Veckans nyord: teflonpolitiker

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"1370","attributes":{"alt":"","attributes":" media-image ","class":"media-image","title":"","typeof":"foaf:Image","wysiwyg":"1"}}]]

Få trodde att Håkan Juholt skulle överleva som partiledare för Socialdemokraterna. När uppgifterna om en mängd tveksamma ersättningar blev kända tvingades han inte bara att be om ursäkt. Hela ordförandeskapet ifrågasattes och trots fredagens besked om att Håkan Juholt fortsätter som partiledare undrar många hur han ska kunna reparera förtroendeskadan.

Håkan Juholt visade sig med andra ord inte vara någon teflonpolitiker, en folkvald som lyckas skaka av sig skandaler utan att förlora väljarnas stöd. Begreppet, som stadigt ökar i användning, tycks vara på väg att etablera sig som en benämning på politiska överlevare.

Teflonpolitikern gjorde sitt intåg i pressen år 1999 i en Expressenartikel. Den som förärades epitetet var kristdemokraten Anders Wijkman, som enligt tidningen "säger det som låter snällast".

Göran Rosenberg skriver i Månadsjournalen 2001 att teflonpolitiker "är vad alla partier i dag behöver." Som exempel på politiska ledare som "inte efter första bästa mediestorm förvandlas till ett sänke för sitt parti" nämner han kristdemokraten Alf Svensson och tidigare vänsterpartisten Gudrun Schyman.

Men att vara en teflonpolitiker är inte alltid positivt. Socialdemokraten Pär Nuder avfärdades tidigare i år som partiledarämne av Heidi Avellan i Sydsvenskan med motiveringen att han var en "okarismatisk teflonpolitiker" med "mer hjärna än hjärta". Valet blev i stället alltså Håkan Juholt, som hittills inte skaffat sig det teflontäcke som hindrar besvärande uppgifter från att fastna.

Ett statsråd som ofta förknippas med begreppet teflonpolitiker är utrikesminister Carl Bildt. Förra året konfronterades han med benämningen av Expressens Cecilia Hagen. Bakgrunden var att statsvetaren Tommy Möller använt begreppet i en bokserie om Sveriges regeringschefer. Carl Bildt svarade att hans långa erfarenhet gjorde att väljarna vägde samman ny och gammal kunskap om honom, som exempelvis i samband med turerna kring hans engagemang i Lundin oil:

"Har man varit med tillräckligt länge etablerar man en position och då är den, på gott och ont, stabiliserad ute hos människor så det spelar inte så stor roll vad som inträffar i övrigt. ... Folk i allmänhet har en etablerad bild av mig och kommer det någon tillfällig fnurra, positiv eller negativ, så bedömer man den mot bakgrund av en informationsmängd som är så stor att den enstaka saken inte spelar så stor roll."

I Dagens Nyheter spekulerar ledarskribenten Erik Helmerson om Carl Bildt snarare är en kevlarminister. Utrikesministerns förmåga att rida ut politiska stormar tycks nämligen fungera på samma sätt som materialet i en skottsäker väst.

Anders

Foto: Pawel Flato