År 2006 var den isländska banken Kaupþing på väg att bli en nordisk maktfaktor. Den enorma expansionen blev föremål för en granskning i den danska tidningen Ekstra Bladet. Det tidningen grävde fram gav en allt annat än smickrande bild av verksamheten. Dels fanns farhågor om att banken genom tillväxten i Danmark tagit sig vatten över huvudet, dels fanns kopplingar till skatteparadis och ytterst tveksamma affärsmän från Ryssland. Kaupþing påstods dessutom tvätta pengar åt den ryska maffian.

Kaupþing vände sig först till Pressenævnet. När artiklarna friades där valde banken i stället att stämma Ekstra Bladet i London.

I den danska tidningens nätupplaga var artiklar om den isländska banken tillgängliga för brittiska läsare, något som var tillräckligt för att domstolen skulle ta upp förtalsmålet. Tvisten slutade med en förlikning där Ekstra Bladet fick stå för Kaupþings advokatkostnader, ett skadestånd av okänd storlek samt publicera en ursäkt som skulle ligga ute på hemsidan i en månads tid.

 Ekstra Bladet förlikade för att inte kostnaderna skulle bli ännu större. Den egna notan för advokatarvoden översteg redan 10 miljoner kronor.

Om innehållet i artiklarna var korrekt hade mindre betydelse. I England och Wales, där förtalslagstiftningen är mycket generös, är det snarare själva kränkningen än sanningshalten som står i fokus. Kaupþing utnyttjade detta för att få en ursäkt och viss ekonomisk kompensation.

Men nu vill EU stoppa förtalsturismen (efter engelskans libel tourism).    DetDet ska ske genom ett förslag från Europaparlamentarikern Cecilia Wikström, som går ut på att förtal ska prövas i det land där utgivningen ägde rum. Den som känner sig förtalad i ett EU-land ska inte längre kunna vända sig till ett annat EU-land för att där kunna utnyttja en mer generös lagstiftning. Kaupþing hade därmed inte kunnat inleda en process i London.

I ett blogginlägg välkomnar Expressens chefredaktör Thomas Mattsson förslaget som kan göra förtalsturism till historia. Även Medievärlden skriver om planerna. Det första belägget för förtalsturism i svensk press är från 2010.

Anders

0 kommentarer

Förra helgen gick Chelsea vidare till final i FA-cupen efter att ha besegrat Londonrivalen Tottenham med 5–1. Eftersnacket präglades av hur det gick till när Juan Mata gjorde 2–0. Tv-repriserna avslöjade nämligen att domaren dömde mål trots att bollen aldrig var över mållinjen. Ett sådant mål kallas spökmål (efter engelskans ghost goal eller phantom goal).

Historiens kanske mest kända spökmål inträffade under VM-finalen 1966 mellan England och Västtyskland. Att Geoff Hurst vid ställningen 2–2 i förlängningen sköt bollen i ribban är obestridligt. Men om bollen, när den studsade ned, passerade mållinjen eller inte har varit en het diskussion i snart 50 år.

I svensk press används ordet spökmål första gången av Robert Börjesson i Expressen år 2008. Efter domarmissen i matchen mellan Chelsea och Tottenham förra helgen beskrev han i Expressen åter fenomenet som ett spökmål. Samma benämning användes även i Aftonbladet om Juan Matas fullträff.

I Nerikes Allehanda berättas om en annan typ av spökmål. I en bandymatch mellan Örebro och Falun förra året dömde domaren mål trots att målburen var ur position. Örebro, som fick målet emot sig, menade att skottet hade gått över ribban om målet hade varit på plats. Den gången fångades inte fullträffen på bild. Det är därmed oklart om det faktiskt rörde sig om ett spökmål eller ett vanligt mål.

Anders

1 kommentarer

Jätte-, super-, mega-, skit- och as- är några vanliga förstärkningsled inom svenskan. De används främst i informellt språk, och det är inte ovanligt att talare invänder mot det motsägelsefulla i en jätteliten fågel eller en skitgod måltid.

