Veckans nyord: postturism
Den som ibland tittar på kulturprogrammet Kobra i Sveriges Television vet att det brukar postas en hel del. Inte som i vykort i brevlådan eller inlägg på nätforumet, utan som i postmodernism, poststrukturalism, postrock med mera. I förra veckans avsnitt var det dags för en ny typ av post, postturism.
Postturisten är inte på jakt efter den vackraste solnedgången eller det klaraste snorkelvattnet. Postturisten söker sig till platser som är gråa, anonyma, fula eller närmast otänkbara som resmål. Om postturisten tar in på hotell får det gärna ha utsikt över kärnkraftverket i Tjernobyl eller nosavstånd till BT Kemis förgiftade tomt i Teckomatorp.
Så här introducerades det senaste avsnittet av Kobra som hade rubriken post-turism:
Vart åker vi när allt redan är upptäckt – och varför? Kristofer Lundström intervjuar Andrew Blackwell som skrivit boken "Visit sunny Chernobyl", om att turista till världens mest förorenade platser. Vi möter svenskan som vill åka till Mars – enkel resa! Och så får vi se hur man simulerar att ta sig in över gränsen från Mexiko till USA.
Inom vetenskapen används en annan definition av post-turism. I en magisteruppsats i turismvetenskap vid Karlstads universitet diskuteras tv-serien Morden i Midsomers potential som lockbete för besökare. Där nämns även staden Brygges försök att med hjälp av uppdiktade historier göra staden mer attraktiv:
Post-turism handlar om upplevelser och turistens sökande efter dessa, att upplevelsen är baserad på det fiktiva spelar ingen större roll för post-turisten så länge turismindustrin lyckas förmedla en fantastisk upplevelse.
Ett liknande resonemang återges i en kandidatuppsats i turismvetenskap vid Linnéuniversitetet:
Postturisten har accepterat att världen har blivit alltmer kommersialiserad och finner därmed inget värde i att upptäcka nya autentiska resmål. Då allt fler resmål ändå blir överbefolkade av turister, ser postturisten det som del av upplevelsen.
Det finns alltså två motstridiga definitioner av postturism. En som handlar om att turista in i en osminkad verklighet på ett sätt som saknar koppling till traditionell upplevelse- och solturism, en annan som handlar om att den regisserade verkligheten är avgörande för upplevelsen medan äktheten saknar betydelse.
Anders
