Sverige och andra länder i västvärlden anklagas ibland för klimatkolonialism. Då är det befolkning i andra länder som på något sätt drabbas av klimatfrämjande åtgärder.

Klimatkolonialism är belagt i svenskan sedan 2008. Sedan dess har ordet förekommit sporadiskt. Den senaste tiden har debatten – och därmed också användningen av ordet – tagit fart.

Dagens Nyheter rapporterade nyligen om hur människor i Uganda fördrivits från sina hem när marken skulle användas till tallplanteringar. David Kureeba vid den ugandiska miljöorganisationen NAPE anklagade Sverige och Energimyndigheten för att ägna sig åt en ny typ av kolonialism:

Det här är kol-kolonialism, klimatkolonialism.

Skogsplanteringen ingick i ett program för klimatkompensation. Fenomenet diskuterades i Smålandsposten:

Beskyllningar om klimatkolonialism är något man vill undvika. Få saker är så brandfarliga som att ta plats på redan utsattas bekostnad och att fly undan sitt klimatansvar, i klimatkolonialismen förenas dessa två storheter till en lättantändlig legering.

Anders

Foto: Unsplash

0 kommentarer

Den som har intrycksallergi har svårt att koncentrera sig i stökiga miljöer. Det kan vara allt från lukter till ljud som hämmar koncentrationsförmågan.

Allt fler skolor väljer att intryckssanera klassrum. I sådana klassrum städas föremål bort som kan distrahera elever som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Teckningar och annat tas ned från väggarna. Viktig information samlas på ett ställe.

Intrycksallergi är alltså att ha bristande koncentrationsförmåga i vissa miljöer. När det är svårt att hålla koncentrationen blir det också svårt att hänga med i undervisningen. Tidningen Kollega berättar om en 13-åring som inte längre går i skolan:

Hon har fått diagnosen atypisk autism. Det kan beskrivas som en typ av intrycksallergi. Hon klarar inte av miljön i skolan, varken ljudnivån eller den sociala biten.

Att ha på sig keps eller huva, att använda öronproppar eller öronkåpor eller att ha solglaslögon kan enligt Ålandstidningen bidra till att minska problemen eftersom de kan göra det lättare att fokusera på en viss uppgift. Men det är sällan hjälpmedel som är tillåtna i klassrummen. I en insändare i TTELA berättas om kepsförbud i skolor i Trollhättan:

Flera skolor i kommunen har förbud för elever att ha keps eller huvudbonad på inomhus. Trots att kepsen för många elever är en förutsättning för att klara av att vistas i skolan och tillgodogöra sig undervisningen, detta då många barn har en så kallad ”intrycksallergi”. Genom att bära keps dämpas en del starka synintryck från till exempel lysrör och barnet kan bättre koncentrera sig och får mer energi över att klara både skolarbetet och det sociala samspelet.

Intrycksallergi är belagt i svenskan sedan 2015. Sedan dess har ordet blivit vanligare.

Anders

Foto: Pixabay

0 kommentarer

En termosliga placerar sprängämnen i termosar. De hemmagjorda termosbomberna kan orsaka stor förödelse.

I december förra året larmades polis och räddningstjänst till ett trapphus i Malmö. I trappen låg en svårt skadad 18-åring. Han hade förlorat en arm och ett öga. Dessutom hade han splitterskador på benen.

Ett par dagar tidigare hade han köpt en ståltermos i en butik. Termosen fylldes med sprängmedel. Men 18-åringen hann inte undan när han skulle antända bomben.

Nyligen väcktes åtal mot en termosliga, en grupp som vid flera tillfällen använt sig av termosbomber. De misstänks ha använt sig av bomberna för att driva in skulder och för att hämnas för oförrätter. Kvällsposten berättar att tio personer åtalas för inblandning i sprängdåden:

Medlemmarna i termosligan misstänks ha försökt driva in skulder genom att placera ut sprängladdningar i termosar vid offrens dörrar.

