Va, är det ett universellt ord?
Det låter ungefär likadant världen över och fyller samma funktion. Som huh, ha eller kanske svenskans va. Bakom studien som tror sig ha avslöjat ett universellt ordmönster står nederländska forskare i samarbete med utländska kollegor. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.
Forskarna har detaljstuderat tio språk från fem kontinenter och mer översiktligt studerat ytterligare tjugoen språk. I samtliga finns ett ord som till funktion och uttal påminner om svenskans va. Det är ord som inte nödvändigtvis hamnar i ordböckerna, men som ändå tillhör språkets vanligaste. Det rör sig om korta frågeinterjektioner som används för att reparera ett samtal – när en person har missat vad samtalspartnern just har sagt.
Gemensamt för orden är att de är enstaviga, att de har en orundad central vokal och att de uttalas med frågeintonation. De kännetecknas också av att de syftar till att lösa kommunikationsproblem på stående fot. Det är enligt forskarna i sin tur ett bevis för människan som social varelse.
Utvecklingen av detta universella ord beror enligt forskarna på att det fyller samma behov och uppstår i liknande situationer. Som en parallell nämns i studien också engelskans mm/mhm, uh/um och oh/ah, som också har sina motsvarigheter i svenskan, som ord som på samma sätt återfinns i många språk och fyller samma funktion. De behöver däremot varken dela fonem eller vara begripliga över språkgränserna.
Anders
Det låter ungefär likadant världen över och fyller samma funktion. Som huh, ha eller kanske svenskans va. Bakom studien som tror sig ha avslöjat ett universellt ordmönster står nederländska forskare i samarbete med utländska kollegor. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.
Forskarna har detaljstuderat tio språk från fem kontinenter och mer översiktligt studerat ytterligare tjugoen språk. I samtliga finns ett ord som till funktion och uttal påminner om svenskans va. Det är ord som inte nödvändigtvis hamnar i ordböckerna, men som ändå tillhör språkets vanligaste. Det rör sig om korta frågeinterjektioner som används för att reparera ett samtal – när en person har missat vad samtalspartnern just har sagt.
Gemensamt för orden är att de är enstaviga, att de har en orundad central vokal och att de uttalas med frågeintonation. De kännetecknas också av att de syftar till att lösa kommunikationsproblem på stående fot. Det är enligt forskarna i sin tur ett bevis för människan som social varelse.
Utvecklingen av detta universella ord beror enligt forskarna på att det fyller samma behov och uppstår i liknande situationer. Som en parallell nämns i studien också engelskans mm/mhm, uh/um och oh/ah, som också har sina motsvarigheter i svenskan, som ord som på samma sätt återfinns i många språk och fyller samma funktion. De behöver däremot varken dela fonem eller vara begripliga över språkgränserna.
Anders
