Spegel spegel

Konstnären Leonardo da Vinci avled 1519 på sitt franska slott i Loiredalen. Då hade han hunnit fylla hela 7 000 sidor med vetenskapliga anteckningar. Dessa anteckningar liknar mest kryptiska kråkfötter – tills man kommer på tanken att plocka fram en spegel och hålla den intill dokumentet. Då framträder plötsligt en prydligt präntad text som går utmärkt att läsa.

Var det ett roligt infall, ett slags hjärngympa? Ville han göra det svårare för utomstående att stjäla hans idéer? Eller sökte han dölja sina innovativa eller hädiska tankar undan kyrkan? Något säkert svar på varför Leonardo da Vinci skrev som han gjorde har vi inte. Det kan, i vår tid, tyckas vara ett simpelt sätt för ett av världens främsta genier att ”gömma” sina idéer, men under 1400-talet var speglar mycket svåra att komma över och kostade enorma summor. Vi kan förmoda att de flesta betraktare som råkade få en glimt av Leonardo da Vincis kryptografi aldrig ens kom på tanken att spegla texten.

Leonardo da Vinci må vara historiens mest uppmärksammade spegelskrivare, men han är långt ifrån den enda. Men till skillnad från i Leonardo da Vincis fall handlar det oftast om en ofrivillig hjärnimpuls. Vanligast är den hos barn mellan fem och åtta år, som håller på att lära sig skriva. Och främst rör det sig då om spegling av enstaka bokstäver. De tidigaste teorierna, då man spånade i allt från djävulska förbund till mental utvecklingsstörning, är numera förkastade. I dag menar forskare att en av ledtrådarna finns i det västerländska sättet att skriva från vänster till höger.

Låt oss ta en närmare titt på våra latinska bokstäver och arabiska siffror. Med lite fantasi kan man påstå att flera av dem ”pekar” eller är vända åt olika håll. De är antingen högerorienterade, som P, E, K och 6, eller vänsterorienterade, som J, Z, 3 och 7, till skillnad från till exempel H, A och 0, som är neutrala.

Ny forskning visar att barn som håller på att lära sig skriva från vänster till höger spegelvänder de vänsterorienterade tecknen betydligt oftare än de speglelvänder de högerorienterade bokstäverna.

Detta tyder på att spegelvändning av enstaka bokstäver är ett sätt för ännu inte fullt utvecklade hjärnor att bringa ordning i leden, att sträva framåt, med såväl text som tecken. Detta förklarar förstås inte varför barn ibland spegelvänder även K och E. Troligen tarvas helt enkelt lite övning innan femåringen får ordning på alla streck och cirklar i skriftsystemet.

Det är när skribenter sätter igång att spegla hela texter som ämnet blir särdeles förbryllande. Forskning har pågått i många århundraden – åtminstone sedan 1688, då den tyske läkaren Rosinus Leutilius beskrev fenomenet hos en epileptisk flicka.

Britten MacDonald Critchley (1900–97) var ordförande för Världsförbundet för neurologer 1965–73. Han gav ut 20 böcker och 200 artiklar i ämnet spegelskrivning. Han publicerade 1927 en ofta citerad avhandling om detta, som baserade sig på såväl egna studier som experiment och historiska undersökningar. Han konstaterade att spegelskrivning hade observerats otaliga gånger ”under de mest skiftande omständigheter och hos alla typer av människor”:

Det har rapporterats hos unga barn som håller på att lära sig skriva och hos äldre, hos mentalt utmanade och normalt intellektuella, hos vänster- och högerhänta; det har observerats som ett konstant fenomen där hela den skrivna texten är vänd, eller så uppstår det i form av enstaka speglingar av isolerade stavelser eller bokstäver. I vissa fall kan den berörda personen läsa sina texter, medan han i andra fall är inkapabel eller ibland rentav verkar omedveten om någon abnormalitet i sin skrift, även när han visas en sida normal skrift för jämförelse.

MacDonald Critchley tog också upp flera historiska exempel, bland annat den tyske neurologen Alfred Buchwalds beskrivning från 1878 av tre olika män som hade förlorat rörelseförmågan i höger kroppshalva samt drabbats av afasi och oförmåga att läsa. Ingen av dem kunde bruka höger hand, men när en penna sattes i deras vänsterhand, började de genast skriva – spegelvänt. Han kunde dock inte kasta något starkare ljus över gåtan än att en förklaring borde ”innehålla såväl psykologiska som fysiologiska aspekter som kombineras i olika proportioner i olika fall”.

Faktum är att forskare i dag fortfarande inte har kommit fram till någon mer precis förklaring än så. Ett försök till en medicinsk sammanställning från 2007 pekar aningen vagt på att den vanligaste bakomliggande orsaken till ofrivillig spegelskrivning är ett slaganfall i vänster hjärnhalva. Bland de drabbade råder dock ingen enighet över var i vänsterhalvan blödningen eller blodproppen inträffat. Samtidigt har även slaganfall i höger hjärnhalva, hjärnskador i båda hjärnhalvor samt skador på hjärnbalken, som förbinder de två, i vissa fall resulterat i spegelskrivande patienter.

Samma kartläggning visar att även essentiell tremor (skakningar), Parkinsons sjukdom, problem med hjärnans så kallade pyramidbanor (som hjälper kroppen att utföra en viss rörelse), okulomotorisk kontroll (koordination av ögonrörelserna), eller rentav kulturella faktorer kan ge samma symptom. Och så vidare.

Kanske är vi ändå något på spåren med den sistnämna teorin: kulturella faktorer. Den kulturella teorin är att människor som plötsligt börjar spegelskriva i själva verket är latent vänsterhänta, men har tvingats att lära sig skriva med höger hand. En av få tendenser som verkar förhållandevis konstant, är nämligen att speglingen i de allra flesta fall sker med vänster hand.

Vilket leder oss osökt tillbaka till personen som troligen är historiens mest kända vänsterhänta man: Leonardo da Vinci.