Aftonbladet rapporterar att metoden har dykt upp på flera håll i landet – senast i ett dåd i Stockholm:

Enligt uppgifter till Aftonbladet hittades rester av en termos på platsen. En av polisens teorier är att en så kallad termosbomb användes vid attentatet. Det är inte första gången en termos har använts vid ett sprängattentat. I slutet av september hittade polisen i Gävle flera termosar fyllda med sprängmedel under en husrannsakan. Och polisen i Region syd har nyligen avslöjat en "termosliga" som har åtalats för flera allvarliga sprängattentat i Malmö.

Ett skäl till att kriminella har börjat använda sig av termosbomber kan vara att termosar kan se till så att temperaturkänsliga sprängmedel förvaras kallt. Det uppges vara särskilt viktigt när det rör sig om hemmagjorda sprängmedel. Dessutom ser det inte misstänkt ut att gå omkring med en termos på allmän plats, skriver Aftonbladet.

Både termosliga och termosbomb är belagda i svenskan sedan 2019.

Anders

Foto: Pixabay

0 kommentarer

Zonknäckeri är konsten att lyckas odla något på en plats där det inte egentligen borde vara möjligt. Det som ska knäckas är klimatzoner.

Klimatet har en avgörande inverkan på vilka växter som kan odlas på en plats. På nordliga breddgrader – som i Sverige – kan det vara knepigt att odla växter som trivs bäst betydligt längre söderut. Men den som har riktigt gröna fingrar kan också ha knep för att lyckas ändå.

Sverige har varm- och kalltempererat klimat samt polarklimat. Den som ägnar sig åt zonknäckeri behöver skapa ett annat mikroklimat, alltså andra förutsättningar inom ett visst område. Jessica Tyreskog berättar i Vetlanda-Posten hur hon tänker lyckas med sitt zonknäckeri:

Ett bra läge i trädgården, bra jord och skydd under vintern samt täckning med gräsklipp är min plan.

I Länstidningen Östersund skriver Jessica Lidenfeldt om hur hon i en skyddad sluttning planterat både fruktträd och bärbuskar som egentligen behöver ett lite varmare klimat:

Zonknäckeri – vissa kallar det mikroklimat, gör det möjligt att odla känsligare växter än vad man annars hade kunnat. Ett viktigt redskap att ta till då man önskar en något större variation på växterna i trädgården.

Zonknäckeri är belagt i svenskan sedan 2007. Ordet har sedan dess använts sporadiskt i pressen men blivit vanligare på senare år.

Anders

Foto: Pixabay

0 kommentarer

När det är mycket som ska hinnas med i undervisningen talas det om stoffträngsel. Ordet användes flitigt i debatten om förslaget att slopa antiken inom historieämnet.

Redan 1992 användes stoffträngsel i svensk press för första gången. Sedan dess har ordet synts i medietexter ungefär en gång om året. Det har alltså inte riktigt etablerat sig. Men de senaste veckorna har användningen ökat kraftigt.

Skolverket meddelade nyligen att antiken skulle strykas från undervisningen i historia. Skälet var stoffträngsel i ämnet – alltså att tiden inte räckte till för allt som skulle hinnas med. Beslutet var en prioritering från myndighetens sida där det i stället skulle läggas större vikt vid efterkrigstiden.

Beslutet väckte starka reaktioner. Skolverket backade så småningom i frågan. En av dem som protesterade mot planerna var Peter Englund, historiker och ledamot av Svenska Akademien. Han skrev i Dagens Nyheter att beslutet att skrota antiken inte var förenligt med pratet om historieämnets betydelse:

Timantalet har skurits ned utan att målen nämnvärt förändrats vilket lett till det som på skolbyråkratiska kallas ”stoffträngsel”, och som bland annat med nödvändighet fört till en kraftigt ökad abstraktionsgrad – ju mindre tid som avsätts till ämnet desto svårare blir det att begripliggöra.

Läraren Nicklas Mörk skrev i Skolvärlden att beslutet att slopa antiken illustrerade ett djupare problem:

Men det finns fortfarande en stoffträngsel i SO-ämnena som behöver åtgärdas. Ett förslag för att lösa det är att göra en förändring i timplanen där Skolverket omfördelar tid antingen mellan SO-ämnena eller från exempelvis elevens val till historia.

