Ljud kan gå hand i hand med betydelse
Finns det ett skäl till att tonen stiger i engelskans up men faller i down? I en studie publicerad i Royal Society Open Science hävdar amerikanska forskare att det kan finnas ett samband mellan ord och betydelse som inte är slumpmässigt. Teorin lanserar de efter att ha undersökt ordpar.
Språket brukar beskrivas som till största delen arbiträrt. Det finns alltså ingen inneboende egenskap hos en vindruva som gör att den kallas just vindruva. Eftersom kopplingen mellan ord och betydelse för det mesta är godtycklig skulle bokstavskombinationen vindruva lika gärna kunna betyda ’arbetslöshet’ eller ’cykelkorg’.
När kopplingen mellan ord och betydelse inte är godtycklig talas det om ikonicitet. På något sätt återspeglar då ordet dess betydelse. Hit räknas ibland onomatopoetiska ord, som är ljudhärmande och låter som det fenomen som de betecknar, till exempel krascha, sörpla, hyssja och morra.
Amerikanska forskare tror att det kan finnas betydligt fler ord som liknar sin betydelse. Den slutsatsen drar de efter att ha låtit testpersoner hitta på egna ord till nio engelska motsatspar. Ordparen var bland annat up och down, fast och slow och rough och smooth.
De ord som testpersonerna skapade visade sig dela många egenskaper med ”originalen”. Ersättarna till fast hade ett kortare vokalljud och en högre ton än ersättarna till slow. Ersättarna till smooth var mer harmoniska än till rough. Och motsvarigheterna till up hade en stigande ton och till down en fallande ton.
Testpersonerna kunde betydligt oftare än slumpen identifiera vilka ord som de nyskapade orden skulle ersätta. Det tycks alltså finnas mönster för hur en viss betydelse uttrycks och förstås. Studien besvarar dock inte frågan om dessa mönster är inlärda eller medfödda.
Anders
Foto: Thinkstock
Finns det ett skäl till att tonen stiger i engelskans up men faller i down? I en studie publicerad i Royal Society Open Science hävdar amerikanska forskare att det kan finnas ett samband mellan ord och betydelse som inte är slumpmässigt. Teorin lanserar de efter att ha undersökt ordpar.
Språket brukar beskrivas som till största delen arbiträrt. Det finns alltså ingen inneboende egenskap hos en vindruva som gör att den kallas just vindruva. Eftersom kopplingen mellan ord och betydelse för det mesta är godtycklig skulle bokstavskombinationen vindruva lika gärna kunna betyda ’arbetslöshet’ eller ’cykelkorg’.
När kopplingen mellan ord och betydelse inte är godtycklig talas det om ikonicitet. På något sätt återspeglar då ordet dess betydelse. Hit räknas ibland onomatopoetiska ord, som är ljudhärmande och låter som det fenomen som de betecknar, till exempel krascha, sörpla, hyssja och morra.
Amerikanska forskare tror att det kan finnas betydligt fler ord som liknar sin betydelse. Den slutsatsen drar de efter att ha låtit testpersoner hitta på egna ord till nio engelska motsatspar. Ordparen var bland annat up och down, fast och slow och rough och smooth.
De ord som testpersonerna skapade visade sig dela många egenskaper med ”originalen”. Ersättarna till fast hade ett kortare vokalljud och en högre ton än ersättarna till slow. Ersättarna till smooth var mer harmoniska än till rough. Och motsvarigheterna till up hade en stigande ton och till down en fallande ton.
Testpersonerna kunde betydligt oftare än slumpen identifiera vilka ord som de nyskapade orden skulle ersätta. Det tycks alltså finnas mönster för hur en viss betydelse uttrycks och förstås. Studien besvarar dock inte frågan om dessa mönster är inlärda eller medfödda.
Anders
Foto: Thinkstock
