Flera konkurrerande stilar före SÖ-stilen

På lågstadiet var det en bestraffning att tvingas skriva skrivstil. Kastat snöboll på skolgården eller köttbullar i matsalen, bråkat på jympan eller kommit riktigt sent tillbaka från rasten utan någon tillräckligt vit lögn som ursäkt? Patentlösningen från lärarnas sida var densamma. Kvarsittning med skrivstilsboken. Ofta var det knepigt att binda ihop alla bokstävlarna. Något som definitivt inte löstes genom att trycka så hårt med pennan mot pappret att det kunde framstå som ett försök att rista runor i skrivstilsboken.

En av de artiklar som fått mest respons genom Språktidningens historia handlar just om skrivstilar, och närmare bestämt den så kallade SÖ-stilen. Den skapades när Skolöverstyrelsen ville ha en enhetlig skrivstil för landets alla skolor. Hur det gick till kan du läsa i Mats Karlssons artikel från Språktidningen 2/09.

En fråga vi fått från en läsare är vilka stilar som användes innan SÖ-stilen blev norm. Mats Karlsson berättar att det fanns ett antal konkurrerande stilar, som Carl-Oskar Heikes skrivsystem (rundskrift), Påhlmanska skrivmetoden (Otto Påhlman), Wittmarks skrivmetod (Ruth Wittmark), Meyerska skrivmetoden (Emy Meyer) och Holmqvists skrivmetod (Filip Holmqvist). Dessa finns tyvärr inte samlade i någon bok som är lätt att få tag på, utan den som vill bekanta sig med dem får nog vända sig till Kungliga biblioteket.

Anders