Så kränktes Uppsalaborna med ord
Med vilka ord förolämpade man då varandra i Uppsala för fyrahundra år sedan? Bland stadsborna var tjuv, skälm och hora de vanligaste smädeorden. Skälm betydde "landsförrädare" och var liksom de andra orden en brottsbeteckning. Även rövare, skalk, "bedragare" och trollkona hade saklig grund. Att rikta dem mot någon annan var en uttalad anklagelse.
Studenternas invektiv var metaforiska. De belästa akademikerna kallade varandra för bälghund, "storätare", kofot, "förstaterminsstudent", och pennal, som betyder "pennskrin". Det senare syftade på förstaårsstudenter, alltså nybörjare, och har så småningom gett oss ordet pennalism.
En cujon, "testikel", var en fegis.
Men många invektiv förekommer bara en gång i protokollen, som kligfitta, "person som sålde bröd av dåligt siktat mjöl", ballskräppa, "testikelpung" och matljugare, "snyltgäst".
