Om nyordslistan, tjejsamla och tjejlyssna

Att ordet tjejsamla fanns med på Språkrådets nyordslista fick kritik eftersom det ansågs utgå från en manlig norm – där mannen bara samlar ägnar sig kvinnan förstrött åt mindre engagerat tjejsamlande.

Det går att se tjejsamla som ett uttryck för att det kvinnor gör är avvikande och inte lika seriöst eller värdefullt som det män sysslar med. Men det går också att se tjejsamla som ett annat sätt att samla, att någon "nöjer sig med några stycken av det man samlar på", som det heter i Språkrådets definition av ordet. Är det sämre att tjejsamla än att samla? Det avgör det sammanhang ordet används i.

En vanlig missuppfattning om de ord som tas upp i Språkrådets nyordslista eller i den nyordsspalt som finns i varje nummer av Språktidningen är att det är ord som därmed har fått ett slags okejstämpel. I och med publiceringen har de blivit godkända som riktiga ord.

Så är det inte. Det rör sig om nya ord, relativt färska ord som ökar i användning eller "gamla" ord som får en ny betydelse. Det är inte en uppmaning att börja använda dem. De har snappats upp för att det redan finns personer som använder dem.

Samtidigt är det naturligt att det uppstår frågetecken kring det urval som görs av Språkrådet. Det är en myndighet som ägnar sig åt att ge just språkråd, bland annat genom regelsamlingen Svenska skrivregler. Men en annan uppgift är att följa och dokumentera den språkliga utvecklingen.

Dessa uppdrag går inte alltid hand i hand. Ett ord på förra årets nyordslista var facerape, ett ord som är knepigt ur språkvårdssynpunkt. Uttalet stämmer nämligen inte riktigt överens med svensk stavning och att böja verbet, exempelvis facerapade eller facerapeade, känns inte rätt. Alltfler väljer därför på eget initiativ att skriva fejsrejp. Då fungerar ordet bättre i svenskan på samma sätt som dejt i stället för date och mejl i stället för mail, de stavningar som Språkrådet rekommenderar.

De könsroller som finns i samhället återfinns också i svenskan. I Svenska Akademiens ordbok finns exempelvis hon enbart som en formvariant av han (se Språktidningen 5/2009).

Svenskan är full av ord och uttryck som kan uppfattas som kränkande och nedvärderande. Kritik mot att ta upp sådana ord har inte bara riktats mot Språkrådet, utan även Svenska Akademien. I förordet till den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista skriver redaktionen:

"Det förekommer också att människor skriver till redaktionen eller till Svenska Akademien med begäran att vissa ord skall strykas såsom anstötliga på det ena eller andra viset. Det sker i den outtalade föreställningen att en sådan åtgärd på något sätt skulle utplåna dessa ord ur språket. Sådan makt har inte denna ordlista och är den inte avsedd att ha."

Samtidigt är det svårt att inte se SAOL som en språklig maktfaktor. Hit vänder sig, inte minst i dessa Wordfeud-tider, hundratusentals svensktalande för att bland annat få svar på frågor om hur ord stavas eller om de "finns".

SAOL utgör i dag normen för stavning och böjning av svenska ord. Däremot innebär inte urvalet att endast dessa ord är riktig eller god svenska. Det svenska språkets ordförråd är i teorin oändligt – vi kan i evighet bilda fantasiord som krokodilfotbollströja, sunkbeställa och frimurarjävig även om behovet av dessa ord kanske är begränsat. I SAOL återfinns enbart ord som är förhållandevis vanliga och har spridning i allmänspråket.

På samma sätt är det naturligt att också Språkrådet är en maktfaktor, även om det kanske inte är något rådet eftersträvar i nyordsarbetet. Det ligger nära till hands att en myndighet vars uppgift är att ge språkråd också uppfattas som en instans som formellt godkänner ord. I Svenska Dagbladet ställs exempelvis frågan om tjejkast också är "ett ord som kommer från er".

En skillnad mellan SAOL och nyordsarbetet är att de ord som återfinns i SAOL har använts under en viss tid och i en viss omfattning. Eftersom nyorden är färskare är det naturligt att de är mindre spridda. Och det kan räcka med ett enda belägg för att platsa på nyordslistan. Det gäller tjejsamla men också inskickade ord som vavva ('att vara hemma från jobbet med en nyfödd valp'). Just detta har många kritiker reagerat på – att lyfta fram ett så sällsynt ord som tjejsamla kan ses som att ge det större uppmärksamhet än det förtjänar.

I höstas tog vi upp verbet tjejlyssna i Språktidningen. Ordet används främst på bloggar men förekommer också i begränsad utsträckning i pressen. Tjejlyssna betyder 'lyssna på en låt om och om igen under en längre tid', och kan möjligen härledas till intensiva känslor för en idol som gör att en viss låt får gå på repeat i oändlighet.

Är det då sämre att tjejlyssna än att lyssna? Nja, det är snarare ett mer specifikt sätt att lyssna. Återigen är det sammanhanget som får avgöra. Något som är intressant är att tjej har en annan betydelse i tjejlyssna än i tjejsamla. Tjejlyssnaren lyssnar intensivt, tjejsamlaren samlar inte intensivt.

Ska ord som återspeglar de könsroller som finns i samhället inte lyftas fram för att undvika risken att de bidrar till att befästa dessa attityder? Det är en rimlig ståndpunkt, men för nyordssamlare och språkvetare är den problematisk. Nyorden är ett sätt att försöka fånga språkutvecklingen och beskriva den svenska som talas i dag, inte som den borde talas. Därför är alla språkliga nyheter intressanta – även om de, som tjejsamla, förekommer i ytterst begränsad utsträckning, eller, som facerape, står i konflikt med språkvårdens rekommendationer.

Här skriver Birgitta Lindgren, Språkrådets nyordsredaktör, om varför tjejsamla är intressant ur ett ordbildningsperspektiv.

Anders