Integrationsskuld skapas när personer bott i Sverige i flera år utan att komma in på arbetsmarknaden. Denna skuld sägs ha ökat i takt med de senaste årens flyktinginvandring.

De ekonomiska konsekvenserna av brister i integrationspolitiken diskuteras ofta. Inte minst var det ett ämne som debatterades mycket under valrörelsen. Många politiker hittade där olika förklaringar till att arbetslösheten är högre bland personer födda i utlandet.

Allt oftare talas det nu om integrationsskuld, ett ord som är belagt i svenskan sedan 2015. Då var det kommunpolitiker i Eskilstuna som diskuterade vad som behövdes i form av statliga bidrag för att integrationen skulle fungera. Sveriges Radio rapporterade att företrädare för Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet ansåg att integrationsskulden i kommunen redan var stor:

Det är bra att människor vill bo i Eskilstuna, men det förutsätter att människor kommer in i samhället, har en fungerande utbildning för vår arbetsmarknad och att man försörjer sig själv i rimlig takt. Idag går det för långsamt. Människor halkar efter och det skapas en ”integrationsskuld” som vi har att hantera. Om inte detta lyckas bidrar det till trångboddhet, sociala- och ekonomiska skillnader, kulturella motsättningar och missförstånd.

Integrationsskuld används för att beskriva ett samhälleligt tillkortakommande. Sverige kan alltså sägas stå i skuld till den som inte har fått tillräckligt goda förutsättningar för att komma in på arbetsmarknaden.

I Expressen skriver Anna Dahlberg om integrationsskuld i relation till dagens invandring:

Med tanke på den stora integrationsskuld som har byggts upp under de senaste åren är dagens höga migrationsnivå ohållbar. Nästa regering måste därför kunna säkerställa att Sverige för en stram migrationspolitik under överskådlig tid.

I en ledare i Borås Tidning koppas bostadsbrist, arbetslöshet och utanförskap till en integrationsskuld skapad av politiker som inte gjort tillräckligt:

Men vad som samtidigt skett sedan Bosnienkrisen är att Sverige inte tagit sitt ansvar som integrationsland. Sverige – och där är samtliga partier i riksdagen skyldiga – har byggt upp något som bör beskrivas som en integrationsskuld. Om detta är nog alla i dag eniga.

Arbetet berättar om en presskonferens med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tidigare i år. Statistik visar att det går allt snabbare att etablera sig i Sverige. Men hon ser fortfarande behov av insatser:

Vi har en integrationsskuld, många som kom hit för över tio år sedan har inte kommit in på arbetsmarknaden och där måste vi göra mer, säger Ylva Johansson.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

I mandatpingis går platserna i en folkvald församling fram och tillbaka mellan olika partier medan rösträkningen pågår – ungefär på samma sätt som spelet kan bölja i bordtennis.

I riksdagsvalet var det mycket jämnt mellan de två blocken. Eftersom det största blocket kan få första chansen att bilda regering hade därför den exakta mandatfördelningen stor betydelse. När valresultatet var klart hade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans 144 mandat, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna 143 mandat samt Sverigedemokraterna 62 mandat.

Medan rösträkningen pågick studsade några av dessa mandat fram och tillbaka mellan partierna. Det här beskrevs i en nyhetssändning i Sveriges Radio som mandatpingis. TV4 talade om hur ”mandatpingisen fortsatte under onsdagen”. Peter Akinder, politisk chefredaktör på Östra Småland, snappade upp ordet i en ledare:

Eftersom det är så jämnt i sluträkningen av rösterna så åkte enligt nyhetsrapporteringen på onsdagen mandat fram och tillbaka. ”Mandatpingis” kallades det fyndigt för.

När det preliminära valresultatet var klart använde Expressen en variant av samma uttryck:

Det preliminära röstresultatet är klart. ”Pingismandatet” som studsat mellan Centerpartiet och Sverigedemokraterna sedan valnatten landade slutligen till Annie Lööfs fördel.

Aftonbladet beskrev det slutgiltiga valresultatet på liknande sätt:

Till slut knep Liberalerna ”pingpong-mandatet” från Moderaterna – med endast 200 röster.

