Nikkei är kanske mest känt som ett aktieindex för Tokyobörsen. Men så kallas också en matlagningsstil som vinner mark i Sverige.

År 1889 gjorde omkring 800 japaner den långa resan till Peru. De lämnade Japan efter att ha tagit intryck av berättelser om jobbmöjligheter, rikedomar, gynnsamt klimat och god tillgång till föda. Under de närmaste åren följdes de av ytterligare flera tusen emigranter.

I Peru lagade många av emigranterna traditionella japanska rätter, men de använde råvaror som fanns på plats. Den matlagningsstil som utvecklades kallas nikkei – vilket är samma ord som används för japanska emigranter. Detta kök har på senare tid spridit sig över världen. Sveriges Radio rapporterar att trenden också har nått Sverige:

Nikkei, så heter det japansk-peruanska köket som jobbar med japanska tekniker och recept och blandar det med peruanska råvaror. Det kan vara allt från rå fisk med lime som sen blandas med japanska smaker som soya, ingefära och chili och något av de 3800 stycken olika potatissorterna som finns i Peru.

Så här skriver Restaurangvärlden om en nyöppnad restaurang i Stockholm:

Maten har fokus på det japanska Nikkei-köket, det japanska köket med influenser från Peru. Resultatet blir tiradito, togarashi-marinerad regnbåge och sushi donuts.

Metro berättar om ett besök på en restaurang som serverar just nikkei:

Den underliga stilblandningen är nämligen varken resultatet av okunskap eller någon överambitiös kock som känt sig kreativ och uppfunnit en ny slags ”fusionkök”. Nej, Indio kitchen serverar något som kallas nikkei. Det vill säga det slags peruansk/japanska crossoverkök som kom till när en massa japaner arbetskraftinvandrade till Peru i slutet av 1800-talet och började använda lokala peruanska råvaror till att laga traditionella, japanska rätter. Resultatet blev kort sagt: Kryddstark sushi.

Anders

Foto: Istockphoto

1 kommentarer

Finspångsmem är ett hotfullt budskap som sprids i sociala medier. Inom högerextrema kretsar har Finspång blivit en symbol för en framtida uppgörelse med dagens samhälle.

Det senaste året har Finspång inom vissa kretsar – i synnerhet inom den så kallade althögern – utvecklats till en central plats för föreställningar om ett framtida maktövertagande. Det handlar om ett scenario där de etablerade partierna inte längre styr Sverige. I stället har ett nationalistiskt styre tagit över. Enligt denna föreställning ska det i Finspång hållas rättegångar där journalister, politiker och andra opinionsbildare ställs till svars för påstått landsförräderi. Det talas om Finspångsrättegångar som en motsvarighet till andra världskrigets Nürnbergrättegångar, den rättsprocess där nazister ställdes inför rätta för krigsförbrytelser.

För att sprida budskapet används bland annat memer. Finspångsmemer består av hotfulla kombinationer av text och bild som sprids på nätet. Det är till exempel vanligt att det talas om personer som förtjänar att hängas i lyktstolpar. Avsändarna beskriver ofta memerna som satiriska.

Finspångsmemer har uppmärksammats även utanför de kretsar där det fantiseras om Finspångsrättegångar. Folkbladet rapporterar att det på grund av memerna togs initiativ till en manifestation i Finspång:

Beslutet att arrangera en pridefestival i år togs sedan olika högerrörelser börjat sprida de så kallade ”finspångsmemen”. Memen (uttryck för att beskriva bilder eller filmer som blir internetfenomen) trycker på att Sverige bör avrätta ”folkförrädare” under de fiktiva Finspångsrättegångarna vilket går att likna med verklighetens Nürnbergrättegångarna (varför man valde just Finspång är oklart).

Fenomenet diskuteras i en ledare i Upsala Nya Tidning. Där beskrivs hur debattörer och politiker som, enligt Upsala Nya Tidning, ”inte brukar vilja associeras med nazister” också sprider Finspångsmemer:

I helgen blev Finspångsmemet aktuellt igen på Twitter. Ett mem är en bild som vissa invigda förstår och som ska ha ett element av humor. Ett mem som Nordisk alternativhöger sprider visar partistyrelsen för Feministiskt initiativ, med texten "Vi ska till Finspång" (= hängas i lyktstolpar). Många politiker förekommer i memen, exempelvis statsminister Stefan Löfven (S), liksom ledarskribenter, som Uppsalabon Patrik Oksanen.

