Sanningen om julen

Det mesta med julen är ganska nytt. Kalle Anka började vi titta på under 1960-talet, och granen, tomten, julklapparna och julkorten kom vid sekelskiftet 1900.

Men ordet jul är gammalt som gatan. Vi har haft jul så länge det funnits människor i den kolsvarta nordiska vinternatten. Men vad betyder det? Sådant brukar man kunna slå upp i ordböcker. Men där får men veta att ordet jul har ”osäkert ursprung”. Det är mystiskt, för ju äldre ett ord är desto tvärsäkrare brukar språkhistorikerna vara.

Men gissa kan man alltid. Och det finns flera favoriter. En gammal kär idé är att jul är en nordisk variant av latinets joculus, ’glädjerik’. Men de lärdaste språkhistorikerna ruskar på huvudet. Betydelsen ’julfröjd’ må vara hur klockren som helst, men språkhistoriskt stämmer den inte.

Den rakt motsatta tolkningen är att julen är uppkallad efter månaden ylir, något mörkt novemberaktigt då vindarna ylar. En månad med detta fornsvenska namn har definitivt funnits, och en miss på några veckor är helt godkänt på tusen års sikt. Dessutom känns väl ylir, snålblåsten mitt i julhandeln, mer mitt i prick än white Christmas.

Ett tredje förslag är likaledes fornsvenska jóa ol. Detta ska uttydas som ’hästöl’. Hästar offrades vid en midvinterfest, och hamburgerköttet sköljdes säkert ner med en stor stark. Numera firar vi grisöl, annars är det sig likt.

Julefröjd, snålblåstjul eller festjul med hästöl? Kanske kan man söka sanningen till historien i nutiden. Låt oss titta i modernare ordböcker. I Språkbanken vid Göteborgs universitet finns enorma textmängder lagrade. För år 2004, som är färskast, finns 18 miljoner ord från svenska tidningar. Här förekommer jul 952 gånger. Till det kommer över 500 mer eller mindre vanliga sammansättningar, typ julgran. Låt oss anta att det är dessa som kan avslöja sanningen om vad som skrivs om julen. Den vanligaste sammansättningen är jul­afton med 239 förekomster. Men det finns många fler.

Vad händer om vi försöker dela upp alla julsammansättningar på våra tre jultolkningar: julefröjden (julbak, julljus, julklappar), snålblåst­julen (julhalka, julgransskelett) och hästölsjulen (julakvavit, julmust)?
Överlägsen segrare blir julefröjden med långt över 500 ord. På andra plats kommer hästölsjulen. Allra sist hamnar snålblåstjulen.

Kanske sa det inte så mycket om historien, men snart är det julefröjd, det har vi bevisat språkstatistiskt. De språkhistoriska dysterkvistarna må ruska på huvudet hur mycket som helst åt joculus.