Orchernas hemliga språk

– Gah vrat guri agh matat zapakeni!
– Or!
– Mat ti zapakeni?
– Guz skaj ub gur atar za?

De gutturalt framharklade orden avspeglar inte bara en dunkel och begränsad begreppsvärld, de ger även exempel på ett konstruerat språk av modernt snitt.

Dialogen utspelar sig mellan två orcher som hållit rådslag, shum jab. Ungefärlig översättning:

– Då går vi och dödar alverna!
– Bra!
– Men var är alverna?
– Hur fan ska jag veta det?

de tolkieninspirerade orcherna Mashlul och Gradish heter i människoskepnad Mattias Svensson och Pelle Sandström och är bosatta i Lin­köping. Korlash, alias Joakim Nordin, gör trion talare av det svartiska språket cruen komplett.

I stort sett använder de bara sina spektakulära dräkter och sitt hotfulla språk en vecka om året, på ett så kallat lajv, rollspel.

– Färre och färre lajvare använder svartiska, max 50 personer. Efter Sagan om ringen-filmerna talar de flesta människospråk som orcherna där, säger Joakim Nordin.

Cruen omfattar 1 600 ord, en kraftig utvidgning från Tolkiens 300 ord på svarta språket. Språket förs vidare mellan lajvare, som lägger till och drar ifrån ord och grammatik som de vill. Därför är två olika lajvgruppers svartiska aldrig identisk.

Medan floran av naturliga språk sakta krymper och vissnar sprider sig konstruerade språk som ogräs. Internet är både ett medel för att sprida språk och en orsak till att skapa nya. Troligen är de tusen och åter tusen. Det stora flertalet är bara intellektuella övningar, mer eller mindre tidsfördriv, och talas inte ens av sina skapare.

Esperantons grundare, Ludwik Zamenhof, skulle spinna som en centrifug i sin grav om han fick vetskap om alla dessa språk, helt oanvändbara för kommunikation.

Varför denna syndaflod? Vad är det för fel på de naturliga språken?

– Det är framför allt två saker. Dels är de inte neutrala, modersmålstalare gynnas, dels är de stökiga. Slipper man traggla oregelbundna verb så är det ju bra, säger Mikael Parkvall, lektor i allmän språkvetenskap vid Stockholms universitet.

Aha!

Man tar alltså en nypa ord med enkla uttal, tillsätter oböjliga verb och rör ned några läckra bindeord. Silar bort alla artiklar, bestämda som obestämda, för de ger en fadd bismak. Vips har man skapat ett nytt språk!

Fast det kan lätt sjunka ihop som en misslyckad sufflé.

Håller man sig till den strikta definitionen måste ett språk ha en fonologi, en grammatik och ett ordförråd. Det är en ribba som få hoppar över. Skaran av konstruerade språk krymper då till kanske ett hundratal, om ens det.

– De måste också kunna användas för att skapa meningar som inte har existerat förut, lägger Mikael Parkvall till.

Nej, att konstruera språk och tala dem är knappast någon folkrörelse. Tanken på att ena mänskligheten med ett världsspråk – esperanto, interlingua eller något annat som får ta fajten med engelskan – vinner få nya anhängare.
De som hittar på språk i dag har helt andra drivkrafter.

de mest ambitiösa språken har konstruerats utifrån hypotesen att människor påverkas av det språk de talar. Ett uppmärksammat exempel är láadan, ett feministiskt språk skapat av amerikanskan Suzette Haden Elgin. Språket är beskrivet i hennes en boktrilogi Native tounge. Böckerna utspelar sig i en tid där kvinnor förtrycks ännu mer än i dag. De skapar därför ett språk, som männen inte förstår, och gör uppror.

Ett annat konstruerat språk är toki pona, ”det goda språket”. Filosofin är att människor måste tänka om radikalt för att förändra vår alltför komplicerade och onda värld. Ett hjälpmedel är ett språk med enkla och goda begrepp, föreslår den kanadensiska lingvisten Sonja Elen Kisa som skapat toki pona. Det har bara 118 ord, men de kan kombineras till fler.

Ett tredje, ithkuil, är så komplicerat att det inte har någon talare alls. Grammatik, stavning och uttal ställer till stora besvär, liksom skriftspråket med 65 konsonanter. Inte ens skaparen, den amerikanske lingvisten John Quijada, behärskar det.

