Det är inte bara i Sverige som användningen av könsneutrala pronomen väcker debatt. Den amerikanske lingvisten John McWhorter skrev nyligen en artikel i CNN om användandet av ze eller they (i singular) på engelska.

John McWhorter skriver att det kan vara lika svårt att börja använda ett nytt pronomen som en ny preposition, eftersom de är i princip stängda ordklasser. Att det är någonting som påverkar ett ords etablering är något som bland annat Sara Lövestam har diskuterat i en krönika.

Det finns tendenser att det håller på att bli mer accepterat att använda ett könsneutralt pronomen i engelskan. Ett exempel är att studenter som började på Harvards universitet den här hösten kunde välja vilket pronomen som de vill bli tilltalade med, vilket uppmärksammades bland annat i Fox News. Även i Kanada finns liknande strömningar. I juni 2014 beslutade ett antal skolor i Vancouver att börja använda xe (uttal zee) som pronomen i stället för bara he och she, vilket fick starka reaktioner.

John McWhorter påpekar att även fast ze har fått viss spridning är det mer troligt att singular av they är det som kommer att bli mer vedertaget som könsneutralt pronomen i engelskan, eftersom det är en utvidgning av ett redan befintligt pronomen. Han menar att det är en fråga om hövlighet att folk ska kunna välja hur de ska bli tilltalade.

Till skillnad från svenskans hen så finns det många olika förslag på hur man ska kunna använda engelska personliga pronomen på ett könsneutralt sätt. På Wikipedia listas så många som 14 olika nya alternativ, inklusive ze, till de traditionella he och she. Utöver dessa finns även hesh som exempel i McWhorters artikel på tidigare förslag på pronomen som inte riktigt fick så stor spridning.

Även om det kan kännas ovant att använda they som ett könsneutralt pronomen i tredjeperson singular, är den användningen inte ny. Oxford Dictionaries webbplats berättar att det finns belägg för singular they i texter skrivna på 1500-talet. Det är alltså mer en fråga om att återuppta ett gammalt sätt att använda ordet, som även diskuteras på deras blogg.

Natalie Baker

Illustration: Istockphoto

3 kommentarer

Språk bär kunskap och kunskap är makt. Den med mest makt vill inte alltid dela med sig. Det kan resultera i att den som är underordnad eller osynliggjord till slut kräver en bit av kakan. Det fastslår Daniel Wojahn i sin doktorsavhandling Språkaktivism – Diskussioner om feministiska språkförändringar i Sverige från 1960-talet till 2015.

I avhandlingen beskriver Daniel Wojahn 50 års språklig negligering av kvinnor och hbtq-personer, och den intellektuella kampen mot förtrycket. Vad är det som gör språk till ett så effektivt vapen, både för att upprätthålla en maktordning och för att förgöra den?

– Språket är vår viktigaste kommunikationsform och vi förmedlar alla våra normer genom språket. Normbrytande uttryck har funnits i alla tider inom språkaktivistiska kretsar, men nu finns det en större medvetenhet kring dem i media, säger Daniel Wojahn.

Språkaktivisterna vill inte bara lyfta det normavvikande, utan också namnge privilegierade grupper. Ett sådant begrepp är det engelska lånordet cis. Cispersoner är motsatsen till transpersoner, alltså människor som upplever att de tilldelats rätt kön vid födseln.

– Inom transrörelsen används ofta engelska lånord, som till exempel intergender eller nongender. En annan strategi är när diskriminerade grupper börjar använda skällsord i en positiv mening, så som homosexuella har gjort med bög och flata, säger Daniel Wojahn.

Att använda hen för att det tar mindre plats eller att det går fortare att skriva än han eller hon är enligt Daniel Wojahn inte en form av aktivism. Inom språkaktivism handlar införandet av nya ord om att förändra maktstrukturer och eliminera diskriminering.

– Språkaktivism är mer än att hitta på nya ord. Den syftar ibland till att skapa diskussioner som i sin tur kan förändra samhällsstrukturer. Men många personer skapar också nya ord med det primära syftet att kunna benämna sig själva i ett samhälle där icke-diskriminerande benämningar dittills helt har saknats.

När språkaktivister lanserar nya ord låter motståndet inte vänta på sig. Det syns tydligt i Daniel Wojahns analys av kommentarsfält i svenska medier. Motståndare anser ofta att språket har makt att förändra samhället i en riktning som de själva förkastar.

