Bild: 
Jakob Rempe
På Svenska Akademiens ordboks redaktion arbetar femton kvinnor och fem män. Anki Mattisson är deras chef. I själva ordboken får man dock bläddra mycket för att hitta kvinnorna.

Kvinnobrist i SAOB

HON är osynlig i ordboken

 
av: Cecilia Hjalmarsson

De flesta som arbetar på Svenska Akademiens ordbok i dag är kvinnor. Så har det inte alltid varit, och det har satt sina spår. I SAOB har hon ingen egen plats.

När Svenska Akademien bildades 1786 fick den i uppdrag att skriva en grammatik och en ordbok över det svenska allmänspråket, det språk som den bildade allmänheten använde sig av. Den senaste upplagan av Svenska Akademiens grammatik firar tio år i år, men med Svenska Akademiens ordbok återstår mycket arbete. I dag beräknar man att ordboken kommer att vara klar 2017, hela 230 år efter att Akademiens allra första ledamöter började samla ord.

I maj i år trycktes det 35:e bandet, vilket innebär att SAOB nu beskriver ord mellan A och T. Ord som börjar på någon av alfabetets åtta sista bokstäver finns ännu inte med, och de band som redan är tryckta har aldrig uppdaterats. Därför går det inte att slå upp moderna ord som dator, internet och mobiltelefon i ordboken. Trots detta innehåller SAOB över 500 000 ord, vilket är fler än någon annan svensk ordbok.

- Det finns inte en tross eller bräda på en båt som inte står beskriven i ordboken, säger ordbokschefen Anki Mattisson, som började arbeta som redaktör på SAOB 1995. Fem år senare blev Anki Mattisson ordbokens första kvinnliga chef. Tidigt upptäckte hon att ordboken innehöll otroligt många militära termer, medan ord som förr i tiden mest användes av kvinnor inte fanns med.

- Ord med fackbeteckningen militärväsen förekommer dubbelt så ofta som det sammanlagda antalet ord med beteckningarna textil, sömnad och kokkonst, säger Anki Mattisson.

För att undersöka fenomenet började hon samla material. Sökandet resulterade bland annat i en uppsats om ordet dänka, som betyder 'att stänka vatten på ren tvätt innan man stryker den'. I ordbokens arkiv finns flera belägg på att ordet har använts i litteratur. Men av någon anledning har man valt att inte ta med det i SAOB.

- Dänka är ett regionalt men väldigt spritt ord. Så en anledning kan vara att det inte fanns i den dialekt som den ansvariga redaktören hade. En annan kan vara att han helt enkelt inte tyckte att det inte var någonting att skriva om, säger Anki Mattisson.

Under hundra år var SAOB:s redaktion helt manlig. I slutet av sin uppsats frågar sig Anki Mattisson om detta har styrt innehållet i ordboken. Redaktionen har troligen haft bristande kunskap om kvinnliga miljöer.

- Faran är att SAOB ger en skev beskrivning av det svenska språket. Man kan alltid diskutera vilket som är, eller har varit, allmänspråk. Men det är ju inte det manliga ordförrådet som riskerar att försvinna, så mycket kan vi skriva under på.

Den kungliga sekreteraren Abraham Sahlstedt gick rakt på sak när han i förordet till en svensk ordbok, som gavs ut 1773, skrev att ord som bara "fruntimren" använde och förstod inte var nödvändiga att ta med i ordboken.

"Vi har också ord, som i synnerhet höra till visthuset, köket eller källaren, eller särskilt till våra fruntimmers slöjder. Av dessa är de allmänt gängse uti ordboken intagna: men somliga brukas icke, och förstås icke heller av andra, än av fruntimren. Sådana ord har man icke aktat nödigt att uti ordboken införa."

SAOB skiljer sig på flera sätt från andra ordböcker. Framför allt eftersom den ger en komplett beskrivning av vad orden betyder med hjälp av belägg från böcker och tidningsartiklar. Bara ordet upp med sammansättningar, som ordboksredaktionen arbetar med just nu, skulle ta tolv år att kartlägga om en ensam redaktör utförde jobbet.

Anki Mattisson beskriver sig själv som en resultatinriktad ordbokschef. Men alla hennes föregångare har inte varit lika duktiga på att hålla tidsplanen. Projektet har flera gånger varit nära att läggas ner, men räddats av ordbokschefer som lyckats fokusera på målet. I och med att arbetet med SAOB har dragit ut på tiden så mycket har den också blivit en historisk ordbok.

- Det var ju inte meningen. Den skulle ha varit färdig för länge sedan, säger Anki Mattisson.

SAOB berättar i dag lika mycket om redaktörernas eget språk och tid som om själva orden.

- Man får tänka sig att det är fem generationer redaktörer som har skrivit ordboken. Vi som skriver i dag skriver ju inte likadant som redaktörerna i slutet av 1800-talet. Det är helt skilda språk skulle jag vilja säga. Och om femtio år kan vårt språk ha ändrats, så i sig är det vi gör nu historia.

Men Anki Mattisson tror att man behöver känna till ordboken ganska väl för att kunna se skillnaderna mellan till exempel manligt och kvinnligt.

