Nej, ansiktsuttryck är inte universella

Där en ser rädsla och underlägsenhet kan en annan se ilska och hotfullhet. Det konstaterar amerikanska och spanska forskare i en studie publicerad i PNAS. Där undersöker de hur spanjorer och trobriander på Papua Nya Guinea tolkar olika ansiktsuttryck.

Under 1900-talet betraktades det som en allmän sanning att det fanns en lång rad ansiktsuttryck som var universella. Från Grönland till Nya Zeeland kunde alltså en person som log räkna med att ansiktsuttrycket identifierades just som en glad och positiv känsla. Men de senaste åren har föreställningen om universella ansiktsuttryck allt mer kommit att ifrågasättas.

Flera studier har visat att det snarare tycks vara så att ansiktsuttryck är någorlunda gemensamma för västvärlden. I geografiskt mer avlägsna kulturer är det inte helt ovanligt att ett ansiktsuttryck säger något annat än vad samma uttryck hade gjort i västvärlden. Samma slutsats drar de forskare som jämfört spanjorer och trobriander.

Trobriandöarna tillhör Papua Nya Guinea och ligger öster om Nya Guinea. Forskarlaget valde trobriander i tonåren för studien eftersom de i regel har mycket begränsad kontakt med västvärlden. De flesta talar enbart kilivila, ett malajo-polynesiskt språk som tillhör den austronesiska språkfamiljen.

Det visade sig att det fanns stora skillnader mellan grupperna. Trobriandernas tolkningar av olika ansiktsuttryck hade större variation. Det ansiktsuttryck som spanjorerna förknippade med rädsla och underlägsenhet kopplade de i stället till ilska och hotfullhet.

Inte heller gjorde de två grupperna samma val när de ombads att välja en bild på det ansiktsuttryck som de uppfattade som mest hotfullt. Trobrianderna valde en bild som i västvärlden kopplats till rädsla medan spanjorerna valde en bild på ett ilsket ansiktsuttryck.

Anders

Foto: Istockphoto