Fest för dialektälskare!
Nu kan alla som vill hänge sig åt Sveriges rika dialektflora. I slutet av april lanserades Dialektkartan av Institutet för språk och folkminnen. Det är hundratals röstinspelningar från perioden 1935 till 1970 som nu har fått digitalt format. På en Sverigekarta kan man klicka sig runt och lyssna på talare och deras berättelser från landets alla hörn. Och ännu fler dialektprover kommer inom kort att läggas till på Dialektkartan:
– Redan den 13 maj släpper vi ytterligare hundra dialekter. Det är bland annat redan förberett material från 1970- och 80-tal, som vi nu har fått godkänt av de inspelade talarnas släktingar, säger Lena Wenner (bilden), som är dialektforskare och projektledare för Dialektkartan.
Myndighetens dialektsamlingar är enorma. Det rör sig om omkring 15 500 grammofonskivor, 18 000 rullband och 9 000 kassetter – sammanlagt cirka 25 000 timmar inspelat tal.
– De forskare som åkte runt och dammsög Sverige på dialekter i mitten av 1900-talet var främst intresserade av att spela in den äldre befolkningen på landsbygden. De trodde att dialekterna skulle försvinna med dem. Det var en sorts räddningsaktion, säger Lena Wenner.
Men nu riktas inspelningsapparaturen mot mer samtida tal och yngre befolkning. Även från de större städerna.
– Nu gör vi mer riktade inspelningar. Vi vill dels fylla ut blinda fläckar på kartan, dels återkomma till de orter där det redan finns inspelningar gjorda. På så sätt kan man höra hur talspråket förändras med tiden på en och samma plats.
Syftet har också blivit mer pedagogiskt. Lena Wenner vill att skolbarn i alla stadier ska kunna höra hur olika människor talar på olika platser i landet.
– Dialekter är både förenande och identitetsskapande. Men man anpassar alltid sin dialekt efter situationen. Därför är det bäst att hålla tyst som dialektforskare, skrattar Lena Wenner.
Maria
Foto: Joachim Bago
Är du intresserad av språk? Pröva 2 nummer av Språktidningen för 99 kronor.
