En ren och skär exotisk översättning

När det inte finns några givna regler kan en översättare kosta på sig att vara lite fräck.

Text: Anna Gustafsson Chen

En av de saker som kan vara besvärliga när man översätter från ett språk som inte använder det latinska alfabetet är transkription av ord. Bokstäver och tecken måste överföras till en svensk motsvarighet som läsaren ska kunna uttala på rätt sätt.

När det gäller kinesiska tecken finns det flera olika sätt att göra detta på, men i dag används nästan alltid det internationellt erkända hanyu pinyin-systemet. Det har sina nackdelar – hur lätt är det för en svensk att lista ut hur man uttalar namnet Qiu Zhengxing? Men när man väl har lärt sig det fungerar det ganska bra, och man har i alla fall ett rättesnöre att hålla fast i.

Värre är när man arbetar med en text där icke-kinesiska ord har transkriberats över till kinesiska och nu måste transkriberas tillbaka igen. Sådant som rör ens egen kultur lär man sig snart att känna igen. Alla kinesisktalande svenskar vet att ’Stockholm’ skrivs med tecken som uttalas Sidegeermo och att Gedebao är ’Göteborg’.

Sedan finns ju de riktigt knepiga fallen. De där det varken finns någon standardtranskription på kinesiska eller något etablerat system med latinska bokstäver. Ta till exempel det tungusiska språket evenkiska. Det talas av folkgruppen evenker, som lever i Sibirien och nordöstra Kina. Evenkernas kultur har mycket gemensamt med den samiska. Precis som samerna är evenkerna ett renskötarfolk som har diskriminerats och förtryckts, utsatts för tvångsförflyttningar och assimileringspolitik. På senare år har de uppmärksammats i två litterära verk på kinesiska, som jag har haft turen att arbeta med. I bägge dessa romaner förkommer ett antal evenkiska uttryck skrivna med kinesiska tecken. Hur ska jag skriva dem på svenska?

Det första jag måste veta är hur orden faktiskt uttalas. I den ena romanen skrivs det evenkiska ordet för ’kåta’, xilengzhu, men i den andra används tecken som transkriberas xierangjiu. I det enda större verk på engelska som handlar om det evenkiska språket har man använt transkriptionen s’erang du och i den amerikanska översättningen av den första romanen skrivs ordet shirangju. Vilken av alla dessa varianter ligger närmast originalet?

I sådana här fall brukar man ha hjälp av vissa tumregler. Kineser transkriberar ofta bokstaven l som r och tvärtom. Men här hittar vi ju bägge delarna. I just det här fallet har jag tur – en av romanerna innehåller en ordlista där man hittar ordens uttal med fonetisk skrift. Förhoppningsvis är den ganska korrekt. I så fall ska den andra delen av ordet uttalas ungefär ”dju”. Det står för själva kåtan, en variant på den bostad som också kallas chum – och där kan jag kanske välja att använda just ordet kåta.

Men hur ska jag skriva den första delen? Den delen uttalas enligt ordlistan ungefär ”sjeran”, och betyder ’stång’ eller ’klykstång’ (tillsammans betyder de två orden ’klykstångskåta’). Kanske ska jag skriva just sjeran? Jag funderar fram och tillbaka på detta och alla de andra evenkiska orden. Tjongan? Lotjema? Tjimotjin? Det känns inte riktigt bra. Blir kanske lite för mycket ”tjong i ballongen” och ”tjo och tjim”?

Till sist bestämmer jag mig för att vara lite fräck. Om det inte finns något transkriptionssystem för evenkiska kan jag känna mig ganska fri. Jag beslutar mig för att använda bokstäver ur det nordsamiska alfabetet. Sje-ljudet motsvaras av den nordsamiska bokstaven Š och tje-ljudet av Č. Varför inte låna dem som ett slags hyllning till de drag som kulturerna har gemensamt? Så till sist gör jag något som jag normalt inte brukar göra: jag exotiserar. Det lite platt svenska sjeran får bli det lite intressantare šeran, och det tjosanklingande tjongan byts ut mot čongan. Lättläst? Självklart? Fullständigt felfritt? Nja, kanske inte. Men den här gången tillåter jag mig att sväva ut en aning (naturligtvis med ett kort förklarande förord i boken). Den dag någon konstruerar ett bra evenkisk–svenskt transkriptionssystem får jag helt enkelt revidera min översättning.

Anna Gustafsson Chen är översättare från kinesiska till svenska.

Läs mer om transkribering i Språktidningen 4/17!