Hens uppgång har nått hovrätten

6 kommentarer

Användningen av hen har i svenska tidningar under året ökat med sisådär 1 266 procent. Men för den kanske mest oväntade användningen av hen svarar Hovrätten för Övre Norrland. I en dom som föll i tisdags förekommer det omdiskuterade pronomenet.

Hen-debatten började med nyheten om att pronomenet skulle användas i en barnbok, eskalerade i samband med en debattartikel i Svenska Dagbladet och har under året fått fortsatt bränsle genom bland annat Dagens Nyheters syn på ordet som ett "queerpolitiskt ställningstagande" och tidningen Nöjesguidens hen-nummer.

Under 2012 har användningen av hen i svenska tidningar hittills ökat med 1 266 procent jämfört med föregående år. Åtminstone var tionde artikel diskuterar pronomenet. I övriga artiklar används hen som ett "vanligt" pronomen, där hen exempelvis kan ha gjort sig skyldig till misshandel eller stöld.

(Siffrorna ovan ska tas med en nypa salt. Sökträffarna är inte kontrollerade och bland alla hen återfinns också avstavningar som hen-nes. Om dessa var ungefär lika vanliga under 2012 som under 2011 bör procentsatsen vara hyggligt korrekt. Att det rör sig om en kraftig ökning står i vilket fall som helst utom tvivel. Träffarna är hämtade från ett antal databaser som samlar texter från svenska dagstidningar och tidskrifter.)

I tisdags använde Hovrätten för Övre Norrland i Umeå pronomenet hen i en dom. Målet gäller om en polis gjort sig skyldig till tjänstefel. I domen skriver rätten:

Ansvar för tjänstefel uppstod enligt straffbestämmelsens ursprungliga lydelse endast när en gärningsman hade åsidosatt vad som till följd av lag eller annan författning gällde för myndighetsutövningen. Numera gäller att en gärningsman gör sig skyldig till tjänstefel när hen åsidosätter vad som gäller för uppgiften. En bärande tanke bakom denna reform var insikten om att det är omöjligt – och inte alltid heller önskvärt – att ge föreskrifter för alla tänkbara situationer som kan uppstå i den offentliga verksamheten och att verksamheten därför ofta bedrivs på grundval av allmänna principer.

Det är sannolikt första gången som pronomenet används i en dom. Intressant är också att hen förekommer i samma mening som ordet gärningsman. Förklaringen är möjligen att substantivet gärningsman inom rättsväsendet av tradition kan betyda både man och kvinna och därmed ses som könsneutralt, medan pronomenen han och hon inte ses som könsneutrala.

Anders

Tags: 

Kommentarer

Har egentligen redan lämnat denna debatt bakom mig, läst och skrivit artiklar (se "Hemsida") men kan inte låta bli att säga: vad var det jag sa! Ett könsneutralt pronomen är oerhört praktiskt i just sådana fall som domen illustrerar och det har många skribenter naturligtvis upptäckt. Och de struntar i DNs ängsliga nonsens om "queerpolitiskt ställningstagande" och liknande. "Språket" söker det enkla, tydliga och praktiska och bryr sig inte så mycket om politisk korrekthet (och dess motsats) och andra förnumstigheter (inte så väldigt mycket i alla fall). De rabiata hen-hatarna kan inte skilja på denna egentligen helt okontroversiella användning av "hen" och en mer politiskt medveten, där män och kvinnor är "hen" även när man vet deras kön. För dem är allting bara symboler för ett könspolitiskt förfall. Det går inte att göra något åt, med tiden vänjer de sig och kommer att uppskatta "hen", precis som vi gjort med alla andra (bra) språkliga innovationer.

