Tomten får sanning och lögn att krocka

”Det är inte ljug – det är ­sagor!” Ungefär så låter det ofta på forumet Familjeliv ­dagarna före jul. Att ­tomten inte finns är alla överens om. Ändå får frågan om hur föräldrar ska prata om tomten med barnen ofta en etisk dimension. ”Fast ljuger ÄR ju det man gör om man försöker intala barnen en sak som man vet inte är sann”, skriver en användare som dömer ut allt prat om tomten som lögn­aktigt. ”Jag anser det inte vara att ljuga utan att välja att ha en tradition som man tycker är trevlig”, tycker en annan som inte sätter likhetstecken ­mellan en påhittad berättelse och en lögn.

Verbet ljuga är kärnan i debatten. Det konstaterar Staffan Larsson och Jenny Myrendal, båda forskare vid Göteborgs universitet, som har undersökt hur användarna ser på lögn, sanning och något som – för åtskilliga – ligger någonstans mittemellan.

I diskussionerna krockar det principfasta och det pragmatiska. ”Jag kallar det inte heller att ljuga. Det är ju mera som att berätta en saga om tomten, påskharen”, argumenterar en användare. En annan anser att den här typen av berättelser inte kan slussas in i svartvita kategorier som lögn och sanning: ”ser inte det som att jag står å ljuger för min dotter utan det är mer en fantasi, dom flesta barn har fantasier å fantiserar så jag ser inte något fel med tomten”.

Staffan Larsson och Jenny Myrendal konstaterar att det trots allt är fler som ser tomten som en del i julens traditioner och sagornas fantasier. Eller som en deltagare uttrycker det: ”Klart man ska svinga ett trollspö och strö lite sagopulver över de små då och då. Det blir roligare att leva då.”

Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.