I dagsläget går det inte att betrakta mandatpingis som etablerat i svenskan. Men framtida rösträkningar med lika oviss utgång och små marginaler skulle kunna hjälpa ordet att fastna.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Förekommer det klanröstning i Sverige? Begreppet har efter valet använts i debatten om varför vissa partier är särskilt starka i vissa områden. Men olika debattörer har olika syn på om fenomenet faktiskt existerar.

Två dagar före valet diskuterade Jenny Sonesson, ledarskribent i Göteborgs-Posten, familjeröstning och klanröstning. I en artikel redogör hon för kritik mot det svenska valsystemet. Hon skriver bland annat att hanteringen av valsedlar kan göra det möjligt att se hur en person röstar. Det skulle kunna innebära att en person kan utöva påtryckningar för att en annan ska rösta på ett visst sätt:

Av 188 besökta vallokaler i Stockholm observerade valövervakarna familjeröstning i över 70 av dem. Enligt rapporten finns det ett samband mellan fenomenet och områden med högre andel invandrare. Att patriarkalt förtryck förekommer i sådana bostadsområden är ett faktum, därför borde det vara angeläget ur jämställdhetssynpunkt att förbjuda familjeröstning och även för att motverka klanröstning.

Klanröstning beskrivs alltså som att en grupp på direktiv från ett överhuvud väljer att rösta på ett visst parti. Efter valet tog debatten om klanröstning fart. I Expressen diskuterar Sofie Löwenmark vad som ligger bakom olika mönster för hur människor röstar:

I debatten efter valet har Socialdemokraternas och Vänsterpartiets generellt stora stöd i utanförskapsområden dock kommit att avfärdas. Skärmdumpar med resultat från enskilda valdistrikt har skickats runt som ett förment bevis på klanröstning. Det är bara fördomsfullt. Klanröstning kännetecknas snarare av att olika etniska grupper röstar på olika partier – inte att en stor majoritet i ett mångkulturellt område röstar likadant. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är partier som både har hög närvaro i dessa områden, och traditionellt når höga siffror i områden med låga inkomster och hög arbetslöshet. Vänsterns starka stöd i utanförskapsområden är i sig inte konstigare än att alliansen samlar nästan 75 procent i välbärgade Danderyd.

Daniel Swedin, ledarskribent i Aftonbladet, hävdar att debatten om klanröster präglas av rasism och klassförakt:

Pratet om klanröster följer samma logik som när Donald Trump vägrade acceptera att Hillary Clinton hade vunnit fler väljare än han: miljoner illegala invandrare har röstat. Det här handlar om att ifrågasätta valresultatets legitimitet genom att sprida en föreställning om att mängder av väljare – med svart hår, brunt skinn, en del kvinnor kanske har slöja – är mutade med bidrag eller styrda av klaner.

Sakine Madon, politisk redaktör i Vestmanlands Läns Tidning, skriver i en ledare att det kan finnas samverkande faktorer som gör att människor röstar på ett visst sätt – och i det här fallet på Vänsterpartiet och Socialdemokraterna:

Det här har fått enskilda borgerliga debattörer att undra om ”klanröstning” har spelat in. Alltså att det kan handla om att ”klanledare” – från en större släkt, förening eller församling – ger direktiv om hur folk ska rösta. Vänsterdebattörer har avfärdat tanken och säger i stället att förortsbor väljer vänsterpolitik för att de gynnas av den. Det ena utesluter faktiskt inte det andra. Om du är mottagare av olika bidrag – vilket fler är i ”utanförskapsområden” – är sänkt skatt förmodligen inget lockbete. Och även om jag ogillar uttrycket ”klanröstning” kan man heller inte vifta bort att det förekommit och förekommer diverse fulknep. I årets valrörelse har socialdemokratiska företrädare spridit falsk information på arabiska, bland annat påstods det att Moderaterna vill ta muslimska barn från sina föräldrar.

Klanröstning är belagt i svenskan sedan 2016. Det talas även om klanröstande och klanröster.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Vertikal odling har lanserats som ett effektivt sätt att producera bland annat grönsaker och kryddörter. Genom att stapla odlingar på varandra i hyllsystem utnyttjas utrymmena bättre.