Hej alla Hen!
Men jag kunde ju lika gärna ha skrivet alla personer, människor, brottslingar, invånare, barn, vuxna eller för att vara övertydlig han/hon, men det är ju synd att behöva använda två ord när jag bara vill säga en sak :)
Ärligt talat så finns det så många andra väldigt bra redan inarbetade ord, se exempel i förra meningen, så man behöver inte uppfinna ett nytt, om det nu är nytt?
lite skrattretande alltihop, ursäkta , men så tycker jag :)
Hälsnignar personen, människan men också mannen Lennart

ursäkta, jag borde kanske inte vara så petig när det gäller ditt skämtsamma och ganska trevliga inlägg, men...: du blandar ihop substantiv och pronomen (vanligt fel i hen-debatten). Hej alla hon! (eller 'han' eller 'hen') - vad är det för svenska? Hon/han/hen är pronomen och ersätter substantiv som man redan nämnt och då är själva poängen att det inte har funnits något pronomen som ersätter just "person", "människa", "invånare" etc. där könet på vederbörande (=hen) inte är känt. Därför finns det inte alls något bra redan inarbetat ord, som du påstår, utan man behöver faktiskt ett nytt!

Bruket av pronomen "hen" är väldigt praktiskt, när man därmed hänvisar till någon med obestämd genus. Det finns ingen anledning att låta "han" stå för både "han" och "hon". Svenska språket har det ändå lättare än andra sppråk där det finns genus även i pluralis. Så länge den utpekade gruppen består av kvinnor så blir det femininum pluralis. Men det räcker med att en anda man finns med för att hela gruppen ska betecknas i pluralis maskulinum. Det har lett då till att man, i vissa språk (som spanskan t ex) känner sig tvungen att fördubbla pluralis i varenda adjektiv (Precis som när man säger "damer och herrar" på svenska, måste man använda dubbbla ord till varje adjektiv (studenter, köpare, åhörare, etc) såvida det gäller ett anförande riktat till dem.
Svenskan har dock fortfarande problemet med den opersonliga pronomen "man" (som i andra språk har en mer neutral beteckning). Redan för 20 år sedan föreslog en dansk feminist att man skulle säha "man "och "dam". Jag tyckte att det skulle vara bättre att införa "man" och "kvinn" som personlliga pronomina. Men det är ingen som reagerar, t ex, mot att "man köper trosor i klädmarknaden"
eller "man äter bra i den kvinnilga restaurangen". Det är faktiskt mer angeläget än frågan om "hen". Man har reagerat mot ordet "talesman" och säger numera "talesperson", men det är löjligt att höra en riksdagsman eller en riksdagskvinna begära ordet med anropet "Fru talman!" när riksdagens ordförande är en kvinna.
Min slutsats är att: om vi ska hålla på at märka på ord ur genus synvinkel så borde Svenska akademien göra en ordentlig utredning och rensa allt som är missvisande i genushänseende.

Som det har konstaterats i en tidigare kommentar får man väl skilja på olika användningar av "hen". Vad gäller Hovrättens användning av "hen" som syftar på "gärningsman" kan jag inte se något ont i det; men jag ser nog inte heller något fel i att använda "denne" i ett sådant fall. Man får väl se vilka språkliga medel som står till buds innan man slänger in ett "hen". Men språk har ju också utvecklats historiskt och ibland finns det en politisk överiver att genom språket försöka rätta till alla könsdiskriminerande orättvisor (som utan tvekan fanns och finns). Svenska hen-debatten har uppmärksammats även utomlands; The New York Times och tyska Süddeutsche Zeitung t.ex. tog upp det. Där utlöser den svenska ivern att introducera "hen" på bred front mest förundran. För mig ger den svenska hen-debatten framför allt uttryck för en underliggande rädsla att vara politiskt inkorrekt. I stället borde man flytta fokus till frågan: Hur ser det ut med jämställdhet i praktiken som t.ex. frågan om man ska kvotera in kvinnor i våra bolagsstyrelser. Det vore mycket mera berättigat och effektivt än att krysta fram förslag som exempelvis att utrota "man" som ett pronomen.

Visst, man kan tänka sig alternativ och i det här fallet hade väl 'denne' kunnat fungera (=gärningsmannen) men det finns ett par problem: för det första syftar 'denne' egentligen bara på maskulina referenter, om det är en kvinna ska man skriva 'denna' (om det är neutrum 'detta'); ordet känns ju dessutom rätt formellt och stelt om man ska använda det i vardagligt tal. För det andra är det ett s k demontrativt pronomen till skillnad från hon/han/hen, vilket gör att det inte alltid passar in, det är alltså inte helt utbytbart mot hon/han, även om jag inte kan komma på något bra exempel just nu. Så jag tycker nog att hen har en fördel gentemot denne.

Lägg till ny kommentar