Google vs. Nationalencyklopedin nästa

Text:

"oGooglebar" vs. Google, Inc var rubriken på det första mejlet från Googles juridiska ombud i Sverige till Språkrådet. Möjligen en aning konfrontatoriskt för en jurist som bara säger sig be om information.

Vad som hände sedan är nog tämligen bekant vid det här laget. Språkrådet valde att stryka ogooglebar från senaste nyordslistan sedan Google förkastat alla kompromissdefinitioner av ordet. Google hävdar nämligen att det bara går att googla med hjälp av Google. Den som googlar detta påstående upptäcker dock snabbt att det finns många som anser sig googla trots att de inte använder Google utan föredrar andra sökmotorer.

En annan konsekvens av den amerikanska jättens oförmåga att skilja på juridik och språkutveckling var att användningen av ogooglebar ökade med sisådär femtielva triljoner procent samtidigt som vissa användare i protest mot Googles agerande började att använda konkurrerande sökmotorer för att googla.

Nationalencyklopedin gav sig in i leken i går genom att införa uppslagsorden googla och ogooglebar. Lagen säger att uppslagsverk har en skyldighet att ange om uppslagsord är registrerade varumärken. Språkrådet var redo att tillgodose detta. Även Nationalencyklopedin gör detta – och definitionen av ogooglebar är närmast identisk med Språkrådets:

ogooglebar, ogooglingsbar, om ord eller fras som inte går att hitta på Internet med hjälp av en sökmotor. Vanligen avses sökmotorn Google, men termen har kommit att användas även om andra, liknande tjänster på nätet.

Ordet ogooglebar förtecknades av Språkrådet på dess lista över nyord 2012 men togs bort efter påtryckningar från företaget Google Inc.

Definitionen av googla följer samma mönster:

googla, att med hjälp av en sökmotor söka information på Internet. Vanligen avses sökmotorn Google, men ordet har även kommit att användas om andra, liknande tjänster på nätet.

Jonas Gruvö, chefredaktör för Nationalencyklopedin, berättar i Sydsvenskan om beslutet att ta med orden i uppslagsverket:

Vi tittar på nyordslistan och tar normalt in ett par ord. Nu har ”ogooglebar” dessutom en historia, vilket vi också tar upp. Vi har även lagt in ordet ”googla”, som verb.

Googles jurister har alltså ett gediget jobb framför sig. Inte nog med att Nationalencyklopedin nu måste övertygas om att det bara går att googla med Google, dessutom måste företaget undervisa språkbrukarna i korrekt svenska. Det är därmed knappast någon slump att den i Nationalencyklopedin relaterade artikeln till ogooglebar är björntjänst.

Anders