Det barnen säger återspeglar deras hemmiljö

Nämn allt du vet som är levande! Den uppmaningen fick femåringar i Argentina och USA. Resultaten visar att språket i sig påverkar hur vi beskriver världen omkring oss. Studien är publicerad i tidskriften Journal of Cognition and Culture.

Vad svarar barn när de får chansen att räkna upp allt levande de känner till? Hur ser de på världen runt omkring sig? Och hur använder de språket för att kategorisera vad de ser?

I en argentinsk-amerikansk studie fick femåringar från tre olika miljöer i Argentina räkna upp allt de kände till som var levande. Deltagarna var spansktalande stadsbor, spansktalande landsbygdsbor och wichítalande glesbygdsbor bosatta i regnskogen Chaco. Wichí är ett matacospråk som talas av en knapp promille av Argentinas cirka 42 miljoner invånare. Som jämförelse testades även amerikanska barn.

Samtliga grupper nämnde betydligt fler djur än växter. Stadsbarnen räknade upp många exotiska djur som de läst om eller sett på tv. Landsbygdsbarnen gav exempel på djur som fanns på gårdarna och i naturen. Barnen bosatta i regnskogen, där kontakterna med omvärlden är få och tv-tittandet obefintligt, nämnde djur som förekom i närområdet. De talade också om djur och växter med stor språklig precision, vilket enligt forskarna understryker den kulturella betydelse som de har för barnen.

Oavsett bostadsort hade femåringarna liknande sätt att kategorisera de fenomen som de räknade upp. Orden de använde för att beskriva djur, växter och annat återspeglade barnens hemmiljö.

Anders