Den kanske största gruppen konstruerade språk är de så kallade artistiska språken som återfinns i litteratur, dramatik och film. Här ryms allt från syldaviskan i Tintinböckerna till Tolkiens språk. Vissa är bara lösryckta fraser medan andra är lingvistiska konstruktioner, som Haden Elgins láadan eller klingon i tv-serien Star trek.

De våldsamma ungdomarna i boken och filmen A clockwork orange pratar nasdat, en framtidsengelska där cockneyslang blandas med ryskt klingande ord och ljud. Edgar Rice Burroughs lät Tarzan prata apspråket mangani och Astrid Lindgren gav kurrekurredutterna ett eget språk.
Ja, listan kan göras hur lång som helst.

globalt tillverkas nya språk främst av ensampulare på sina kammare. I Sverige har de mer sociala lajvspråken en mycket stark ställning jämfört med i andra länder. De hör också till de artistiska språken och utgår ofta från Tolkien.

J R R Tolkien var språkprofessor och lade ner mycken möda på att konstruera tungomål till olika folkslag i Ringarnas herre och andra böcker. Språken beskrivs dock ganska knapphändigt i romanerna. Men nu har Tolkiens egna anteckningar börjat ges ut, vilket kastar ljus över hur han tänkte sig att de ska fungera, låta och skrivas.

– Det här är sånt som fascinerar folk. När det kommer något nytt kastar sig entusiasterna över det, säger Per Lindberg, ordförande i språkgillet Mellonath Daeron, som studerar Tolkiens språk.

lajvaren susanne vejdemo utgick inte från Tolkien när hon konstruerade ett språk till ett sommar-lajv. Hon valde skotsk gaeliska.
Susanne är språkvetare vid Stockholms universitet och skrev sin C-uppsats om lajvspråk. Att en forskare ägnar sig åt att konstruera språk är ganska ovanligt. Språkvetare rynkar mest på näsan åt de konstgjorda språken.

Tillsammans med tre andra lajvare skapade hon i våras språket segael, för att använda det under knappt en vecka. Samtidigt dokumenterade hon hela processen för att ta fram en språkhandbok för lajvare.

Att lägga grunden med skotsk gaeliska i stället för att modifiera något av de många lajvspråk som redan finns är inte så långsökt som det kan låta. Tolkiens gråalviska, sindarin, har en grammatik baserad på walesisk gaeliska.

– Det första vi gjorde var att fråga oss vad vi ville ha språket till, och hur mycket och när det skulle användas, säger Susanne.

Lajvet utspelade sig i 1100-talets Svealand, och Susannes grupp var skottar på besök. Syftet med språket var att förstärka känslan av att de var en grupp utifrån.

De bestämde sig för ett ordförråd på minst 400 ord, varav det aktiva skulle ha ett hundratal. Med mindre än så blir det svårt att kommunicera.

– Man klarar enkla situationer, att kommentera det som händer runt omkring.

Sedan gick de lös på den komplicerade grammatiken och rensade friskt. Bara ett av gaeliskans två verb för ”vara” finns med i segael. Inga kasus används och inga aspekter eller modus på verb. Alla verb är regelbundna utom just ”vara”. Substantiven har inga genus och adjektiven böjs inte efter substantiven.

Däremot behöll man ”den jävla stavningen”, liksom artiklar och verbens förändringar vid negation och vid fråga, för att det är ”vackert och kulturbärande”. I stället för rak ordföljd som i svenskan med subjekt-verb-objekt valde man verb-subjekt-objekt. Dessutom infördes prefix som markerar adjektiv respektive verb.

Det här låter krångligt. Vad är det för fel på riktiga språk?

– De är svåra att lära sig på tre månader. Om ett riktigt språk är ett hus så är lajvspråk en kuliss. Man har mer kontroll över språket som uttrycksmedel.

lajvspråken är rekvisita som ska förstärka illusionen av en annan värld. Mest annorlunda är orcherna, och de lägger ofta ner mycket tid och energi på att även låta ”omänskliga”.

–Det är svårt att känna sig som en orch bara för att man har en gummi­mask, men det blir lättare om man samtidigt ändrar sitt sätt att gå och prata. Språket förstärker helhetsintrycket, säger Joakim Nordin.

Linköpingsorcherna har till vardags ett större språkintresse än gemene man, fast med svartiskan spårar det fullständigt ur.

– När vi går in i rollerna uppstår problemet att vi inte förstår människornas språk. Vi kan stå och resonera länge om vad ett ord skulle kunna heta på svenska, säger Joakim Nordin.

Mats Karlsson är frilansjournalist och driver företaget Karlssons ordbruk.