Skickligt språkbruk skadar politisk debatt
Danska politiker har blivit så retoriskt skickliga att det kan vara skadligt för samhällsdebatten. Två språkforskare varnar i Kristeligt Dagblad för att de inövade uttalanden som ständigt upprepas inför mediernas kameror och mikrofoner utarmar politiken och väljarnas intresse för den.
Att politiker möter journalister med ett inrepeterat budskap som ska förmedlas är inget nytt fenomen. Under en presskonferens år 1999 upprepade finansminister Bosse Ringholm gång på gång inför en reporterskara som snart inte kunde hålla sig för skratt hur han och Inga-Britt Ahlenius, generaldirektör för Riksrevisionsverket, hade kommit överens om att hon skulle avgå.
Bosse Ringholm sade samma sak femton gånger. Förra året förklarade migrationsminister Tobias Billström sjutton gånger i en tv-intervju att han inte kommenterade tredjepartsuppgifter från Wikileaks.
Men för det mesta blir politikernas inrepeterade budskap sällan lika uppenbart – även om det exempelvis uppmärksammats hur gärna statsminister Fredrik Reinfeldt använder ordet ansvar.
I Danmark säger skatteminister Thor Möger Petersen aldrig bara löntagare när han diskuterar regeringens skattepolitik. Han talar alltid om hårt arbetande löntagare. I en tid där den politiska bevakningen premierar korta och slagkraftiga citat har Thor Möger Petersen lärt sig sin läxa. Han lyckas packa några få ord med en rejäl näve politisk ideologi och strategi.
Mette Bengtsson, doktorand vid Köpenhamns universitet som forskar om politisk debatt och argumentation, säger i Kristeligt Dagblad att stormoské, supersjukhus och miljonärsskatt är andra retoriskt effektiva ord som ofta förekommer i debatten i Danmark. Men hon menar att de är sämre för samtalsklimatet eftersom de färgas av ideologiska värderingar.
Att politiker ibland tycks ha förvandlats till självrepeterande åsiktsmaskiner kan enligt Jonas Gabrielsen, lektor i retorik vid Roskilde universitet, förklaras med de villkor som ges av massmedierna. För att vara säker på att få fram sitt budskap upprepar politikerna sitt inövade budskap lagom anpassat för ett snabbt klipp i en nyhetssändning.
Och det är, anser Jonas Gabrielsen och Mette Bengtsson, ett effektivt sätt att nå ut med en åsikt. Men det utarmar den politiska debatten och är dåligt för demokratin.
Anders
Att politiker möter journalister med ett inrepeterat budskap som ska förmedlas är inget nytt fenomen. Under en presskonferens år 1999 upprepade finansminister Bosse Ringholm gång på gång inför en reporterskara som snart inte kunde hålla sig för skratt hur han och Inga-Britt Ahlenius, generaldirektör för Riksrevisionsverket, hade kommit överens om att hon skulle avgå.
Bosse Ringholm sade samma sak femton gånger. Förra året förklarade migrationsminister Tobias Billström sjutton gånger i en tv-intervju att han inte kommenterade tredjepartsuppgifter från Wikileaks.
Men för det mesta blir politikernas inrepeterade budskap sällan lika uppenbart – även om det exempelvis uppmärksammats hur gärna statsminister Fredrik Reinfeldt använder ordet ansvar.
I Danmark säger skatteminister Thor Möger Petersen aldrig bara löntagare när han diskuterar regeringens skattepolitik. Han talar alltid om hårt arbetande löntagare. I en tid där den politiska bevakningen premierar korta och slagkraftiga citat har Thor Möger Petersen lärt sig sin läxa. Han lyckas packa några få ord med en rejäl näve politisk ideologi och strategi.
Mette Bengtsson, doktorand vid Köpenhamns universitet som forskar om politisk debatt och argumentation, säger i Kristeligt Dagblad att stormoské, supersjukhus och miljonärsskatt är andra retoriskt effektiva ord som ofta förekommer i debatten i Danmark. Men hon menar att de är sämre för samtalsklimatet eftersom de färgas av ideologiska värderingar.
Att politiker ibland tycks ha förvandlats till självrepeterande åsiktsmaskiner kan enligt Jonas Gabrielsen, lektor i retorik vid Roskilde universitet, förklaras med de villkor som ges av massmedierna. För att vara säker på att få fram sitt budskap upprepar politikerna sitt inövade budskap lagom anpassat för ett snabbt klipp i en nyhetssändning.
Och det är, anser Jonas Gabrielsen och Mette Bengtsson, ett effektivt sätt att nå ut med en åsikt. Men det utarmar den politiska debatten och är dåligt för demokratin.
Anders
