Flera kända skådespelare och artister stammar utanför scenen, men inte i sin yrkesroll. Skådespelarna Bruce Willis och Julia Roberts och artisten Orup är några exempel.

– Stamningen kan tillfälligt bli bättre om man förvränger sin egen röst, till exempel fejkar en annan dialekt. En förklaring till det är att graden av förberedelse ökar, eftersom man i rollen är mer fokuserad på hur det låter än på innehållet. Det verkar göra att styrningen mer övergår från vänster till höger hjärnhalva, säger Per Alm.

Men att byta dialekt eller roll fungerar inte i längden, enligt logopeden Lisa Bengtsson. Talstörningen smyger sig ändå in efter ett tag.

– Stamningen uppstår framför allt i kommunikation med andra människor, i ett komplext utbyte av innehåll. Men om man kan vara sig själv och vågar stamma öppet mår man bättre, säger hon.

För Andreas Knutsson var stamningen mycket känsligare när han var ung.

– Det är skönt att bli äldre, i dag skäms jag inte över att jag stammar … Men vissa dagar är det svårare att upprätthålla talflytet, till exempel på grund av stress. Som i dag. Då är det även, även, svårt med … eeeee-vokalljud.

Flyttekniska fakta

Några strategier
Logopeden Lisa Bengtsson skiljer på ”yttre” och ”inre” hanteringsstrategier.

Yttre strategier:

Träna på flytskapande taltekniker:

  • Sakta ner taltempot.
  • Andas lugnt.
  • Sänk röstläget.
  • Hitta mjuka sätt att uttala språkljud, som att lägga till ett aspirerat h efter en konsonant, till exempel ”k-h-att” för katt.
  • Glid mjukt in i orden, till exempel ”sssol”
  • Lägg in pauser mellan ord och fraser.
  • Lägg in medvetna repetitioner för att ta kontrollen över talet, så kallad frivillig stamning.

Inre strategier:

  • Acceptera stamningen.
  • Stärk självkänslan och ha tillit till dig själv och din kommunikation.
  • Låt inte stamningen styra vad du väljer att göra och inte göra i ditt liv.
  • Exponera dig för det som är jobbigt snarare än att undvika det.
  • Var öppen med din stamning och berätta för omgivningen hur du vill bli bemött.

När du möter någon som stammar:

  • Var som vanligt.
  • Ge varandra tid att prata.
  • Försök hålla en naturlig ögonkontakt.
  • När personen stammar, låt personen tala färdigt, utan att fylla i ord och meningar.
  • Undvik att ge råd som ”ta det lugnt” eller ”ta ett djupt andetag”. Även om det kan vara välment är sådana råd sällan till hjälp.
  • Lyssna på vad personen säger och inte på hur han eller hon säger det.
  • Visa att du har tid att lyssna.

Källa: Stamningsförbundet, www.stamning.se

Kända personer som har stammat eller stammar

  • Carl Bildt, politiker
  • Claudius, romersk kejsare
  • Jonas Gardell, artist
  • Georg VI, kung av Storbritannien (se filmen The king’s speech!)
  • Sophie Gustavsson, golfspelare
  • Nicole Kidman, skådespelare
  • Marilyn Monroe, skådespelare
  • Nasse, tecknad figur
  • Isaac Newton, fysiker
  • Thomas ”Orup” Eriksson, artist
  • Bosse Parnevik, artist
  • Julia Roberts, skådespelare
  • Theodore Roosevelt, politiker
  • Alex Schulman, författare
  • Bruce Willis, skådespelare

Källa: Stamningsförbundet, www.stamning.se