Är svenskan ett språk som gör oss extra sparsamma?
Är talare av språk som gör liten skillnad mellan nutid och framtid mer sparsamma? Det hävdar Keith Chen, docent i ekonomi vid Yale school of management, i en undersökning.
Keith Chen utgår i sin forskning från antagandet att språket påverkar tanken. Språkets egenskaper utgör ett slags ramverk som bidrar till att forma människans uppfattning om sin omvärld.
I studien skiljer Keith Chen mellan språk där sätten att uttrycka nutid och framtid varierar. I engelska är skillnaden stor på grund av bruket av hjälpverb som will och shall – den som förutspår nederbörd säger kanske It will rain tomorrow – medan förutsägelsen om morgondagens regnväder på tyska eller svenska kan uttryckas i presens, Morgen regnet es respektive I morgon regnar det.
Dessa språkliga skillnader innebär enligt Keith Chen att personer som talar engelska även mentalt gör större åtskillnad mellan nutid och framtid än vad en tysktalande gör. Detta kan i sin tur förklara varför vissa är mer sparsamma än andra, och kanske till och med utgöra bakgrunden till skuldkrisen i Europa.
Keith Chen skriver att talare av språk som tyska, estniska och finska, där nuet och framtiden uttrycks på liknande sätt, är betydligt mer benägna att spara pengar. Hos talare av språk där futurum markeras grammatiskt är sparandet inte alls lika utbrett.
Det är inte bara 30 procent mer sannolikt att talare av språk som tyska, estniska och finska har samlat på sig i genomsnitt 170 000 euro mer inför pensionen. Jämfört med talare av engelska, grekiska och spanska röker de dessutom mindre, motionerar mer och är inte lika ofta överviktiga.
Keith Chens slutsats är att talare av språk där nutid och framtid flyter ihop tänker mer på framtiden eftersom den så att säga ingår i nuet. I språk där förhållandet är det motsatta tycks det vara lättare att leva i nuet och släppa tankarna på framtiden – vilket således tar sig uttryck i mindre hänsyn till den egna hälsan och ekonomin.
Resultaten är dock omstridda och har från flera håll bemötts med skepsis. Keith Chens klassificering av de språk som ingår i undersökningen har kritiserats av bland annat Östen Dahl, professor i lingvistik vid Stockholms universitet. På Language log finns i anslutning till ett gästinlägg av Keith Chen en debatt om de metoder som använts i studien.
Anders
Keith Chen utgår i sin forskning från antagandet att språket påverkar tanken. Språkets egenskaper utgör ett slags ramverk som bidrar till att forma människans uppfattning om sin omvärld.
I studien skiljer Keith Chen mellan språk där sätten att uttrycka nutid och framtid varierar. I engelska är skillnaden stor på grund av bruket av hjälpverb som will och shall – den som förutspår nederbörd säger kanske It will rain tomorrow – medan förutsägelsen om morgondagens regnväder på tyska eller svenska kan uttryckas i presens, Morgen regnet es respektive I morgon regnar det.
Dessa språkliga skillnader innebär enligt Keith Chen att personer som talar engelska även mentalt gör större åtskillnad mellan nutid och framtid än vad en tysktalande gör. Detta kan i sin tur förklara varför vissa är mer sparsamma än andra, och kanske till och med utgöra bakgrunden till skuldkrisen i Europa.
Keith Chen skriver att talare av språk som tyska, estniska och finska, där nuet och framtiden uttrycks på liknande sätt, är betydligt mer benägna att spara pengar. Hos talare av språk där futurum markeras grammatiskt är sparandet inte alls lika utbrett.
Det är inte bara 30 procent mer sannolikt att talare av språk som tyska, estniska och finska har samlat på sig i genomsnitt 170 000 euro mer inför pensionen. Jämfört med talare av engelska, grekiska och spanska röker de dessutom mindre, motionerar mer och är inte lika ofta överviktiga.
Keith Chens slutsats är att talare av språk där nutid och framtid flyter ihop tänker mer på framtiden eftersom den så att säga ingår i nuet. I språk där förhållandet är det motsatta tycks det vara lättare att leva i nuet och släppa tankarna på framtiden – vilket således tar sig uttryck i mindre hänsyn till den egna hälsan och ekonomin.
Resultaten är dock omstridda och har från flera håll bemötts med skepsis. Keith Chens klassificering av de språk som ingår i undersökningen har kritiserats av bland annat Östen Dahl, professor i lingvistik vid Stockholms universitet. På Language log finns i anslutning till ett gästinlägg av Keith Chen en debatt om de metoder som använts i studien.
Anders