– Många brukar tro att feministiska eller transaktivistiska språkförändringar är något som enbart förekommer i Sverige. Men det stämmer inte. Det finns människor i alla länder som kritiserar och förändrar språket för att bli benämnbara. Till exempel är de feministiska språkförändringarna i de engelsk- och tyskspråkiga länderna mycket mer omfattande än de svenska, säger han.

Ellinor Gotby Eriksson

Foto: Julia Wagner

0 kommentarer

Hen är med oavsett. Så refererar S:t Johannes församling i Stockholm till Gud i en platsannons. Inom Svenska kyrkan pågår en debatt om Gud ska benämnas hen i stället för han.

För drygt tre år sedan skrev prästen Helena Myrstener i Kyrkans Tidning om att det blivit dags att tala om Gud som hen i stället för han. Hon ansåg att ett byte av pronomen skulle öppna porten för en närmare relation till Gud. Samtidigt skulle mindre vikt läggas vid föreställningar om hur män och kvinnor borde agera.

Sedan dess har debatten fortsatt. Ärkebiskop Antje Jackelén har bland annat frågats ut i Sveriges Radio om sin syn på valet av pronomen.

Uppenbarligen har tankarna fått fäste hos fler än Helena Myrstener. I en platsannons publicerad i Metro den 19 maj refererar alltså S:t Johannes församling på Norrmalm i Stockholm till Gud som hen. Hen återkommer dock inte i den annons som finns på församlingens webbplats.

S:t Johannes församling är en så kallad experimentförsamling. Den har exempelvis ingen högmässa på söndagsförmiddagar, utan bjuder i stället in till en huvudgudstjänst på söndagskvällen.

Och jobbet? Den som är intresserad får skynda sig. Ansökningstiden går ut i dag.

Anders

2 kommentarer

Hen blir standardpronomen i Karlstad. Det könsneutrala pronomenet ska användas i kommunala dokument när könstillhörigheten är okänd eller saknar betydelse.

Kommunstyrelsen i Karlstad klubbade i går en motion från socialdemokraterna Anders Tallgren och Lena Andersson. Förslaget går ut på att använda hen som pronomen i stället för formuleringar som han eller hon. Hen ska vara valet i kommunala dokument när könstillhörigheten är okänd eller oväsentlig.

Kommunledningskontoret får nu i uppdrag att uppdatera kommunens skrivregler. Karlstad följer Språkrådets rekommendationer, vilket betyder att objektsformen blir hen och genitivformen blir hens.

Det finns dock en reservation mot hen som standardpronomen. Det ska nämligen bara användas "när det anses rimligt och utan att väcka onödig irritation".

Beslutet om hen ska även klubbas formellt i kommunfullmäktige.

Anders

Foto: Istockphoto

1 kommentarer

Ett pronomen som har tagit steget från att vara en ”praktisk raritet till tjatigt modeord”. Så beskriver Magdalena Ribbing hen i Dagens Nyheter. Om hen är en fluga får tiden utvisa – men pronomenet ökade i användning även under 2014.

I januari 2012 exploderade hen-debatten efter en artikel i Svenska Dagbladet. I samband med lanseringen av en barnbok tog språkforskaren Karin Milles ställning för hen som ett komplement till han och hon. Sedan dess har debatten till och från fått nytt bränsle. Den tog exempelvis ny fart när det meddelades att hen tar plats i den fjortonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista, som utkommer i april.

Eftersom Svenska Akademiens ordlista utgår från hur vanliga orden är var hen-beskedet ingen överraskning. Bland de cirka 125 000 ord som finns i den trettonde upplagan går det till exempel att hitta rariteter som hemulsskyldighet, volut och besuttenhet. Majoriteten av orden i SAOL är inga kioskvältare.

Hen kan kanske inte heller sägas vara någon kioskvältare, men pronomenet vinner mark från år till år. Med tanke på att det handlar om just ett pronomen – en ordklass där förändringar är ytterst sällsynta – är utvecklingen smått sensationell.

Under 2011 – året innan hen-debatten briserade – gick det i svensk press över 13 000 hon och han på varje hen. Redan under 2012 sjönk antalet hon och han på varje hen till drygt 400. Under 2013 var siffran drygt 300. Och förra året gick det 241 han och hon på varje hen.

Det handlar tveklöst om en kometkarriär. I svensk press är hen i dag betydligt vanligare än till exempel ishockeyspelare, pantflaska, äggröra och näthat.

