Slå knock på dig själv – och läsaren
Jag tror att det är Stig Claesson som berättat om en boxare som alltid blev knockad. Vad skulle han göra åt det?
Boxaren numrerade sin sandsäck uppifrån och ner: 1, 2, 3 och så vidare. Och så funderade han ut nya slagserier som skulle kunna överrumpla motståndaren. Två snabba vänsterkrokar mot hakan och en rak höger i solarplexus: 3–3–6. Och så vidare.
När han nu gick upp i ringen kunde han tänka 4–3–4 – och slå just 4–3–4. Varpå han själv golvades. Ingen av hans nytänkande slagserier fungerade. Konkurrenten hann alltid genomskåda honom.
Men. En match överraskade han sig själv, tänkte 1–2–3 – och slog 4–7–5! Där satt den! Seger!
Det där går att tillämpa på skrivandet och utveckla.
Följ aldrig uppgjorda planer! Varken du eller läsaren tycker att det är speciellt medryckande att på förhand ana nästa ord i frasen. Förbluffa dig själv!
Tänk gärna en sak, skriv en tredje. Då blir skrivglädjen och läslyckan mer upprymd. En ny formulering svindlar. Byt ut dina ord mot vokabler du aldrig nyttjat.
Ett sätt att bryta mot planerna är att skapa tvingande tokregler, helst en ny för varje sats:
De tre inledande orden måste sluta på samma bokstav.
Alla glosorna ska innehålla bokstäverna a och l.
En mening trappar upp stavelserna.
Överväg gärna att skriva en mening hexametertroget.
Prova att följa alfabetet:
Att bara cerebrala dårar eller fyndiga genier …
Alla formuleringar kommer inte att bli lyckade. Bryt då mot dina egna regler. Men låt dem först leda dig ut på obanade stigar och oanade ytor.
