Så snabbt ökar hen i svenska medier

Hen har på drygt två år gått från att vara språkvetarkuriosa till ett promillepronomen. Innan hen-debatten tog fart i medierna gick det i svensk press över trettontusen han och hon på varje hen. I år går det färre än trehundra han och hon för varje hen.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet i januari 2012 tog språkforskaren Karin Milles ställning för hen som ett komplement till han och hon. Det könsneutrala pronomenet beskrevs som ”en lösning som ger möjlighet att möta världen mer förutsättningslöst och att läsa en text eller föra ett samtal där det viktiga inte blir könstillhörighet utan individens personliga egenskaper”. Debattartikelns genomslag var enormt. Hen var inte längre en angelägenhet bara för närmast sörjande språkvetare och feminister, utan diskuterades plötsligt över hela landet.

Den efterföljande debatten präglades av starka känslor. Somliga såg hen som ett steg på vägen mot ökad jämställdhet, andra betraktade pronomenet som ett hot mot den traditionella uppdelningen mellan manligt och kvinnligt.

Dagstidningarna intog i regel en restriktiv hållning till hen. Eftersom pronomenet troddes vara obekant för en stor del av läsekretsen befarade många tidningar att skulle det kunna hindra läsningen. Rekommendationen blev därför att använda hen med omdöme.

Två år senare står det klart att medierna – som ofta bidrar till att etablera ord – ändå har gått i bräschen för hen. Under 2011, året innan hen-debatten exploderade, gick det i svensk press över trettontusen han och hon på varje hen. Den som dammsög tidningar i jakten på pronomenet behövde alltså ta sig igenom många spaltmil för att hitta ett enda hen. Hade det inte varit för en flitigt publicerad nyhetsbyråtext om den då nära förestående utgivningen av barnboken Kivi & monsterhund, där hen användes genomgående, hade det förmodligen gått dubbelt så många hen på varje hon och han.

Debatten var som hetast under 2012. Då sjönk antalet han och hon på varje hen till drygt fyrahundra. Förra året minskade antalet till dryga trehundra. Och under årets två första månader gick det bara strax över tvåhundrafemtio han och hon på varje hen.

Värt att notera är dessutom att allt färre debatterar pronomenet. I stället används hen i allt större utsträckning som ett komplement till han och hon och utan att förklaras för läsarna.

År 2011 förekom olika varianter på formuleringen han eller hon 12 545 gånger i svensk press. Året därpå minskade antalet till 11 589 och 2013 var motsvarande siffra 10 151. Här ligger sannolikt en del av förklaringen till uppsvinget för hen. I stället för att skriva hon eller han blir hen ett textekonomiskt och inkluderande alternativ.

Det är tre olika användningar av hen som dominerar i svensk press. Pronomenet dyker i artiklar oftast upp när könet är okänt (se exemplet från Örnsköldsviks Allehanda nedan) eller när det finns ett behov av att uttrycka sig anonymiserat (Göteborgs-Posten) eller könsneutralt (Arbetarbladet):

Föraren kan ha missat att hen kört på pojken, tror Börje Öhman, informationschef hos polisen. (Örnsköldsviks Allehanda)

En av lärarna befann sig i ett anslutande vilrum när hen plötsligt såg en av skolägarna kliva upp på en stol och sticka in handen under en av takplattorna. (Göteborgs-Posten)

Självklart uppstod frågan, får en generaldirektör för en svensk myndighet säga vad som helst? Och svaret är kort. Nej, det får hen inte. (Arbetarbladet)

Hen är vanligare i tyckande texter som ledare, krönikor och recensioner men förekommer även i nyhetsartiklar. Det förekommer över hela landet i såväl morgon- som kvällstidningar och dyker upp oavsett tidningens politiska färg.

På sportsidorna är hen däremot mer sällsynt. Det kan ha sina naturliga förklaringar. I nästan alla idrotter som får medieutrymme tävlar kvinnor och män var för sig, vilket kan minska behovet av att uttrycka sig könsneutralt. Ett annat i pressen vanligt användningsområde – en text där en brottsling av okänt kön förekommer – hamnar nästan aldrig på sportsidorna. Men det finns alltså undantag:

I matchen debuterade nyförvärvet Henrik Palmersjö, senast i Oddevold. Hen behövde bara 107 sekunder för att ge Grebbestad ledningen med 1-0. (Strömstads Tidning)

Det blir så när det flyter på som det gör nu, säger hen med ett brett leende på läpparna. (Södermanlands Nyheter)

Varje dag används hen i genomsnitt av runt femton svenska dagstidningar. I de enorma mängder tidningstext som produceras varje dag är hen inget vanligt ord – men det har svarat för en raketkarriär som annars brukar vara reserverad sällsynt populära nyord som selfie. Hen har dessutom krånglat sig in i en ordklass där det har rått stiltje i åtskilliga generationer. Senast något liknande inträffade bland svenska pronomen var, skriver Karin Milles i Språkbruk, ”när pronomenet I började uttalas ni, och det var för ungefär fyra hundra år sedan”.