Att hen blir mer och mer etablerat märks inte bara på att pronomenet blir vanligare. Det används allt oftare i nyhetsartiklar och allt oftare okommenterat. Även nyhetsreportrar förutsätter alltså att läsarna är bekanta med hen. Tidigare förekom hen framför allt i personligt färgade texter som krönikor, ledare och recensioner – en slagsida som nu är på väg att jämna ut sig.

Modeord eller inte så är tendensen tydlig. Hen fortsätter att vinna mark. Även om pronomenet sedan länge sprungit förbi tusentals ord vars existens i Svenska Akademiens ordlista ingen har ifrågasatt, så kommer införandet bidra till att göra hen än mer etablerat.

(Några ord om den statistik som nämns i texten. Siffrorna baserar sig på sökningar i mediearkiv för svensk press. Eftersom det enbart under 2014 handlar om totalt närmare 4 miljoner han, hon och hen är inte var och en av träffarna kvalitetskontrollerade. De första 200 för varje ord är kollade för att få en uppfattning om antalet ”äkta” belägg. Andelen äkta träffar har sedan använts vid uträkningarna.)

Anders

Här kan du läsa mer om hens kometkarriär.

6 kommentarer

Hen, hens och henom ersätter han och hon i arbetsordningen i kommunfullmäktige i Kiruna. Förslaget lanserades av Frida Kullebjörk från Feministiskt initiativ. Både Vänsterpartiet och Centern motsatte sig förslaget – men av helt olika skäl.

När kommunfullmäktige i Kiruna i december förnyade arbetsordningen lade Frida Kullebjörk ett förslag om att införa det könsneutrala pronomenet hen. Syftet var att göra arbetsordningen inkluderande. Förslaget fick majoritet. Fullmäktige ska därför i fortsättningen använda hen, hens och henom i stället för han och hon.

Alla var dock inte positiva till förslaget. Centerns Thore Johansson föreslog i stället en översyn av användningen av han och hon i kommunala dokument. Vänsterpartisten Niklas Sirén ställde sig bakom själva bytet av pronomen, men ogillade att fullmäktige tog beslut i frågan utan att den föregåtts av någon debatt.

Kiruna föredrar alltså objektsformen henom. Språkrådets rekommendation är att använda hen som objektsform.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Transpersonen Robin ville omtalas som hen eller han. Men psykologen ville inte använda något annat pronomen än hon. Nu stämmer Robin Västra Götalandsregionen för diskriminering, rapporterar Sveriges Radio.

För två år sedan vände sig Robin till en psykolog i Göteborg. Vid det första mötet berättade Robin att hen inte ville omtalas som hon. Det var ett önskemål som psykologen inte gick med på:

Hon vägrade helt enkelt. Hon ville inte. Och hon kunde inte förstå att jag kunde vara någonting annat än en kvinna och det blev ett långt samtal som handlade om det istället.

Robin kände sig kränkt och ville byta psykolog till någon som kunde ge hen ett professionellt bemötande. Beskedet från mottagningen var att någon sådan kompetens inte fanns bland de anställda.

Nu stämmer Robin Västra Götalandsregionen för diskriminering. I ett svar till Robin, som Sveriges Radio tagit del av, medger enhetschefen för mottagningen att psykologen ”gett uttryck för att hon för egen del sett patienten som kvinna”. Enhetschefen skriver vidare att Robin och psykologen ”gett uttryck för olika utgångspunkter” men att det inte innebär att hen fick ”ett respektlöst bemötande”.

Robins fall drivs av Göteborgs rättighetscenter. Juristen Erik Mägi säger till Sveriges Radio att mottagningen måste kunna bemöta och behandla transpersoner:

Det är ungefär som att en psykolog säger ”ja, jag hör att du säger att du är svensk, men jag tycker att du ser mörkhyad ut, som en utlänning, så i min världsbild kommer jag se dig som en utlänning”. Sedan säger den att ”och vi har inte kompetens för utlänningar här så du får ingen vård av oss”.

Stämningen är den första i landet som gäller ordet hen.

Anders

0 kommentarer

Tre av tio svenskar tycker att hen är ett användbart ord. Men bland miljöpartister anser två av tre att ordet är användbart. Den åsikten delar bara var tjugonde sverigedemokrat. Det visar en Sifo-undersökning utförd på uppdrag av Zita Folkets Bio.

Det könsneutrala pronomenet hen ökat snabbt under de två senaste åren. Hittills i år används det i svensk press ungefär lika ofta som ord som selfie och sammansättningar med mello. Hen är också betydligt vanligare än exempelvis 5:2-diet, stridshingst, näthat, triangulering och nazistattack, men kan inte mäta sig med OS-medalj eller supervalår.