Det var sommaren 2017 som Finspångsmemer började spridas på nätet.

Anders

Foto: Wikimedia Commons

0 comment

En växande trend är att se till så att livsmedel som är på väg att bli dåliga kommer till användning. De kan till exempel bjudas på en svinnfika eller en svinnlunch.

Under 2016 hamnade 938 000 ton matavfall från svenska hushåll i soporna. Det motsvarar 97 kilo per person. Så mycket som hälften kan enligt Statistiska centralbyrån fortfarande ha varit ätligt.

Men allt fler vill minska matsvinnet. Matsvinnsbutik fanns med i Språktidningens och Språkrådets nyordslista för 2016. En livsmedelskedja använder svinnsmart för att sälja ut mat som annars kanske skulle behöva kastas. En restaurang har lanserat svinngott, en lunch tillagad på råvaror som är på vippen att bli dåliga.

Att använda varor som är på väg att bli dåliga har också blivit något av en filosofi inom delar av branschen. På flera håll i landet går det att ta en svinnfika eller äta en svinnlunch. Det som serveras är alltså mat som till stor del är tillagad av ingredienser som hade kunnat hamna i soporna. Inte oväntat är det matställen eller institutioner med miljöprofil som hoppat på trenden:

Svinnfika serveras i pausen.

Måltidsekologstudenterna från Örebro universitet bjuder på ”Svinnfika” i paus.

Junibacken har under våren börjat erbjuda vego-mat till barnen, är sedan tidigare KRAV-certifierade och arbetar innovativt med att minimera sitt matsvinn genom att regelbundet bjuda in till svinnfika.

De meriterade kockarna Ulrika Brydling och Erik Måneld bjöd oss sedan på en god ”svinnlunch”. Den var tillredd på ingredienser som livsmedelsbutiker i Växjö skänkt till konferensen då varornas bäst före datum var nära på utgånget eller att kvalitén inte dög för att sälja i butikerna.

Samtidigt ökar mängden företag och organisationer som vill minska på mängden svinn på nya sätt: Loop bjuder på svinnlunch, Wefood ska öppna en matsvinnsbutik och Fiksuruoka samt Matsmart säljer svinnvaror på nätet.

Niklas Edgren på E Gastronomi ordnade med hjälp av ICA Maxi en underbar svinnlunch.

Hittills är det just svinnfika och svinnlunch som är vanligast. Men det finns också några få belägg på svinnmiddag.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Integrationsskuld skapas när personer bott i Sverige i flera år utan att komma in på arbetsmarknaden. Denna skuld sägs ha ökat i takt med de senaste årens flyktinginvandring.

De ekonomiska konsekvenserna av brister i integrationspolitiken diskuteras ofta. Inte minst var det ett ämne som debatterades mycket under valrörelsen. Många politiker hittade där olika förklaringar till att arbetslösheten är högre bland personer födda i utlandet.

Allt oftare talas det nu om integrationsskuld, ett ord som är belagt i svenskan sedan 2015. Då var det kommunpolitiker i Eskilstuna som diskuterade vad som behövdes i form av statliga bidrag för att integrationen skulle fungera. Sveriges Radio rapporterade att företrädare för Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet ansåg att integrationsskulden i kommunen redan var stor:

Det är bra att människor vill bo i Eskilstuna, men det förutsätter att människor kommer in i samhället, har en fungerande utbildning för vår arbetsmarknad och att man försörjer sig själv i rimlig takt. Idag går det för långsamt. Människor halkar efter och det skapas en ”integrationsskuld” som vi har att hantera. Om inte detta lyckas bidrar det till trångboddhet, sociala- och ekonomiska skillnader, kulturella motsättningar och missförstånd.

Integrationsskuld används för att beskriva ett samhälleligt tillkortakommande. Sverige kan alltså sägas stå i skuld till den som inte har fått tillräckligt goda förutsättningar för att komma in på arbetsmarknaden.

I Expressen skriver Anna Dahlberg om integrationsskuld i relation till dagens invandring:

Med tanke på den stora integrationsskuld som har byggts upp under de senaste åren är dagens höga migrationsnivå ohållbar. Nästa regering måste därför kunna säkerställa att Sverige för en stram migrationspolitik under överskådlig tid.