Det talas i dag mycket om livsmedelsförsörjning och resursåtgång. I takt med att jordens befolkning växer ökar också behovet av föda. Allt fler försöker hitta klimatsmarta lösningar som kan förverkligas med mindre resurser än traditionell livsmedelsproduktion.

En sådan metod är vertikal odling. Ny teknik berättar om ett svenskt företag som nyligen gett sig in i branschen:

Fröet till den svenska startupen Grönska såddes för två år sedan. Barndomsvännerna Robin Lee och Petter Olsson hade fått upp ögonen för vertikal odling, vilket i korthet innebär att grödorna odlas hyllor staplade på varandra istället för att planteras på marken.

Men det är inte bara privata intressen som har fått upp ögonen för metoden. Trelleborgs Allehanda rapporterar att kommunen tagit fram en landsbygdsstrategi. Där ingår bland annat nya typer av livsmedelsproduktion i de metoder som ska undersökas:

Tillsammans med akademin kartlägga innovativa lösningar för lantbruket/gröna näringar (fiskodling i övergivna lador/vertikal odling av kryddor).

Vertikal odling går ofta hand i hand med hydroponisk odling. Det betyder att det inte används någon jord. I stället sker odlingen direkt i en näringslösning.

Vertikal odling är belagt i svenskan sedan 2008. Det har sedan 2016 talats allt mer om denna metod. Den kallas ibland även vertikalt jordbruk.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Bokashi är ett alternativ till traditionell kompostering som får allt fler anhängare. De senaste åren har metoden – som har sitt ursprung i Japan – blivit allt vanligare i Sverige.

I Japan har bokashi funnits länge. I Sverige är det först på senare år som tekniken har fått spridning. Ofta beskrivs bokashi som ett smidigt sätt att kompostera i det egna köket. I praktiken handlar det om att fermentera matrester och annat hushållsavfall.

Den som vill börja med bokashi behöver en hink med en tappkran i botten. I hinken varvas ett särskilt bokashiströ med köksavfall. Bokashiströ innehåller jästsvamp och bakterier som hjälper fermenteringen. Efter några veckor är processen färdig och resterna kan grävas ned och användas som gödning.

Nyhetsbyrån TT berättar att en av fördelarna med bokashi är att metoden är snabb:

På sommaren är det lätt att samla köksavfallet i en trädgårdskompost och omvandla det till matjord. Men att hålla igång den under vintern är inte helt lätt – och för den som vant sig vid att kompostera känns det befängt att slänga maten i hushållssoporna. Lösningen heter bokashi – en japansk fermenteringsmetod som komposterar matresterna rekordsnabbt redan inne i köket.

Allers skriver om skillnader mellan bokashi och traditionell kompostering:

Bokashi är en japansk metod som blivit populär i västvärlden. Det speciella är att avfallet fermenteras i stället för förmultnar. Genom att tillsätta så kallade effektiva mikroorganismer (EM), en unik blandning av olika mikroorganismer som finns i naturen, kommer fermenteringen igång. Ungefär som när man gör surkål.

Bokashi är belagt i svenskan sedan 2005. Användningen har ökat på sistone i takt med att metoden vunnit popularitet.

Anders

Foto: Wikimedia Commons

0 kommentarer

Noll avfall är en livsstil för personer som strävar efter att deras konsumtion ska ge upphov till så lite skräp som möjligt. Målet är att helt undvika förpackningar.

Förpackningsfri fanns med i Språktidningens och Språkrådets nyordslista 2016. Samma år öppnade en förpackningsfri butik i Malmö. Där säljs alla varor i lösvikt utan emballage. I stället får kunderna ta med sig eller köpa lämpliga förpackningar. Tidningen Market rapporterar om affärsidén:

Konceptet bygger på principen noll avfall och inga varor säljs i traditionella förpackningar. Kunderna erbjuds att handla i egna förpackningar eller i påsar och burkar som kan köpas i butiken.

Den som gjort det till en livsstil att så långt som möjligt undvika förpackningar följer alltså en princip som kallas noll avfall. Det är ett översättningslån från engelskans zero waste. På svenska talas det också om noll skräp.