Stoffträngsel har länge använts främst internt inom Skolverket och andra myndigheter. Debatten om antiken gjorde att ordet plötsligt började synas och höras mer i allmänspråket.

Anders

Illustration: Istockphoto

1 kommentarer

Menskonst behöver inte nödvändigtvis handla om mens. I stället har menskonst under höstens debatt närmast blivit synonymt med konst som utmanar publiken.

För fem år sedan kom den första debatten om menskonst. Inför utställningen Period pieces i Göteborg sade initiativtagaren Josefin Persdotter i Expressen att hon ville göra det lättare att tala om mens. Bland verken fanns bland annat målningar där mensblod använts:

Det här är en del i rörelsen mot menstruell tabu och en mainstream idé om att det är skamligt och att man inte får prata om det.

Hösten 2017 var det ett verk av Liv Strömquist som skapade diskussion. Serien The night garden – som visades i Slussens tunnelbanestation – föreställde kvinnor som hade mens. Aftonbladet skildrade den efterföljande debatten och kritikernas farhågor:

Upprörda röster målar upp framtidsscenarion där kvinnor kräver att få blöda rakt ut på kontorsgolvet. Menscertifiering buntas ihop med röda skynken som genusflum, virkad menskonst och vulvor i lera.

Debatten tog ny fart i mars i år när Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor efterlyste en ny typ av feminism. Hon hävdade i en debattartikel i Aftonbladet att dagens feminism borde inrikta sig på att lösa vardagens problem:

Medan tv-soffornas återkommande feminister diskuterar könsstereotypa Lego-figurer eller menskonst i Stockholms tunnelbana, väntar en lång rad verkliga frågor på att hanteras. Dubbelt så många kvinnor som män är sjukskrivna. Kvinnors pension är ofta lägre. Här finns betydligt bättre lösningar än standardsvaren om kvoterad föräldraledighet. Vi vill göra pensionssystemet mer flexibelt, så att den som tagit ut mest föräldraledighet kompenseras.

De senaste veckorna har debatten närmast exploderat. Nyligen beslutade Samstyret i Sölvesborg – där Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna samt Sölvesborg- och Listerpartiet ingår – att på kommunal nivå stoppa inköp av ”utmanande konst”. I offentliga miljöer skulle konsten vara ”klassisk och tidlös”.

Sverigedemokraten Rolf Hans Berg, som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden, sade i Sveriges Television att han inte tyckte att menskonst hörde hemma i det offentliga rummet. Partiet använder ofta just menskonst för att beskriva en typ av verk som anses utmana vad som är god smak. Menskonst fungerar alltså som ett slags symbol för verk som inte lever upp till partiets syn på vad som bör visas i exempelvis kommunala lokaler:

Det är klart att om du vill ha ”menskonst” hemma vid matsalsbordet ska du köpa det, men jag tror inte medborgarna uppskattar sådan konst i kommunens ägo.

Konstkritikern Mårten Arndtzén kommenterade beslutet i Sveriges Radio. Han ansåg att motståndarna till utmanande konst genom menskonst fått ett ”praktiskt skällsord”. Han ansåg dock att det snarare var ”människor som av olika anledningar tycker att mens är lite äckligt eller lite privat” som utmanades än något etablissemang. Han konstaterade också att menskonst trots debatten knappast kunde betraktas som en genre:

Nu ska det väl sägas att det här begreppet har ett ganska svagt sakinnehåll – menskonst är ingen konstnärlig genre. Men generellt har en lite aktivistisk strävan att sprida goda värderingar blivit ganska vanlig i kultur- och konstsammanhang på senare år. Delvis som en reaktion mot högerpopulismens framgångar. Och kanske är menskonsten, och debatten kring den, en indikation på att det finns en risk där: att man rullar ut en mensröd matta för just de krafter man tror sig bekämpa.

Menskonst är belagt i svenskan sedan 2014. Användningen har ökat kraftigt under 2019.

Anders

Foto: Pixabay

3 kommentarer

Yeet är utropet som på sistone intagit engelskan. Nu har ordet även börjat leta sig in i svenskan.