Förstärkningsled kommer och går. Bauta- tycks exempelvis vara på nedgång. Ett som däremot har en uppåtgående kurva är karate-.

I höstas hade humorprogrammet Karatefylla premiär i tv. År 2007 hade artisten Byz en mindre hit med en låt med samma namn. Det första skriftliga belägget för substantivet karatefylla hittas i Borås Tidning år 2006. I en kulturartikel talas det om en dagbok på webbplatsen Skunk "där de smärtsamma raderna som skrevs med nerverna utanpå kroppen under karatefylla är raderade."

Enligt Slangopedia härstammar uttrycket karatefylla från Göteborg. Den som är karatefull är så berusad att personen tror sig behärska karate.

På nätet finns det fullt av synonyma uttryck. Vi hittar bland annat karatepackad, karaterak, karatetankad och karateglad. Men karate- används inte enbart för att beskriva berusning. Det finns även belägg för exempelvis karatemätt, karatepantad, karatepuckad, karatesjuk och karatesöt.

Adjektivet karatefull användes i pressen första gången år 2007. I tidningen Fokus skildras en EM-kvalmatch i fotboll mellan Danmark och Sverige:

"Där rusar en karatefull dansk skalle in på fotbollsfältet för att dunka på domaren."

Anders

1 kommentarer

Den som stressat slafsar i sig lunchen framför datorn äter al desko – som motsats till att inta måltiden al fresco ('i det fria'). Men skrivbordslunchen är inte att rekommendera för den som vill ha en trevlig matupplevelse.

I Svenska Dagbladet skriver Mats-Eric Nilsson om undersökningar som visar att den som äter framför datorn efteråt har en ganska vag uppfattning om vad måltiden egentligen bestod av. Skrivbordsätaren är dessutom mer benägen att småäta under dagen. Så här beskriver han fenomenet:

"På engelska talar man om mindless eating, och detta själlösa ätande kan man även utöva mol allena. Till exempel när man lunchar vid skrivbordet, al desko som det skämtsamt benämns på amerikanska - eller äter middagen hemma med ena handen på tangentbordet."

Veckans Affärer tog redan år 2003 upp al desko som ett uttryck på väg in i svenskan:

"Numera ett av våra vanligaste lunchställen, till skillnad från ute i det fria, al fresco."

Spridningen är än så länge begränsad även om det finns en del belägg från internet från det senaste året. Skrivbordsätare och datorätare förekommer som synonymer, men inte heller dessa är särskilt utbredda.

Anders

0 kommentarer

Lathet är inget handikapp står det på en skylt vid parkeringsplatserna för rörelsehindrade på Vallonplatsen i Finspång. Syftet med skylten är att bilister utan rörelsehinder inte ska lägga beslag på dessa platser. Nu kan även Söderköping få en dumskylt, skriver Norrköpings Tidningar.

Att det hos en del bilister i stressade stunder finns en bristande respekt för parkeringsplatser för rörelsehindrade är förmodligen något många trafikanter upplevt. Sådana parkeringstillstånd säljs också svart för flera tusen kronor.

För att försöka få stopp på missbruket satte kommunen upp en tilläggsskylt i anslutning till parkeringsskylten. Reine Hansson, handläggare i trafikfrågor, berättar i Folkbladet om varför han fattade beslut om att uppföra den ovanliga skylten:

"För att väcka folks uppmärksamhet. Av ren lathet eller nonchalans parkerar man där, medan de som får parkera där måste snurra runt. En del säger att det är en provocerande skylt. Jag tycker det är mer provocerande att en som parkerar där sedan hoppar ur bilen."

Finspång var dock inte först. Liknande skyltar finns sedan tidigare i bland annat Markaryd, Örkelljunga och Flen. Där lyder texten Lathet är inget funktionshinder.

I ett medborgarförslag vill en kommuninvånare att en dumskylt införs även i Söderköping. Förslagsställaren skriver enligt Norrköpings Tidningar att skylten förhoppningsvis skulle få en avskräckande effekt:

"De som parkerar på dessa platser utan tillstånd blir på ett snällt sätt 'dumförklarade' och officiellt utpekade som slöa personer, vilket med stor sannolikhet ger en viss önskvärd effekt."