I en ledare i Borås Tidning koppas bostadsbrist, arbetslöshet och utanförskap till en integrationsskuld skapad av politiker som inte gjort tillräckligt:

Men vad som samtidigt skett sedan Bosnienkrisen är att Sverige inte tagit sitt ansvar som integrationsland. Sverige – och där är samtliga partier i riksdagen skyldiga – har byggt upp något som bör beskrivas som en integrationsskuld. Om detta är nog alla i dag eniga.

Arbetet berättar om en presskonferens med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tidigare i år. Statistik visar att det går allt snabbare att etablera sig i Sverige. Men hon ser fortfarande behov av insatser:

Vi har en integrationsskuld, många som kom hit för över tio år sedan har inte kommit in på arbetsmarknaden och där måste vi göra mer, säger Ylva Johansson.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

I mandatpingis går platserna i en folkvald församling fram och tillbaka mellan olika partier medan rösträkningen pågår – ungefär på samma sätt som spelet kan bölja i bordtennis.

I riksdagsvalet var det mycket jämnt mellan de två blocken. Eftersom det största blocket kan få första chansen att bilda regering hade därför den exakta mandatfördelningen stor betydelse. När valresultatet var klart hade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans 144 mandat, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna 143 mandat samt Sverigedemokraterna 62 mandat.

Medan rösträkningen pågick studsade några av dessa mandat fram och tillbaka mellan partierna. Det här beskrevs i en nyhetssändning i Sveriges Radio som mandatpingis. TV4 talade om hur ”mandatpingisen fortsatte under onsdagen”. Peter Akinder, politisk chefredaktör på Östra Småland, snappade upp ordet i en ledare:

Eftersom det är så jämnt i sluträkningen av rösterna så åkte enligt nyhetsrapporteringen på onsdagen mandat fram och tillbaka. ”Mandatpingis” kallades det fyndigt för.

När det preliminära valresultatet var klart använde Expressen en variant av samma uttryck:

Det preliminära röstresultatet är klart. ”Pingismandatet” som studsat mellan Centerpartiet och Sverigedemokraterna sedan valnatten landade slutligen till Annie Lööfs fördel.

Aftonbladet beskrev det slutgiltiga valresultatet på liknande sätt:

Till slut knep Liberalerna ”pingpong-mandatet” från Moderaterna – med endast 200 röster.

I dagsläget går det inte att betrakta mandatpingis som etablerat i svenskan. Men framtida rösträkningar med lika oviss utgång och små marginaler skulle kunna hjälpa ordet att fastna.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Förekommer det klanröstning i Sverige? Begreppet har efter valet använts i debatten om varför vissa partier är särskilt starka i vissa områden. Men olika debattörer har olika syn på om fenomenet faktiskt existerar.

Två dagar före valet diskuterade Jenny Sonesson, ledarskribent i Göteborgs-Posten, familjeröstning och klanröstning. I en artikel redogör hon för kritik mot det svenska valsystemet. Hon skriver bland annat att hanteringen av valsedlar kan göra det möjligt att se hur en person röstar. Det skulle kunna innebära att en person kan utöva påtryckningar för att en annan ska rösta på ett visst sätt:

Av 188 besökta vallokaler i Stockholm observerade valövervakarna familjeröstning i över 70 av dem. Enligt rapporten finns det ett samband mellan fenomenet och områden med högre andel invandrare. Att patriarkalt förtryck förekommer i sådana bostadsområden är ett faktum, därför borde det vara angeläget ur jämställdhetssynpunkt att förbjuda familjeröstning och även för att motverka klanröstning.

Klanröstning beskrivs alltså som att en grupp på direktiv från ett överhuvud väljer att rösta på ett visst parti. Efter valet tog debatten om klanröstning fart. I Expressen diskuterar Sofie Löwenmark vad som ligger bakom olika mönster för hur människor röstar:

I debatten efter valet har Socialdemokraternas och Vänsterpartiets generellt stora stöd i utanförskapsområden dock kommit att avfärdas. Skärmdumpar med resultat från enskilda valdistrikt har skickats runt som ett förment bevis på klanröstning. Det är bara fördomsfullt. Klanröstning kännetecknas snarare av att olika etniska grupper röstar på olika partier – inte att en stor majoritet i ett mångkulturellt område röstar likadant. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är partier som både har hög närvaro i dessa områden, och traditionellt når höga siffror i områden med låga inkomster och hög arbetslöshet. Vänsterns starka stöd i utanförskapsområden är i sig inte konstigare än att alliansen samlar nästan 75 procent i välbärgade Danderyd.