I praktiken innebär det att förpackningar och engångsartiklar försvinner och ersätts av emballage och föremål som kan användas många gånger. Exakt hur nolltoleransen mot skräp ska tolkas finns det olika åsikter om. Vissa anser att avfall som kan återvinnas är acceptabelt.

Stockholm Direkt berättar om Anna Rydne som i flera år försökt minimera hushållsavfallet:

Är det möjligt för en fyrbarnsfamilj som bor i lägenhet mitt i stan att producera noll avfall?

En inspiratör för många som anammat noll avfall är Lauren Singer. Hon skildrar livsstilen på en populär blogg. Yle uppger att Lauren Singer efter fyra år inte hade producerat mer avfall än att det rymdes i en liten burk. En som inspirerades var Julia Degerth:

Livsstilen kallas zero waste, alltså noll skräp och sedan mitten av maj i år (2016) lever Julia Degerth enligt samma principer som Lauren Singer.

Anders

Foto: Istockphoto

2 kommentarer

Pantpåsar har fått följa med till butikerna i årtionden. Nu kommer en ny typ av pantpåsar. Den här gången är det själva påsen som ger inlämnaren en slant tillbaka.

Den senaste tiden har plastens negativa miljökonsekvenser uppmärksammats på en rad olika sätt. För att minska användningen tar till exempel många svenska butiker numera betalt för plastpåsar. I Språktidningen 8/2017 skriver Susanna Karlsson om hur denna situation påverkar samtalsrutinerna i kassorna.

När det tidigare talats om pantpåsar i svenskan har det handlat om påsar med pantflaskor och pantburkar som lämnas i butikernas pantstationer. Den nya pantpåsen fungerar på ett annat sätt. Här är det alltså själva påsen som ger inlämnaren en liten peng i retur.

Hittills rör det sig om ett försök i ganska liten skala. Men det har fått en hel del uppmärksamhet. Butikstrender rapporterar att japansk tv besökt en livsmedelsbutik i Stockholm för att göra ett reportage om pantpåsar. Ny teknik berättar om hur systemet fungerar i Hemköps butiker:

I Hemköpsbutikerna lägger man plastpåsarna man vill återvinna i ett kärl vid kassan. Hemköp samlar upp dem och de följer med ordinarie transporter till deras lager. Sedan hämtas de av företaget Trioplast. Trioplast levererar plastpåsar till Axfood. I samband med att Hemköp utökar sitt projekt med pantpåsar ska Trioplast stå för återvinningen av påsarna som Hemköp får in.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Att massklandra är ett nytt fenomen i mediebranschen. Då fälls en rad medier samtidigt för publiceringen av en och samma artikel.

I Sverige har etablerade medier en ansvarig utgivare som är rättsligt ansvarig för allt som publiceras. I princip får heller ingenting publiceras mot utgivarens vilja. Utgivaren är också ansvarig för sådant som publiceras även om den inte haft möjlighet att granska materialet innan publicering.

Det är denna princip som nu har gjort att svenska medier massklandrats. Många av landets stora medier publicerar löpande telegram från nyhetsbyrån TT på nätet. Denna publicering sker ofta helt automatiskt. Utgivaren har då alltså ingen möjlighet att förhandsgranska innehållet.

Nyligen klandrade Pressens opinionsnämnd ett telegram om anmälningar mot en namngiven psykiatriker. Texten avslutas med att TT utan framgång sökt psykiatrikern för en kommentar. Detta var, enligt nämnden, inte tillräckligt. Uppgifterna var av sådan karaktär att den som publicerade telegrammet också skulle ha sökt psykiatrikern för ett bemötande. Därför klandras dessa medier för publiceringarna.

Det var ett trettiotal tidningar som fälldes för en och samma publicering. I Dagens Media och Medievärlden talas det om massklander. Resumé berättar om bakgrunden till kritiken:

Nu massklandras återigen tidningar på grund av ett TT-telegram, och den här gången fälls 30 tidningar i PON. Beslutet följer den rekommendation som Allmänhetens Pressombudsman, PO, lämnat. TT, och de tidningar som fälls, anses i det här fallet inte ha gjort tillräckligt mycket för att låta psykiatrikern komma till tals.