Den virala spridningen av yeet i engelskan började 2014 med en populär video på Vine. Yeet har dock fungerat som ett utrop längre än så. Enligt The Daily Dot har ordet använts som en interjektion åtminstone sedan 2008.

I engelskspråkiga inlägg i sociala medier används yeet i första hand som ett utropsord. Yeet uttrycker glädje, upphetsning, förväntan eller medhåll. Ofta dubbleras ordet för att understryka entusiasmen: yeet yeet! I engelskan används yeet även som verb – bland annat i betydelsen ’kasta med kraft’ – och substantiv.

Än så länge används yeet uteslutande av unga svenskar i vardagligt och informellt språk på nätet. Det förekommer ofta i sociala medier och chattar – men har till exempel inte letat sig in i svensk press. Ofta används yeet som hashtagg:

Sommarlovet närmar sig! #yeet

Beroende på situation skulle yeet kanske kunna ”översättas” med ja, heja, hurra, hoppas eller håller tummarna. Att yeet vinner mark i svenskan illustreras bland annat av att fler söker på nätet efter ordets betydelse – och att Språktidningen får frågor om just yeet.

Anders

Foto: Unsplash

2 kommentarer

Klädskam är ett nyord som hörs i klimatdebatten. På senare tid har modeindustrins utsläpp uppmärksammats allt mer.

I klimatdebatten talas det mycket om olika typer av skam. Flygskam följdes av bland annat halloumiskam och båtskam – men också av tågskryt. Och under 2019 har nyordet klädskam myntats.

Modeindustrin beskrivs inte sällan som en klimatbov. Plagg som säljs i Sverige har ofta tillverkats i andra världsdelar. På marknaden finns dessutom mängder av kläder som inte har tillverkats med syftet att de ska hålla någon längre tid. Även det har negativa konsekvenser för miljön.

I Expressen skriver Jennifer Wegerup om den svenska miljödebatten:

Alla dessa kvinnor som bloggar om tygblöjor och ekologisk barnmat men har så mycket kläder åt sig och sina barn. Kläder som ofta tillverkas i andra delar av världen av fattiga människor. Inget nytt i det, men när nu alla tävlar i att ropa flygskam högst mumlar jag mellan tänderna: klädskam.

Lena Mellin diskuterar i Aftonbladet olika sätt för människor att minska klimatbelastningen. Även hon nämner just genomtänkta inköp av kläder som ett sätt att ta personligt ansvar:

Textil- och skoindustrin står nämligen för en större och ökande andel, åtta procent, av de globala utsläppen av växthusgaser än flyget och sjöfarten. Dämpa flygskammen alltså. Men känn inte så lite klädskam. Skippa jeansen, välj ett par andra brallor (gärna sydda på närmare håll än i Asien).

Anders

Foto: Pixabay

0 kommentarer

Originaljournalistik lyfts allt oftare fram som ett sätt att vinna läsare. Det rör sig dessutom om ett branschuttryck som är på väg in i allmänspråket.

När medier konkurrerar om publikens tid beskrivs originaljournalistik som ett viktigt konkurrensmedel. Det kan handla om allt från egna nyheter, granskningar och avslöjanden till reportage, krönikor eller analyser som ger nya perspektiv. Originaljournalistik är helt enkelt det som publiken – åtminstone inte direkt – kan hitta i andra medier. Traditionell nyhetsrapportering om brott, olyckor och andra händelser betraktas inte som originaljournalistik – och inte heller material som kommer från nyhetsbyråer.

Men det dröjer sällan länge innan andra redaktioner tar upp ett avslöjande som gjorts av en konkurrent. Originaljournalistik som hos källan bara är tillgänglig för prenumeranter kan i bearbetad form snart finnas kostnadsfritt i andra medier. Det här är något som de senaste åren har debatterats flitigt i branschen.

Originaljournalistik är belagt i svenskan sedan 2003. Då var det Dagens Nyheters dåvarande chefredaktör Jan Wifstrand som i en debatt på Publicistklubben efterlyste mer originaljournalistik från den egna tidningen.

