Dramer, dramata, draman

Språkvården säger (bara) en sak. Men språkbruket varierar. Mathilda Matz gästbloggar om pluralformen av ordet drama.

Vad är ett namn? Det som vi kallar en ros för skulle dofta lika sött med ett annat namn.

Så skaldar Romeo i Shakespeares ikoniska drama. Han skrev många dramer, Shakespeare. Eller skrev han många draman?

Det verkar finnas en växande oenighet om hur drama ska böjas i plural. Å ena sidan har vi Svenska Akademiens ordlista, SAOL, och Språkrådet som framställer dramer som den enda rimliga pluralböjningen, å andra sidan är språkbruket inte alls så överens.

Söker man i databasen Språkbankens stora Korp får dramer 2 873 träffar och draman 1 346. Det är tydligt att det finns en frekvensskillnad och att dramer är vanligare, men det går inte att påstå att draman inte finns och används. Tittar man närmre på i vilka texter varianterna förekommer i verkar dramer vara den vedertagna i tidningstexter och akademiska texter medan draman är vanligare i bloggar och diskussionsforumet Familjeliv. Ett antagande då är att det rör sig om en stilskillnad där draman är den mer vardagliga varianten.

Vad kan då splittringen bero på? För att ta reda på detta får vi göra en språkhistorisk och grammatisk djupdykning. Vi börjar med ordets historia.

Drama kommer från grekiskans δρᾶμα som betyder ’skådespel’ eller ’handling’. Enligt Svenska Akademiens ordbok, SAOB, verkar ordet i svenskan haft flera varianter såsom dram, dramm och drame. Ordet har också, likt andra grekiska lånord som tema och schema haft pluraländelsen -ata. Medan tema och schema senare fått -n i plural har däremot drama fått -er.

Om man sedan tittar till grammatiken och tendenserna till hur substantiv böjs i plural ser man att drama, enligt Svenska Akademiens grammatik, böjs enligt det som kallas tredje deklinationen (-er). Här finns främst ord i utrum, med flerstavig stam och betonad slutstavelse. Drama är neutrum, visserligen flerstavigt men har betoning på första stavelsen.

I femte deklinationen, som ger -n i plural, finns ord som är neutrum och har en stam som slutar på vokal. Här verkar drama passa bättre in, och här finner man även tema och schema.

Det som kan ha hänt är att det var den tidigare stammen dram som gav er-plural. Det känns logiskt, ungefär som att dam får -er. Senare när stammen befästs till drama kan språkbrukets oenighet börjat. För att ta reda på mer exakt när och hur detta gått till krävs dock en grundligare historisk genomgång än den som presenterats här.

Det finns massa saker i svenskan som folk är oense om, och pluraländelser på lånord är en av dem. Speciellt med drama är dock att det är ett såpass gammalt lånord där språkbrukarna inte är överens. Det är heller inte ovanligt att ord har vardagliga synonymer eller att folk använder ord som inte står i SAOL. Själv har jag alltid sagt draman och stötte på dramer första gången väldigt nyligen. Det förbryllade mig först att jag gått runt och sagt fel hela mitt liv. Men efter efterforskningar förstår jag att jag är långt ifrån ensam, och eftersom användningen av draman verkar tämligen utbredd är det tveksamt om det går att säga att det är fel. Det är brukarna som äger språket och som har makt att utveckla det. Och rosen doftar lika gott oavsett om den finns i ett av Shakespeares dramer eller draman.

Mathilda Matz

Språkkonsult och masterstudent i svenska

Foto: Unsplash