Veckans nyord: pincettläsning

Det är lätt att föreställa sig att den som använder pincett försöker plocka ut väl valda delar av en stor massa. Den som ägnar sig åt pincettläsning gör just detta – söker efter ett svar på en enskild fråga i en stor textmassa.

I Svenska Dagbladet skriver Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, om avhandlingen Alexander, Sara och skriften. Där följer språkforskaren Tomas Svensson två svenska barns dagliga språkanvändning. Både Alexander och Sara läser mycket och ofta, men det handlar bara i undantagsfall om längre texter. I skolan ställs det sällan krav på att de ska kunna skriva långa och sammanhängande texter:

Båda är ständigt i kontakt med skriften, på svenska och engelska. Båda läser sällan längre texter. Vad Svensson kallar löptextläsning är sällsynt. I stället dominerar sökläsning och så kallad pincettläsning; man jagar enstaka ord för att minnas den engelska glosan, skriva rätt lösenord eller skriva av rätt i läxan.

När Alexander och Sara gör sina läxor använder de sig ofta av pincettläsning. De läser inte hela texter för att finna det rätta svaret. I stället skummar de sidorna i jakten på att hitta det ord eller den korta mening som är svar på frågan.

Pincettläsning är ett begrepp som lånats in i svenskan från norska forskare. Så här beskriver Tomas Svensson i sin avhandling hur han använder begreppet:

Begreppet pincettläsa är hämtat ur Løvland (2011), där begreppet betecknar den läsning elever gör när de söker efter svar på frågor (vilket Løvland i sin tur benämner svarjakt). För analyserna i det här avsnittet tillämpas begreppet pincettläsa för att beteckna läshandlingar där läsaren fokuserar ett specifikt uttryck (ett ord, en fras eller ett något längre uttryck), vilket läses för att ”lyfta ut uttrycket”. Det lästa uttrycket är sedan något som Alexander respektive Sara använder på i huvudsak tre olika sätt, vilket i sin tur gör det möjligt att beskriva tre typer av pincettläsning. De tre typerna är pincettläsning för att memorera det lästa, för att skriva av det lästa, samt för att högt återge det lästa för andra.

Pincettläsning förekommer i dag i begränsad utsträckning inom språkvetenskapen. Men med tanke på avhandlingens relevans för dagens skoldebatt och de associationer som ordet väcker är det inte osannolikt att det skulle kunna få större spridning.