Berättarstilen går hand i hand med gester
Det är inte kulturskillnader i sig som avgör varför vissa gestikulerar mer än andra. I stället är det olika berättarstilar som gör att vissa använder fler gester än andra. Det skriver forskare i psykologi vid University of Alberta, Kanada, i en studie publicerad i tidskriften Language and Cognition.
En utbredd uppfattning är att vissa det i vissa kulturer är vanligare att gestikulera under ett samtal. Ofta är det enligt forskarna något som sägs om personer som har spanska eller franska som modersmål. Andra uppfattas använda gester i mindre omfattning – och betraktas därför ibland som mindre känslosamma.
Men det här stämmer inte. Forskarna hävdar att det är olika typer av berättarteknik som fungerar som en vattendelare.
Forskarna lät försökspersoner titta på en tecknad film. Därefter fick de återberätta vad som hänt.
Deltagarna hade franska, spanska, hindi eller mandarin som modersmål. Enligt forskarna är det i länder som Kina och Indien vanligt att fokusera på en berättelses sensmoral. I andra länder är det vanligare att den som återberättar något gör det i kronologisk ordning.
Så var det också när forskarna testade deltagarna. De som talade spanska och franska återberättade innehållet steg för steg – och dramatiken i berättelsen åtföljdes av livliga gester. De som talade hindi och mandarin gestikulerade mindre. Men de tog sig an uppgiften på ett annat sätt. De fokuserade på de faktorer som låg bakom utvecklingen i filmen.
Forskarnas slutsats är att det är berättarstilen som avgör hur mycket någon gestikulerar. Den som på ett kronologiskt och dramatiskt sätt återberättar ett skeende använder gärna gester. Men den som på ett reflekterande och analytiskt sätt skildrar samma skeende använder färre gester.
Anders
Foto: Pixabay