Det tycks också som att det finns ett visst folkligt stöd för förslaget. Av de läsare som på nt.se svarat på frågan Är det rätt att stoppa lata bilister med en dumskylt? väljer 94 procent alternativet Ja, det kan de gott ha! medan 6 procent svarar Nej, det verkar elakt.

Anders

1 kommentarer

Att rött kött ger ökad risk för cancer var ett forskningsrön som fick stor uppmärksamhet i medierna härom veckan. I Expressen tipsades läsarna hur de genom att välja annan kost kunde minska risken för köttcancer.

Ordet väckte en hel del reaktioner på nätet. De flesta kommentarerna är negativa, men journalistutbildaren Rosmarie Holmström säger i Medievärlden att köttcancer fungerar som ett rubrikord eftersom det "väcker uppmärksamhet och fångar läsaren".

Katerina Janouch utsåg i på Twitter köttcancer till "dagens äckligaste ord" och ville i ett annat inlägg tilldela den som hittade på ordet "SAOL:s innovationspris". I ett blogginlägg undrade Filmjanne om det inte blivit dags att skrämma biopubliken "med en riktigt hemsk film om köttets synder". Susanne Sjöstedt tyckte däremot på Twitter att köttcancer var "mer roande än upprörande".

Debatten om ordet gav det också en viss spridning. I den aktuella artikeln är det inte svårt att förstå vad sammansättningen köttcancer syftar på. Men ryckt ur sitt sammanhang kan köttcancer tolkas på flera sätt – är det en cancer som finns i köttet eller köttet som kan orsaka cancer?

Olämpligt? Inte enligt Rosmarie Holmström, som menar att de nyanser som inte framgår av rubriken förklaras i brödtexten.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Att ständigt bolla ansvaret fram och tillbaka i en utdragen duell kan kallas skuldpingis. Signaturen Folk beskriver i ett inlägg på forumet Allt för föräldrar hur hon tillsammans med sin man beslutat om ansvarsområden för att få slut på den skuldpingis som ständigt vidtog när många hushållsuppgifter men lite ork återstod.

Fördelningsplanen säger vem som gör vad och när. I stället för att ägna fritiden åt skuldpingis berättar Folk om hur bägge nu kunde räkna med tre timmar egentid varje dag.

Svenskläraren Sarah Lombrant berättar i ett blogginlägg att hon hört ordet skuldpingis i barnprogrammet Pingvinerna från Madagaskar. "Vilket användbart ord!" utropar hon.

Det tycks flera ledarskribenter hålla med om. Eva Bofride skriver i Gotlänningen om hur skolpolitiken i kommunen mest handlar om skuldpingis, och i Dagens Nyheter menar Erik Helmerson att det är meningslöst att träta om vem som bär ansvaret för den grova kriminaliteten i Malmö. Högsta prioritet borde att vara att få bukt med våldet, inte att bolla ansvaret mellan regering och socialdemokrater i till synes oändliga dueller.

Anders

0 kommentarer

Håkan Juholt bad först om ursäkt för att ha tagit emot hyresbidrag för hela lägenhetshyran trots att han delade bostaden med sin sambo. Sedan visade det sig att riksdagens regelverk var långt ifrån entydigt. Men när detta framkom hade Håkan Juholt redan tagit på sig skulden för misstaget och gjort en pudel.

Den som gör en pudel lägger sig på rygg och sprattlar med benen, visar sig undergiven och ber om ursäkt. PR-konsulten Lars Thalén skriver i Dagens Nyheter att Håkan Juholt i stället borde ha gjort en terrier:

"En pudel ska man göra när man verkligen har gjort bort sig, det vill säga inte har förstått och inte agerat eller rentav kanske begått ett brott. Då är det – enligt formulär 1A – bara att be om ursäkt, uttrycka all förståelse för att människor blir upprörda och hoppas på förlåtelse.

