Vi har tuggat oss fram till f och v!
Hur gammalt är egentligen språket? Den frågan är i princip omöjlig att svara på. Det enda forskarna är överens om är att talet kom långt före skriften – men när de första språkljuden ljöd över jorden är än så länge höljt i dunkel. Till skillnad från skriften lämnar ju talet inga bestående spår efter sig. Följaktligen kan vi inte heller veta vilka dessa första, skälvande språkljud, eller fonem, var. Men enligt en ny teori uttalade vi f och v betydligt senare än andra språkljud. Och detta har med vår kost att göra!
Språkforskare från bland annat Schweiz, USA och Singapore har tittat närmare på hur förändringar i människans ansiktsfysionomi och tändernas position har gett upphov till en ny grupp av fonem, så kallade labiodentaler.
Forskarna inspirerades av lingvisten Charles Hockett, som 1985 noterade att språk som innehöll ljud som f och v oftast återfanns på platser där folk åt mer lättuggad mat. Denna upptäckt ville Damián Blasi, forskare i lingvistik vid Zürichs universitet, och hans forskarkolleger ta vidare genom att simulera det mänskliga bettet, och hur det omformades när människan gick från jägar- och samlarsamhällen till att bruka jorden.
Forskarna har använt avancerade biomekaniska metoder för få fram olika modeller av ansikts- och bettstrukturer, så som de har förändrats historiskt. Resultatet, som nu publiceras i tidskrifen Science, visade att en liten förändring hos vuxna människor, där tänderna i överkäken sköts framåt en aning, ledde till en ny uppsättning fonem. Den här förändringen var i sin tur ett resultat av nya sätt att framställa föda, till exempel genom att mala mjöl och baka bröd.
Dessa ”nya” språkljud, som nu återfinns i kanske hälften av världens språk, får vi fram genom att pressa tänderna i överkäken mot underläppen, till exempel just när vi säger f eller v. Och labiodentalerna har ökat dramatiskt under de senaste årtusendena, enligt forskarna, i spåren efter jordbrukets genombrott.
Våra förfäders överbett har alltså haft en betydlig inverkan på hur språk låter i dag.
Maria
Läs mer: Språkprofessor Östen Dahl ger en exposé över de teorier som finns om tiden för talets uppkomst i Språktidningen 3/2016.
Foto: Pixabay
Språkforskare från bland annat Schweiz, USA och Singapore har tittat närmare på hur förändringar i människans ansiktsfysionomi och tändernas position har gett upphov till en ny grupp av fonem, så kallade labiodentaler.
Forskarna inspirerades av lingvisten Charles Hockett, som 1985 noterade att språk som innehöll ljud som f och v oftast återfanns på platser där folk åt mer lättuggad mat. Denna upptäckt ville Damián Blasi, forskare i lingvistik vid Zürichs universitet, och hans forskarkolleger ta vidare genom att simulera det mänskliga bettet, och hur det omformades när människan gick från jägar- och samlarsamhällen till att bruka jorden.
Forskarna har använt avancerade biomekaniska metoder för få fram olika modeller av ansikts- och bettstrukturer, så som de har förändrats historiskt. Resultatet, som nu publiceras i tidskrifen Science, visade att en liten förändring hos vuxna människor, där tänderna i överkäken sköts framåt en aning, ledde till en ny uppsättning fonem. Den här förändringen var i sin tur ett resultat av nya sätt att framställa föda, till exempel genom att mala mjöl och baka bröd.
Dessa ”nya” språkljud, som nu återfinns i kanske hälften av världens språk, får vi fram genom att pressa tänderna i överkäken mot underläppen, till exempel just när vi säger f eller v. Och labiodentalerna har ökat dramatiskt under de senaste årtusendena, enligt forskarna, i spåren efter jordbrukets genombrott.
Våra förfäders överbett har alltså haft en betydlig inverkan på hur språk låter i dag.
Maria
Läs mer: Språkprofessor Östen Dahl ger en exposé över de teorier som finns om tiden för talets uppkomst i Språktidningen 3/2016.
Foto: Pixabay
