Estniskt spöke har svenskt ursprung

Text:

I Språktidningen 2/13 skriver Olle Bergman om estlandssvenska. Han listar också några estlandssvenska lånord som etablerat sig i estniskan. Ett av dem är tont, som kommer från svenskans tomte men på estniska betyder ’spöke’. En läsare undrade om tont faktiskt spridit sig över hela det estniska språkområdet – och så är faktiskt fallet. Raimo Raag, professor i finsk-ugriska språk, särskilt estniska, vid Uppsala universitet svarar så här på frågan:

Jovisst, ordet tont i estniska är ett estlandssvenskt lånord. Det är förmodligen också ett ganska gammalt lånord, eftersom det förekommer över hela det estniska språkområdet, alltså inte bara i västra, nordvästra och norra Estland, de delar av Estland där estlandssvenskarna bodde i modern tid eller har bott i äldre tider och där också flertalet estlandssvenska lånord påträffas i de estniska dialekterna. 

Det estniska ordet tont betyder ’spöke, ande’ och det har samma härledning som svenskans tomte. När vi hör ordet tomte, associerar vi nog gärna till jultomten, den rödklädda gamle mannen med luva och stort vitt skägg, gärna lite rundlagd, som sprider glädje på julaftonen. Då kan det vara svårt att förstå hur samma ord på estniska kan betyda något så ruskigt som spöke och ande. 

Men associationen till vår tids jultomte är lite fel. Det är Viktor Rydbergs tomte (från 1881) som vi hellre bör tänka på, gårdarnas skyddsande i den nordiska folktron som när ”[m]idvinternattens köld är hård, / stjärnorna gnistra och glimma … [g]år till visthus och redskapshus, / känner på alla låsen”  och som till sist också smyger ”att se / husbondfolket det kära, / länge och väl han märkt, att de / hålla hans flit i ära”. Folktrons tomte gällde det att hålla sig på god fot med, annars kunde han ställa till det för folket och djuren på gården, så det var inget alltigenom positivt andeväsen.

Anders