- Om du som läsare använder ordboken några gånger så är det inget du tänker på. Men har du någon gång upptäckt fenomenet är det svårt att inte se det. Jobbar man med materialet märker man att det saknas ord och betydelser.

Ordet hon är ett av de mest typiska exemplen. Det kvinnliga pronomenet går inte ens att slå upp i ordboken på sin rätta plats mellan homeopatisk och hona.

- Det finns inte ens en hänvisning, utan hon står som en formvariant av han, säger Ann-Kristin Eriksson, försteredaktör vid SAOB.

Samma sak gäller flera av de feminina motsvarigheterna på manliga benämningar som slutar på are, alltså -erska och -inna. De flesta manliga benämningarna får ett eget uppslagsord, medan de kvinnliga antingen är skrivna som en avledning till verbet (som författa-författarinna) eller till den manliga benämningen (författare-författarinna).

- Det finns olika sätt att se det. Ordbildningsmässigt borde man oftast lägga den manliga benämningen under verbet. Mängdmässigt finns det fler belägg på manliga benämningar än kvinnliga. Men i de fall det inte finns någon manlig motsvarighet finns det likförbaskat inget eget uppslagsord för den kvinnliga benämningen, säger Ann-Kristin Eriksson.

Som exempel står sjukling som ett eget uppslagsord, medan sjuksköterska är en avledning till ordet sjuk.

Gustaf Cederschiöld var en av de första som studerade det svenska språket från ett genusperspektiv. Han blev redaktör på Svenska Akademiens ordbok 1889. I boken Om kvinnospråk och andra ämnen, som han gav ut 1917, skrev han bland annat att standardspråket var männens språk. För när kvinnor skrev så skrev de ändå med manligt språk.

- Det tror jag att han måste ha haft ganska svårt att avgöra, eftersom han inte hade så mycket material av kvinnliga författare att utgå ifrån i slutet av 1800-talet, säger Anki Mattisson.

Denna snedfördelning mellan manliga och kvinnliga källor är förmodligen den främsta orsaken till att ordförrådet i SAOB ser ut som det gör.

- Kvinnor började ganska sent att skriva texter med avsikt att tryckas, och därför har vi mycket yngre källmaterial från kvinnliga författare.

I början av 1900-talet excerperade man vissa ord ur litteratur skriven av kvinnor, det vill säga man läste igenom litteraturen för att hitta de intressanta orden. Men det kunde dröja flera decennier innan man bestämde sig för att djupexcerpera, göra noggrannare genomläsningar, av samma verk.

- Elin Wägner excerperades påfallande sent, först på 1940-talet när hon var på väg in i Svenska Akademien. Hade man djupexcerperat hennes och andra kvinnors böcker tidigare är jag  säker på att vi hade haft ett större kvinnligt ordförråd i SAOB, säger Anki Mattisson.

Eftersom det främst var män som skrev böcker fram till början av 1900-talet är också mycket litteratur om hushållet, odling, barnsbörd och graviditet skriven av män.

- Vi vet inte om kvinnor och män hade samma ordförråd. I ordboken har vi sådant fack- och gruppspråk som finns beskrivet i litteraturen, till exempel mekaniska uppfinningar som rör vävstolar och spinnrockar. Men vi saknar förmodligen sådana ord som väverskorna själva använde för att beskriva sitt arbete, säger Anki Mattisson.

För att jämna ut snedfördelningen av källor tror hon att det bland annat krävs ett stort material av äldre modejournaler och veckotidningar.

- Det är möjligt att vi har hyfsat med material från det skönlitterära språket, men vi har inte det där andra språket som är mer riktat till kvinnor.

Anki Mattisson menar att det ur ett feministiskt perspektiv hade varit trevligare att veta att lika stor hänsyn tagits till båda könens skriftliga alster. Men om ordbokens brist på kvinnligt språk har någon betydelse kan hon inte svara på.

- Det har vi inte undersökt tillräckligt. Men risken är att kvinnan blir osynliggjord. Finns det inga språkprov på ord som är skrivna av kvinnor i SAOB, kan man undra om män och kvinnor använde samma språk.

Den första kvinnliga redaktören kom till SAOB 1980, då ordboksarbetet hade pågått i 194 år. Anki Mattisson tror inte att det hade någon större betydelse i början, eftersom denna redaktör fortfarande var ensam kvinna på redaktionen.

- Men i dag tror jag att det gör skillnad, för nu är de kvinnliga redaktörerna i majoritet. Jag är övertygad om att det kommer att synas i ordboken innan den är färdig.

Om åtta år, när den första upplagan planeras vara klar, börjar uppdateringen av ordboken.

- Det viktigaste är då att vi kompletterar materialet med fler källor skrivna av kvinnor, så att vi får en historisk ordbok med lika stort manligt som kvinnligt ordförråd från 1500-talet till nutid. Men egentligen blir ordboken inte färdig förrän vi slutar använda språket, och det kommer vi ju aldrig att göra, säger Anki Mattisson.

Publicerad i nummer: 
Oktober 2009