Fredrik Lindström

Så blev det gôrgôtt på Västkusten

Ju längre västerut i landet man kommer, desto gladare och käckare är människorna. Eller hur är det? Är det kanske bara dialekten som låter glad? Är de goa västsvenskarna i själva verket lika magsura och missnöjda som vilken gnällbältesbo som helst? Ja, vad är det som styr själva ljudet? Är det mentaliteten eller dialekten?

Bilden av Blekinge borde börja i orden

Som skånska, fast dummare. Blekingskan får stå ut med en del elaka omdömen – om den över huvud taget känns igen. Blekinge må vara ett av Sveriges minsta landskap, men här finns ändå välbevarade minnen från fornstora dar, en vacker skärgård och topplacering i solligan. Trots det är uppfattningen om Blekinge diffus i resten av landet. Och lika illa är det med dialekten. Blekingarna misstas ofta för hallänningar, smålänningar eller skåningar. Det är kanske inte så konstigt; blekingskan delar ju dialektala drag, som diftonger och skorrande r, med sina sydsvenska grannar.

Värmlänningen gillar kôrv – men låter inte hårdkokt

Den som har en dialekt har en historia, och den berättar om var man vuxit upp och blivit människa. Och ibland säger den mer än så – den påstår något om ens personlighet. Somliga dialekter är som en varudeklaration stämplad på talaren. Värmländskan, till exempel. Den typiska värmlänningen är oförställd, go och gla, berättar skrönor, brer på och broderar ut.

Därför surrar stekaren som fiskaren från Smögen

Under sommaren inar det i öronen på semestrande svenskar. Oftast beror det på envetna myggor som förpestar såväl grillkvällar som nattsömn. Men ljudet kan också höras av den som vistas på någon populär västkustsk badort, till exempel Smögen. Där är inte myggplågan särskilt stor, men det inar ändå i luften. Det är de spetsigt surrande bohuslänska i- och y-ljuden som far omkring bland kobbar och skär. Har du riktig (o)tur kanske dessutom en koloni stekare från ostkusten häckar i någon vräkig farkost vid bryggan.

I dalmålen lever arvet från fornnordiskan

Om vi börjar resan i Stockholm, startar vi också med det rikssvenska u-ljudet. Ju längre från Stockholm och ju närmare Dalarna vi kommer, desto närmare o hamnar uttalet av u. Vi färdas tillbaka i tiden, mot ett konservativt u-uttal, som förr var vanligt även i andra delar av Sverige. Så uttalas bokstaven u också i många andra språk.

Innan vi kommer in i Dalarna kan vi göra en avstickare och stanna till i Fagersta, ta en kaffe med duppa och lyssna till den klingande Bergslagsaccenten. Den fanns även i Stockholm på Bellmans tid.

Skånskan sätter sprätt på insändarsidorna

Det är inte längre förbjudet att tala dialekt i radio. Många verkar acceptera – och till och med gilla – olika uttal och språkmelodi. Men en dialekt avviker och irriterar. ”Förbjud allt skorrande och bräkande i Sveriges radio”, och ”Förpassa skånskan till humorprogrammen”, klagar lyssnarna. Skånskan hamnar dessutom i topp när fulaste dialekten ska utses.

Norrländsk urkälla

Heus? Gotländska eller uppländska?

Uppland är ett av Sveriges största och mest betydelsefulla landskap, både historiskt och befolkningsmässigt. Men den uppländska identiteten verkar konstigt nog vara svag, inte minst i Uppsala, Upplands största stad och Sveriges fjärde. Halva Stockholm ligger för all del också i Uppland, men stockholmarna bryr sig inte det minsta om att de kliver över en landskapsgräns så snart de passerar Gamla stan.

Rikssvenskans fina kusin

Rikssvenskans fina kusin

Sista helgen i augusti brinner det längs kusten i Österbotten. Det är våra svenskspråkiga grannar som är vid sina villor (sommarstugor) för en tradi­tionsenlig villoavslutning, även kallad veneziansk afton. Man firar av sommaren med brasor, facklor, fyrverkerier, god mat och lite morsa (hembränt). Det här är ingen tradition som är utbredd i Sverige.

Misskänd sörmländska

Misskänd sörmländska

För några månader sedan hände något ovanligt i västra Sörmland. Det gick ut en efterlysning både i Katrineholms-Kuriren och på Flens kommuns webbsida efter människor som talade ”genuin och kraftig” sörmländska. Ett castingbolag var på jakt efter lokalbefolkning till filminspelningen av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann efter Jonas Jonassons populära bok. Skådespelarerfarenhet var inget krav, bara sörmländskan satt som den skulle. Hundraåringen är nämligen sörmlänning.

Korthuggn minimalism

Korthuggn minimalism

Just nu befinner vi oss i brinnande Melodifestivalssäsong. Och den avslöjar mer om språket än man först kan ana. I Spanien heter tävlingen El concurso del festival de la canción. Det är inte mindre än sju ord. Åker vi en bit norröver, till Frankrike, så talar man om Concours eurovision de la chanson – fransmännen nöjer sig med blott fem ord. I den ännu lite nordligare engelskan säger man samma sak med bara tre ord: Eurovision song contest.

Sidor

Prenumerera på RSS - Fredrik Lindström