Massklander och massklandra är belagda i svenskan sedan 2018.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Efter flera uppmärksammade våldsdåd har incel-rörelsen hamnat i fokus. En incel är en person som lever i ofrivilligt celibat.

Tio personer dog och sexton skadades när en man tidigare i år körde genom en folkmassa i Toronto tidigare i år. Strax innan den 25-årige gärningsmannen satte sig bakom ratten uppmanade han i sociala medier till ett incel-uppror. Han hyllade också en man som för fyra år sedan körde ihjäl sex personer och skadade ytterligare fjorton.

Båda männen kopplas alltså till incel-rörelsen. Ordet incel är inlånat från engelskan. Det är bildat till involuntary celibacy, ’ofrivilligt celibat’.

En incel är en person – i regel en man – som inte lyckats hitta någon partner. På nätet samlas incels i forum där det ständigt förekommer fantasier om våld mot kvinnor som en hämnd för avsaknaden av en partner. Det är också vanligt att incels anser sig ha rätt till sexuella relationer. Harry Skärlund skriver i Expressen om de attityder som präglar rörelsen:

Enligt incels världsuppfattning är allt biologiskt. Antingen föds du som en attraktiv man (muskulös, tuff, sportig) och tjejer dras till dig, eller så föds du oattraktiv och är evigt dömd till ensamhet.

Johanna Frändén skriver i Aftonbladet att ett mönster bland incels är att de skuldbelägger kvinnor för egna tillkortakommanden:

Det nya med incel-rörelsen är att den odlas i ett tydligt politiskt underdogperspektiv och frodas i öppet på internet. Manskören som hejar på består av tusentals killar som hatar kvinnor som kollektiv under förevändningen att de förvägrar dem sexuellt umgänge.

Incel är belagt i svenskan sedan 2017.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Inom politiken talas det inte längre bara om vänster och höger. Allt fler refererar nu till gal–tan-skalan.

Det politiska landskapet förändras ständigt. Allt oftare hörs nu argument för att det i många sammanhang inte längre är relevant att beskriva partier utifrån en politisk hemvist till höger och vänster. Denna typ av diskussion är inte helt ny. Länge har det till exempel debatterats om nationalsocialismen bäst beskrivs som en vänster- eller som en högerideologi.

I stället referar allt fler till gal–tan-skalan. Här står gal för grön, alternativ och libertariansk och tan för traditionell, auktoritär och nationalistisk. Högerpopulistiska och invandringskritiska partier hamnar i regel långt ut på tan-sidan. Feministiska och gröna partier brukar placera sig i andra änden, alltså långt ut på gal-sidan.

När det gäller gal–tan-skalan är det snarare synen på kulturella och sociala värden som fäller avgörandet i stället för synen på fördelningspolitik. I Expressen beskriver Johan Hakelius gal–tan-skalan som en uppdelning mellan liberala och konservativa.

I Sverige började gal–tan-skalan på allvar ta plats i debatten under 2016, även om det finns tidigare belägg. Sedan dess har användningen ökat. När fenomenet diskuteras gäller det ofta om gal–tan-skalan är ett lämpligt instrument för att analysera det svenska partisystemet. I Bohuslänningen ifrågasätter Karin Pihl detta redskap:

Sannolikt kommer partierna att göra upp om migrationspolitiken genom en bred, parlamentarisk överenskommelse. GAL-TAN-skalan i all ära – när riktlinjerna för migrationen är utstakade kommer den politiska debatten i någon mån att återgå till något så traditionellt som höger-vänsterskalan.

Så här beskriver Sveriges Radio gal–tan-skalans huvudprinciper:

Kort sagt kan man säga att individens frihet, klimatet och öppen invandring är viktigt för partier längst ut på den liberala GAL-änden. Medan att värna nationen och traditioner, samt begränsad invandring är viktigt längst ut på TAN-änden. Forskare har tidigare använt GAL-TAN-skalan när höger-vänster-skalan inte har räckt till. Till exempel för att förstå varför europeiska partier är för eller emot EU.

Själva skalan började användas 1999 av forskare inom statsvetenskap. Begreppet gal–tan ska ha myntats 2002. Det har lånats in i svenskan från engelskan.

Anders

Foto: Istockphoto

1 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - Veckans nyord