Så förklarar forskare språkliga mångfalden i Australien
För omkring 37 000 år sedan vandrade papuaner och aboriginer åt olika håll. Men den språkliga splittringen skedde betydligt senare när stigande havsnivåer gjorde det omöjligt att vandra mellan Nya Guinea och Australien.
1788 började koloniseringen av Australien. När de första brittiska fartygen anlände talades omkring 300 aboriginspråk i landet. I dag är det bara en tiondel av dessa språk som förs vidare från generation till generation. Hur denna språkliga mångfald uppstod har länge varit en gåta. Lingvister och genetiker tror sig nu ha hittat svaret.
Forskarna har i en studie publicerad i Nature funnit gemensamma mönster hos dna och ordförråd i aboriginspråk. Genetiskt gick aboriginer och papuaner åt olika håll för cirka 37 000 år sedan. Sannolikt levde de i mindre grupper.
Aboriginerna kom till Australien från nordost och spred sig över nästan hela landet inom loppet av några tusen år. Startskottet ska ha gått för omkring 10 000 år sedan. Inledningsvis handlade det om vågor av aboriginer som kom till Australien. Med sig kan de ha haft nya tekniker för att göra verktyg av sten. Dessa kunskaper tros i sin tur vara orsaken till att befintliga språk gång på gång sköljdes bort av språk tillhörande kulturer som nått ett steg längre.
Den stora språkliga skilsmässan ägde rum för ungefär 6 000 år sedan. Den tros sammanfalla med hur aboriginerna spred sig över landet. Därefter utvecklades språken i olika riktningar.
Vid tiden för den brittiska koloniseringen bodde minst en halv miljon människor i landet. De 300 språk som fanns i landet hade alltså inte särskilt många talare. När en grupp anslöt sig till en annan tros ett av språken snart ha försvunnit.
Så förklarar alltså lingvister och genetiker den stora språkliga variationen i Australien. En majoritet av dessa språk är pama-nyunganska språk, en gren som i sin tur tillhör familjen australiska språk. Det finns dock olika åsikter om denna indelning.
Anders
Foto: Istockphoto