Hen är heller inte bara en angelägenhet för de etablerade medierna. Pronomenet syns exempelvis flitigt i bloggar och andra sociala medier, men har också dykt upp i en dom från Hovrätten för Övre Norrland, i en annons från flygbolaget Norwegian och i skrivreglerna för kommunanställda i Boden.

Även på nätet har den politiska färgen liten betydelse. Hen används i bloggar från höger till vänster – men med ett undantag. Bland Sverigedemokraternas företrädare och sympatisörer är motståndet mot hen kompakt. Karin Milles skriver i Språkbruk att det kan vara en av förklaringarna till uppsvinget för hen:

De tyckte illa om ordet eftersom de upplever det som ett otillbörlig tvångsmässig vänsterfeministisk indoktrinering. Men i och med sin högerextrema politik har partiet blivit lite av en Svarte Petter, ett parti de andra partierna varken vill liera sig eller associeras med. Det här kan ha påverkat opinionen till hens fördel. Då Sverigedemokraterna så tydligt har profilerat sig som pronomenets fiender, har ordet fått nya vänner, enligt logiken att din fiendes fiender är dina vänner. Genom att visa att man gillar hen, kan man alltså samtidigt signalera att man ogillar Sverigedemokraterna.

Karin Milles resonemang har vissa beröringspunkter med Sven-Göran Malmgrens syn på hen. Han är professor i svenska vid Göteborgs universitet och huvudredaktör för Svenska Akademiens ordlista. I en intervju, som ingår i en uppsats skriven av elever vid Blackebergs gymnasium, kallar han pronomenet ”en fluga”. Sven-Göran Malmgren anser att hen fyller en språklig lucka, men tror att ordet kommer att ha försvunnit inom fem år. Anledningen är att många användare i dag gör en tydlig poäng av att skriva hen. När den markeringen förlorar sin tjusning anser Sven-Göran Malmgren att det är sannolikt att användningen minskar. Hen skulle därmed åter bli en angelägenhet för närmast sörjande.

Den koppling Karin Milles gör mellan hens utbredning och motstånd mot Sverigedemokraterna tycks gå hand i hand med Sven-Göran Malmgrens syn där användningen av pronomenet kan ha ett egenvärde. Men det finns en hel del i Språktidningens undersökning som faktiskt tyder på motsatsen. Under ”debattåret” 2012 gjorde många skribenter en poäng av att använda hen. Den andelen har minskat.

Hen används i svensk press främst på de sätt som beskrivs ovan, alltså när det gäller anonymsering, könsneutralitet och okänt kön. Hen förekommer då i texter som vilket pronomen som helst – utan någon förklaring eller avsiktsdeklaration. I en typisk mening som ”Man ser ju att vildsvin har varit där och ätit, säger privatpersonen som blev chockad när hen såg skelettdelar på marken” (Värnamo Nyheter) är det svårt att se att hen skulle vara särskilt betonat eller markerat.

En marginalanteckning är att hen dessutom blir vanligare som substantiv. Det handlar alltjämt om en begränsad användning, men det finns från de senaste månaderna en handfull sådana exempel:

Gemene hen beter sig ju som att jordens svek just begåtts. (Metro)

Det är mig veterligen första gången det finns en hen på en europeisk valsedel. (Landskrona-Posten)

Vem är egentligen marknaden? Är det en hon, en han eller rent av en hen? (Södra Dalarnes Tidning)

Och så det finstilta. Undersökningen är baserad på de svenska tidningar som finns i databaserna Retriever och Presstext. Den som söker på hen får en del ”slaskträffar” på exempelvis det engelska ordet hen, avstavningar av ord som hen-ne, Hen-rik och Hen-rietta med mera. Jag har av tidsskäl bara granskat de 200 första hen-träffarna för varje år, och sedan utgått från att en lika stor andel av resten av materialet skulle vara äkta träffar respektive ”slaskträffar”. För att kontrollera rimligheten i detta antagande har jag gjort stickprovskontroller i det övriga materialet. Det finns alltså en viss felmarginal, men den påverkar inte den tydliga trend som materialet visar. Därför väljer jag dock att i vissa fall inte ange exakta siffror.

Anders