Totalt säger 30 procent att hen är ett användbart ord medan 65 procent svarar nej på samma fråga.

Hen uppskattas mer i vissa grupper än andra. Hela 67 procent av Miljöpartiets väljare uppger att hen är ett användbart ord. Bland Sverigedemokraternas sympatisörer ger bara 5 procent tummen upp för hen. Motsvarande siffra för Vänsterpartiet är 58 procent, för Folkpartiet och Kristdemokraterna 30 procent, för Centern 26 procent, för Socialdemokraterna 25 procent och för Moderaterna 17 procent.

Bland svenskar i åldern 15 till 29 år svarar 45 procent att hen är användbart. Därefter minskar stödet med åldern och är lägst – 15 procent – bland personer som har fyllt 65 år. Kvinnor är mer positiva till hen än män.

Uppslutningen bakom hen är även större i storstäder, bland tjänstemän och personer med högskoleutbildning. Ordet är mindre uppskattat bland personer bosatta på mindre orter och på landsbygden, bland arbetare och personer med gymnasieutbildning.

Undersökningen är gjord med anledning av fredagens premiär av filmen Nånting går sönder. Huvudpersonen Sebastian kan varken identifiera sig med han eller hon och ser därför hen som ett erkännande.

Anders

Här kan du läsa mer om den ökande användningen av hen.

0 kommentarer

Hen har på drygt två år gått från att vara språkvetarkuriosa till ett promillepronomen. Innan hen-debatten tog fart i medierna gick det i svensk press över trettontusen han och hon på varje hen. I år går det färre än trehundra han och hon för varje hen.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet i januari 2012 tog språkforskaren Karin Milles ställning för hen som ett komplement till han och hon. Det könsneutrala pronomenet beskrevs som ”en lösning som ger möjlighet att möta världen mer förutsättningslöst och att läsa en text eller föra ett samtal där det viktiga inte blir könstillhörighet utan individens personliga egenskaper”. Debattartikelns genomslag var enormt. Hen var inte längre en angelägenhet bara för närmast sörjande språkvetare och feminister, utan diskuterades plötsligt över hela landet.

Den efterföljande debatten präglades av starka känslor. Somliga såg hen som ett steg på vägen mot ökad jämställdhet, andra betraktade pronomenet som ett hot mot den traditionella uppdelningen mellan manligt och kvinnligt.

Dagstidningarna intog i regel en restriktiv hållning till hen. Eftersom pronomenet troddes vara obekant för en stor del av läsekretsen befarade många tidningar att skulle det kunna hindra läsningen. Rekommendationen blev därför att använda hen med omdöme.

Två år senare står det klart att medierna – som ofta bidrar till att etablera ord – ändå har gått i bräschen för hen. Under 2011, året innan hen-debatten exploderade, gick det i svensk press över trettontusen han och hon på varje hen. Den som dammsög tidningar i jakten på pronomenet behövde alltså ta sig igenom många spaltmil för att hitta ett enda hen. Hade det inte varit för en flitigt publicerad nyhetsbyråtext om den då nära förestående utgivningen av barnboken Kivi & monsterhund, där hen användes genomgående, hade det förmodligen gått dubbelt så många hen på varje hon och han.

Debatten var som hetast under 2012. Då sjönk antalet han och hon på varje hen till drygt fyrahundra. Förra året minskade antalet till dryga trehundra. Och under årets två första månader gick det bara strax över tvåhundrafemtio han och hon på varje hen.

Värt att notera är dessutom att allt färre debatterar pronomenet. I stället används hen i allt större utsträckning som ett komplement till han och hon och utan att förklaras för läsarna.

År 2011 förekom olika varianter på formuleringen han eller hon 12 545 gånger i svensk press. Året därpå minskade antalet till 11 589 och 2013 var motsvarande siffra 10 151. Här ligger sannolikt en del av förklaringen till uppsvinget för hen. I stället för att skriva hon eller han blir hen ett textekonomiskt och inkluderande alternativ.