Dagens Nyheter talar fortfarande mycket om originaljournalistik. Tidigare i år kom beskedet om att tidningen öppnar en redaktion i Göteborg. Martin Jönsson, redaktionell utvecklingschef, kommenterade satsningen i Göteborgs-Posten:

Vikten av originaljournalistik blir allt större, och då måste man vara på plats. Det är uppenbart att vi inte bevakat Göteborgsregionen tillräckligt bra, säger Martin Jönsson, redaktionell utvecklingschef på DN.

När Gefle Dagblad införde betalvägg skrev dåvarande chefredaktören Anna Gullberg att det var nödvändigt att ta betalt på nätet:

Gefle Dagblad vill nämligen fortsätta att leverera originaljournalistik som gör skillnad. Vi vill att alla som bor och verkar i Gästrikland ska ha en oberoende granskare av makten. För det krävs att vi har läsarna med oss, det kostar nämligen att göra kvalificerad journalistik.

Länge var originaljournalistik ett ord som användes i branschen. Användningen har ökat de senaste åren – och ordet har också tagit steget in i allmänspråket. Nu använder medier ordet originaljournalistik när de försöker locka fler betalande kunder.

Anders

Foto: Pixabay

0 kommentarer

Klimatnödläge är ett ord som allt oftare används när det talas om klimatfrågor. Det är också ett tecken på att svenska medier tagit intryck från förändrat språkbruk i utländsk press.

Tidigare i år införde The Guardian nya skrivregler just för klimatrapporteringen. I stället för att tala om climate change uppmanades medarbetarna att använda climate crisis, climate breakdown eller climate emergency. Chefredaktören Katharine Viner motiverade ändringen med att situationen var för akut för att climate change skulle vara rättvisande.

Klimatnödläge är belagt i svenskan sedan 2016. Användningen av ordet har ökat dramatiskt sedan i våras. En faktor som spelar in är sannolikt uppmaningar till politiska ledare om att utlysa ett klimatnödläge. Ordet får ytterligare en skjuts under försommaren – vilket pekar på att The Guardian skulle kunna vara en förebild.

Uppsvinget sammanfaller också med att Expressen inrättar en klimatredaktion. I just Expressen används ofta klimatnödläge. Så här skriver redaktionschefen Magnus Alselind i en krönika inför Almedalen:

Vi kommer fortsätta göra reportage ute i Sverige istället för att prata om att inte vara i Almedalen. Bland många angelägna ämnen just i Visby kommer vi ta alla tillfällen att konfrontera politiker och makthavare angående deras politik och åtgärder i klimatnödläget.

ETC är också en tidning som sticker ut genom att ofta tala om klimatnödläge. I en artikel rapporteras om hur svenska kommuner agerar i klimatfrågan:

På kartan finns just nu 23 kommuner där det diskuteras klimatnödläge. Hur frågan väckts varierar från kommun till kommun. I Stockholm har exempelvis Vänsterpartiet lagt en motion om nödläge medan ett medborgarförslag samlat stort stöd i Göteborg.

Men vad klimatnödläge egentligen innebär finns det olika åsikter om. I Nya Wermlands-Tidningen skriver Mette Kahlin McVeigh och Mattias Goldmann vid tankesmedjan Fores att beslut om att utlysa klimatnödläge riskerar att bli symbolpolitik om ordet inte fylls med konkret innehåll och verkliga åtgärder:

Storbritanniens nödläge infördes efter att en parlamentarisk motion från oppositionen bifallits; ett icke-bindande tillkännagivande som inte heller haft någon påverkan på brittisk klimatpolitik. Dagen efter (!) att Kanadas regering utlyst klimatnödläge godkände de en massiv pipeline för ökad produktion av olja från tjärsand, med förvärrad klimatpåverkan som följd. De båda exemplen visar att utlysandet av klimatnödläge är mer av en politiskt ploj istället än den starka politiken klimatfrågan kräver. Vi ser inte heller någon skillnad i klimatagerande mellan städer som utlyst nödläge och de som inte gjort det.

Anders

Foto: Unsplash

0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - Veckans nyord