Daniel Swedin, ledarskribent i Aftonbladet, hävdar att debatten om klanröster präglas av rasism och klassförakt:

Pratet om klanröster följer samma logik som när Donald Trump vägrade acceptera att Hillary Clinton hade vunnit fler väljare än han: miljoner illegala invandrare har röstat. Det här handlar om att ifrågasätta valresultatets legitimitet genom att sprida en föreställning om att mängder av väljare – med svart hår, brunt skinn, en del kvinnor kanske har slöja – är mutade med bidrag eller styrda av klaner.

Sakine Madon, politisk redaktör i Vestmanlands Läns Tidning, skriver i en ledare att det kan finnas samverkande faktorer som gör att människor röstar på ett visst sätt – och i det här fallet på Vänsterpartiet och Socialdemokraterna:

Det här har fått enskilda borgerliga debattörer att undra om ”klanröstning” har spelat in. Alltså att det kan handla om att ”klanledare” – från en större släkt, förening eller församling – ger direktiv om hur folk ska rösta. Vänsterdebattörer har avfärdat tanken och säger i stället att förortsbor väljer vänsterpolitik för att de gynnas av den. Det ena utesluter faktiskt inte det andra. Om du är mottagare av olika bidrag – vilket fler är i ”utanförskapsområden” – är sänkt skatt förmodligen inget lockbete. Och även om jag ogillar uttrycket ”klanröstning” kan man heller inte vifta bort att det förekommit och förekommer diverse fulknep. I årets valrörelse har socialdemokratiska företrädare spridit falsk information på arabiska, bland annat påstods det att Moderaterna vill ta muslimska barn från sina föräldrar.

Klanröstning är belagt i svenskan sedan 2016. Det talas även om klanröstande och klanröster.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Vertikal odling har lanserats som ett effektivt sätt att producera bland annat grönsaker och kryddörter. Genom att stapla odlingar på varandra i hyllsystem utnyttjas utrymmena bättre.

Det talas i dag mycket om livsmedelsförsörjning och resursåtgång. I takt med att jordens befolkning växer ökar också behovet av föda. Allt fler försöker hitta klimatsmarta lösningar som kan förverkligas med mindre resurser än traditionell livsmedelsproduktion.

En sådan metod är vertikal odling. Ny teknik berättar om ett svenskt företag som nyligen gett sig in i branschen:

Fröet till den svenska startupen Grönska såddes för två år sedan. Barndomsvännerna Robin Lee och Petter Olsson hade fått upp ögonen för vertikal odling, vilket i korthet innebär att grödorna odlas hyllor staplade på varandra istället för att planteras på marken.

Men det är inte bara privata intressen som har fått upp ögonen för metoden. Trelleborgs Allehanda rapporterar att kommunen tagit fram en landsbygdsstrategi. Där ingår bland annat nya typer av livsmedelsproduktion i de metoder som ska undersökas:

Tillsammans med akademin kartlägga innovativa lösningar för lantbruket/gröna näringar (fiskodling i övergivna lador/vertikal odling av kryddor).

Vertikal odling går ofta hand i hand med hydroponisk odling. Det betyder att det inte används någon jord. I stället sker odlingen direkt i en näringslösning.

Vertikal odling är belagt i svenskan sedan 2008. Det har sedan 2016 talats allt mer om denna metod. Den kallas ibland även vertikalt jordbruk.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Bokashi är ett alternativ till traditionell kompostering som får allt fler anhängare. De senaste åren har metoden – som har sitt ursprung i Japan – blivit allt vanligare i Sverige.

I Japan har bokashi funnits länge. I Sverige är det först på senare år som tekniken har fått spridning. Ofta beskrivs bokashi som ett smidigt sätt att kompostera i det egna köket. I praktiken handlar det om att fermentera matrester och annat hushållsavfall.

Den som vill börja med bokashi behöver en hink med en tappkran i botten. I hinken varvas ett särskilt bokashiströ med köksavfall. Bokashiströ innehåller jästsvamp och bakterier som hjälper fermenteringen. Efter några veckor är processen färdig och resterna kan grävas ned och användas som gödning.

