Möt talgoxen med det meningsfulla kvittret
Att kombinera ord till satser är inte unikt för människan. Samma förmåga har den japanska talgoxen. Genom att kombinera olika läten skapar den ”meningar” som förstås på avsett sätt av artfränder.
Forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med forskare från schweiziska och japanska universitet studerat den japanska talgoxen. Deras slutsats är att syntax inte är något unikt för människan. Även japansk talgoxe behärskar konsten att foga samman enskilda läten till något som motsvarar meningar.
Att valet föll just på japansk talgoxe beror på att den är känd för sin varierande sång. Den hotas dessutom av olika rovdjur. Därför har japansk talgoxe ett behov av att kunna kommunicera för att exempelvis kunna varna artfränder för en fara som närmar sig.
Forskarna spelade först in stora mängder kvitter. Genom att sedan spela upp bestämda sekvenser kunde de så småningom fastslå betydelser genom att studera fåglarnas reaktion. Ett läte uppmanade till exempel andra fåglar att komma eftersom det fanns föda. Samma läte kunde också användas för att locka en partner till sin holk. Ett annat läte manade fåglar att söka efter en annalkande fara.
Ofta kombineras dessa två läten med syftet att avskräcka rovdjur. När lätena spelades upp i naturlig följd reagerade fåglarna genom att närma sig och att söka efter en fara. Men när lätena spelades upp i omvänd ordning reagerade inte fåglarna.
Lätena måste alltså kombineras på ett visst sätt för att de ska ha avsedd betydelse. Det bevisar enligt forskarna att syntax inte är unikt för människan, utan att även japansk talgoxe har samma förmåga. Den tros hos arten ha utvecklats för att kunna kommunicera i grupper där det förekommer olika sociala beteenden.
Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
Anders
Foto: Toshitaka Suzuki
Att kombinera ord till satser är inte unikt för människan. Samma förmåga har den japanska talgoxen. Genom att kombinera olika läten skapar den ”meningar” som förstås på avsett sätt av artfränder.
Forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med forskare från schweiziska och japanska universitet studerat den japanska talgoxen. Deras slutsats är att syntax inte är något unikt för människan. Även japansk talgoxe behärskar konsten att foga samman enskilda läten till något som motsvarar meningar.
Att valet föll just på japansk talgoxe beror på att den är känd för sin varierande sång. Den hotas dessutom av olika rovdjur. Därför har japansk talgoxe ett behov av att kunna kommunicera för att exempelvis kunna varna artfränder för en fara som närmar sig.
Forskarna spelade först in stora mängder kvitter. Genom att sedan spela upp bestämda sekvenser kunde de så småningom fastslå betydelser genom att studera fåglarnas reaktion. Ett läte uppmanade till exempel andra fåglar att komma eftersom det fanns föda. Samma läte kunde också användas för att locka en partner till sin holk. Ett annat läte manade fåglar att söka efter en annalkande fara.
Ofta kombineras dessa två läten med syftet att avskräcka rovdjur. När lätena spelades upp i naturlig följd reagerade fåglarna genom att närma sig och att söka efter en fara. Men när lätena spelades upp i omvänd ordning reagerade inte fåglarna.
Lätena måste alltså kombineras på ett visst sätt för att de ska ha avsedd betydelse. Det bevisar enligt forskarna att syntax inte är unikt för människan, utan att även japansk talgoxe har samma förmåga. Den tros hos arten ha utvecklats för att kunna kommunicera i grupper där det förekommer olika sociala beteenden.
Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
Anders
Foto: Toshitaka Suzuki