Det är tre olika användningar av hen som dominerar i svensk press. Pronomenet dyker i artiklar oftast upp när könet är okänt (se exemplet från Örnsköldsviks Allehanda nedan) eller när det finns ett behov av att uttrycka sig anonymiserat (Göteborgs-Posten) eller könsneutralt (Arbetarbladet):

Föraren kan ha missat att hen kört på pojken, tror Börje Öhman, informationschef hos polisen. (Örnsköldsviks Allehanda)

En av lärarna befann sig i ett anslutande vilrum när hen plötsligt såg en av skolägarna kliva upp på en stol och sticka in handen under en av takplattorna. (Göteborgs-Posten)

Självklart uppstod frågan, får en generaldirektör för en svensk myndighet säga vad som helst? Och svaret är kort. Nej, det får hen inte. (Arbetarbladet)

Hen är vanligare i tyckande texter som ledare, krönikor och recensioner men förekommer även i nyhetsartiklar. Det förekommer över hela landet i såväl morgon- som kvällstidningar och dyker upp oavsett tidningens politiska färg.

På sportsidorna är hen däremot mer sällsynt. Det kan ha sina naturliga förklaringar. I nästan alla idrotter som får medieutrymme tävlar kvinnor och män var för sig, vilket kan minska behovet av att uttrycka sig könsneutralt. Ett annat i pressen vanligt användningsområde – en text där en brottsling av okänt kön förekommer – hamnar nästan aldrig på sportsidorna. Men det finns alltså undantag:

I matchen debuterade nyförvärvet Henrik Palmersjö, senast i Oddevold. Hen behövde bara 107 sekunder för att ge Grebbestad ledningen med 1-0. (Strömstads Tidning)

Det blir så när det flyter på som det gör nu, säger hen med ett brett leende på läpparna. (Södermanlands Nyheter)

Varje dag används hen i genomsnitt av runt femton svenska dagstidningar. I de enorma mängder tidningstext som produceras varje dag är hen inget vanligt ord – men det har svarat för en raketkarriär som annars brukar vara reserverad sällsynt populära nyord som selfie. Hen har dessutom krånglat sig in i en ordklass där det har rått stiltje i åtskilliga generationer. Senast något liknande inträffade bland svenska pronomen var, skriver Karin Milles i Språkbruk, ”när pronomenet I började uttalas ni, och det var för ungefär fyra hundra år sedan”.

Hen är heller inte bara en angelägenhet för de etablerade medierna. Pronomenet syns exempelvis flitigt i bloggar och andra sociala medier, men har också dykt upp i en dom från Hovrätten för Övre Norrland, i en annons från flygbolaget Norwegian och i skrivreglerna för kommunanställda i Boden.

Även på nätet har den politiska färgen liten betydelse. Hen används i bloggar från höger till vänster – men med ett undantag. Bland Sverigedemokraternas företrädare och sympatisörer är motståndet mot hen kompakt. Karin Milles skriver i Språkbruk att det kan vara en av förklaringarna till uppsvinget för hen:

De tyckte illa om ordet eftersom de upplever det som ett otillbörlig tvångsmässig vänsterfeministisk indoktrinering. Men i och med sin högerextrema politik har partiet blivit lite av en Svarte Petter, ett parti de andra partierna varken vill liera sig eller associeras med. Det här kan ha påverkat opinionen till hens fördel. Då Sverigedemokraterna så tydligt har profilerat sig som pronomenets fiender, har ordet fått nya vänner, enligt logiken att din fiendes fiender är dina vänner. Genom att visa att man gillar hen, kan man alltså samtidigt signalera att man ogillar Sverigedemokraterna.

Karin Milles resonemang har vissa beröringspunkter med Sven-Göran Malmgrens syn på hen. Han är professor i svenska vid Göteborgs universitet och huvudredaktör för Svenska Akademiens ordlista. I en intervju, som ingår i en uppsats skriven av elever vid Blackebergs gymnasium, kallar han pronomenet ”en fluga”. Sven-Göran Malmgren anser att hen fyller en språklig lucka, men tror att ordet kommer att ha försvunnit inom fem år. Anledningen är att många användare i dag gör en tydlig poäng av att skriva hen. När den markeringen förlorar sin tjusning anser Sven-Göran Malmgren att det är sannolikt att användningen minskar. Hen skulle därmed åter bli en angelägenhet för närmast sörjande.

Den koppling Karin Milles gör mellan hens utbredning och motstånd mot Sverigedemokraterna tycks gå hand i hand med Sven-Göran Malmgrens syn där användningen av pronomenet kan ha ett egenvärde. Men det finns en hel del i Språktidningens undersökning som faktiskt tyder på motsatsen. Under ”debattåret” 2012 gjorde många skribenter en poäng av att använda hen. Den andelen har minskat.