Nyhetsbyrån TT berättar att en av fördelarna med bokashi är att metoden är snabb:

På sommaren är det lätt att samla köksavfallet i en trädgårdskompost och omvandla det till matjord. Men att hålla igång den under vintern är inte helt lätt – och för den som vant sig vid att kompostera känns det befängt att slänga maten i hushållssoporna. Lösningen heter bokashi – en japansk fermenteringsmetod som komposterar matresterna rekordsnabbt redan inne i köket.

Allers skriver om skillnader mellan bokashi och traditionell kompostering:

Bokashi är en japansk metod som blivit populär i västvärlden. Det speciella är att avfallet fermenteras i stället för förmultnar. Genom att tillsätta så kallade effektiva mikroorganismer (EM), en unik blandning av olika mikroorganismer som finns i naturen, kommer fermenteringen igång. Ungefär som när man gör surkål.

Bokashi är belagt i svenskan sedan 2005. Användningen har ökat på sistone i takt med att metoden vunnit popularitet.

Anders

Foto: Wikimedia Commons

0 kommentarer

Noll avfall är en livsstil för personer som strävar efter att deras konsumtion ska ge upphov till så lite skräp som möjligt. Målet är att helt undvika förpackningar.

Förpackningsfri fanns med i Språktidningens och Språkrådets nyordslista 2016. Samma år öppnade en förpackningsfri butik i Malmö. Där säljs alla varor i lösvikt utan emballage. I stället får kunderna ta med sig eller köpa lämpliga förpackningar. Tidningen Market rapporterar om affärsidén:

Konceptet bygger på principen noll avfall och inga varor säljs i traditionella förpackningar. Kunderna erbjuds att handla i egna förpackningar eller i påsar och burkar som kan köpas i butiken.

Den som gjort det till en livsstil att så långt som möjligt undvika förpackningar följer alltså en princip som kallas noll avfall. Det är ett översättningslån från engelskans zero waste. På svenska talas det också om noll skräp.

I praktiken innebär det att förpackningar och engångsartiklar försvinner och ersätts av emballage och föremål som kan användas många gånger. Exakt hur nolltoleransen mot skräp ska tolkas finns det olika åsikter om. Vissa anser att avfall som kan återvinnas är acceptabelt.

Stockholm Direkt berättar om Anna Rydne som i flera år försökt minimera hushållsavfallet:

Är det möjligt för en fyrbarnsfamilj som bor i lägenhet mitt i stan att producera noll avfall?

En inspiratör för många som anammat noll avfall är Lauren Singer. Hon skildrar livsstilen på en populär blogg. Yle uppger att Lauren Singer efter fyra år inte hade producerat mer avfall än att det rymdes i en liten burk. En som inspirerades var Julia Degerth:

Livsstilen kallas zero waste, alltså noll skräp och sedan mitten av maj i år (2016) lever Julia Degerth enligt samma principer som Lauren Singer.

Anders

Foto: Istockphoto

1 kommentarer

Pantpåsar har fått följa med till butikerna i årtionden. Nu kommer en ny typ av pantpåsar. Den här gången är det själva påsen som ger inlämnaren en slant tillbaka.

Den senaste tiden har plastens negativa miljökonsekvenser uppmärksammats på en rad olika sätt. För att minska användningen tar till exempel många svenska butiker numera betalt för plastpåsar. I Språktidningen 8/2017 skriver Susanna Karlsson om hur denna situation påverkar samtalsrutinerna i kassorna.

När det tidigare talats om pantpåsar i svenskan har det handlat om påsar med pantflaskor och pantburkar som lämnas i butikernas pantstationer. Den nya pantpåsen fungerar på ett annat sätt. Här är det alltså själva påsen som ger inlämnaren en liten peng i retur.

Hittills rör det sig om ett försök i ganska liten skala. Men det har fått en hel del uppmärksamhet. Butikstrender rapporterar att japansk tv besökt en livsmedelsbutik i Stockholm för att göra ett reportage om pantpåsar. Ny teknik berättar om hur systemet fungerar i Hemköps butiker:

I Hemköpsbutikerna lägger man plastpåsarna man vill återvinna i ett kärl vid kassan. Hemköp samlar upp dem och de följer med ordinarie transporter till deras lager. Sedan hämtas de av företaget Trioplast. Trioplast levererar plastpåsar till Axfood. I samband med att Hemköp utökar sitt projekt med pantpåsar ska Trioplast stå för återvinningen av påsarna som Hemköp får in.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - Veckans nyord