Hen används i svensk press främst på de sätt som beskrivs ovan, alltså när det gäller anonymsering, könsneutralitet och okänt kön. Hen förekommer då i texter som vilket pronomen som helst – utan någon förklaring eller avsiktsdeklaration. I en typisk mening som ”Man ser ju att vildsvin har varit där och ätit, säger privatpersonen som blev chockad när hen såg skelettdelar på marken” (Värnamo Nyheter) är det svårt att se att hen skulle vara särskilt betonat eller markerat.

En marginalanteckning är att hen dessutom blir vanligare som substantiv. Det handlar alltjämt om en begränsad användning, men det finns från de senaste månaderna en handfull sådana exempel:

Gemene hen beter sig ju som att jordens svek just begåtts. (Metro)

Det är mig veterligen första gången det finns en hen på en europeisk valsedel. (Landskrona-Posten)

Vem är egentligen marknaden? Är det en hon, en han eller rent av en hen? (Södra Dalarnes Tidning)

Och så det finstilta. Undersökningen är baserad på de svenska tidningar som finns i databaserna Retriever och Presstext. Den som söker på hen får en del ”slaskträffar” på exempelvis det engelska ordet hen, avstavningar av ord som hen-ne, Hen-rik och Hen-rietta med mera. Jag har av tidsskäl bara granskat de 200 första hen-träffarna för varje år, och sedan utgått från att en lika stor andel av resten av materialet skulle vara äkta träffar respektive ”slaskträffar”. För att kontrollera rimligheten i detta antagande har jag gjort stickprovskontroller i det övriga materialet. Det finns alltså en viss felmarginal, men den påverkar inte den tydliga trend som materialet visar. Därför väljer jag dock att i vissa fall inte ange exakta siffror.

Anders

0 kommentarer

Två av tre anser att det är riktigt att omtala en person med hen om den själv vill detta. Men lika många sågar också Nöjesguidens val att ge ut en tidning där hen ersatte han och hon. Det visar en undersökning bland gymnasieelever på fyra skolor i Stockholm.

Undersökningen genomfördes av Karl Modig, Sam Andersson och Jonatan Brihage som går sista året på Blackebergs gymnasium. De har genom enkäter intervjuat sammanlagt 118 elever från fyra olika gymnasieskolor i Stockholm. Eftersom det totala elevantalet på Stockholms gymnasier är omkring 36 000 är det bara en liten del som ingår i undersökningen. Det finns alltså frågetecken för hur representativa resultaten är – men de visar på flera intressanta tendenser.

Hela 67,6 procent svarar att det är lämpligt eller mycket lämpligt att tilltala en person med hen om den själv föredrar hen. På en sexgradig skala svarar 16 procent att hen i högsta grad fyller en språklig funktion medan 6 procent uppger att hen inte har någon funktion alls. Totalt kan 57 procent av de tillfrågade sägas vara positiva till hen – de ger pronomenet betyget fyra, fem eller sex på den sexgradiga skalan.

Däremot uppskattade betydligt färre Nöjesguidens val att ge ut ett nummer där han och hon konsekvent ersattes av hen. Bara 31,2 procent ansåg att det var lämpligt eller mycket lämpligt, medan hela 68,5 procent tyckte att det var olämpligt eller mycket olämpligt.

Deltagarna fick också ta ställning till tre exempelmeningar där de fick gradera hur lämpligt det var att använda hen. En klar majoritet svarade att hen kunde användas vid samtliga tillfällen.

Dottern: ”Mamma, jag var hos doktorn i dag!”

Mamman: ”Åh, vad sa hen?”

Dottern: ”Hon sa att jag kommer att bli frisk!”

I ovanstående exempel tyckte 72,8 procent att det var lämpligt eller mycket lämpligt att använda hen.

Sara: ”Kalle, har du träffat Kim?”

Kalle: ”Nej, vem är hen?”

Sara: ”Han är min kompis.”

Här gav 65,2 procent tummen upp till användningen av hen.

Birgitta: ”Ursäkta, jag vill prata med butikschefen. Var kan jag hitta hen?”

Sanna: ”Han jobbar tyvärr inte i dag, ni får återkomma i morgon.”

Birgitta: ”Jag förstår. Tack i alla fall!”

I detta exempel svarade 79,5 procent att hen var lämpligt. Värt att notera är att fler accepterade hen när det i exempelmeningarna gällde yrkestitlar än personnamn.

Anders

2 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - hen