Men innan saken är ute och framför allt om man inte är skyldig, inte är en skurk, då ska man snarare planera och 'göra en terrier'.

Vad är då en terrier? Jo, det är att agera beslutsamt och att ge uttryck för människors vrede mot det missförhållande som saken gäller."

Som exempel på en framgångsrikt utförd terrier nämner Lars Thalén Systembolagets hantering av de butikschefer som bröt mot regelverket genom att ha direktkontakt med leverantörer. Generaldirektören Anitra Steen ansåg sig inte ha något att be om ursäkt för. I stället för att pudla gjorde hon en terrier och anklagade butikscheferna för att ha svikit både Systembolaget och den svenska alkoholpolitiken.

Nätbeläggen för att göra en terrier kan räknas på fingrarna, men som en variant till det populära uttrycket att göra en pudel kan det ha en framtid. När det gäller den fyrbenta förlagan är åtminstone terriern vanligare än pudeln.

Hunden på bilden är en American Staffordshire terrier upptagen med annat än att göra en terrier.

Anders

Foto: Anders Svensson

1 kommentarer

Att göra en pudel, reinfeldtare och juholtare har redan tagits upp på Språkrådets nyordslista. En liknande konstruktion är att göra en Amelia. Den person uttrycket syftar på är den framgångsrika tidningsmakaren Amelia Adamo.

Amelia Adamo blev i Sverige något av en pionjär när det gäller utformningen av tidningsomslag. Ofta hamnade hon själv i rollen som chefredaktör på omslaget till tidningen Amelia. I utlandet är försäljningsknepet inte ovanligt – Oprah Winfrey prenumererar till exempel närmast på att synas på omslaget till den egna tidningen O.

Att göra en Amelia betyder enligt Resumé just att pryda "omslaget på sin egen tidning". Andra svenska chefredaktörer som gjort en Amelia är Frida Boisen (Topphälsa), Elin Kling (Styleby), Ebba von Sydow (Veckorevyn), Per Morberg (Magasin Morberg), Blossom Taintom Lindquist (Blossom), Kattis Ahlström (Kattis & Co) och Isabella Löwengrip (Egoboost).

Uttrycket förekommer än så länge främst i branschpress och i bloggar med fokus på medier. Men att göra en Amelia understryker att det är en synnerligen fruktbar konstruktion i dagens svenska.

Anders

Foto: Niklas Palmklint

0 kommentarer

Ibland dyker det upp nyord som väcker starka reaktioner. Ett sådant var facerape, som togs upp på Språkrådets nyordslista för 2010. Dels kunde ordet betraktas som stötande, dels rörde det sig om ett svåranpassat engelskt lån.

I senaste numret av Språktidningen skriver Linnea Hanell om ordet cool. Hon funderar bland annat om coolhet faktiskt uppstod först när företeelsen började benämnas som sådan.

Kanske är en svåranpassad efterträdare till cool på väg in i svenskan. Under det senaste året har swag blivit allt vanligare. Detta engelska lån betyder ungefär 'stil, attityd'.

Det talas främst om swag inom populärkulturen, och det var hiphopen som gav ordet spridning. Rappare kan då och då passa på att kasta in ett swag i texten för att försäkra lyssnaren om att hen håller stilen.

Swag har också börjat leta sig in i pressen även om ordet fortfarande är vanligast på musikbloggar. I Kvällsposten recenserar Joakim Gerhardsson en konsert med hårdrockbandet Whitesnake där sångaren David Coverdales uppträdande på scenen beskrivs så här:

"Coverdale rör sig inte så mycket, men han gillar sitt mikrofonstativ. 60-åringen, som brukligt struntat i att knäppa skjortan, försöker hitta sin rätta swag genom att dansbandsgunga och hissa det där stativet upp och ner och fram och tillbaka."

I Sydsvenskan berättar soulsångaren Albin Gromer om sina influenser, och ger swag ytterligare en betydelsenyans:

"Jag har plockat mycket inspiration från hiphop när jag sjunger. Sättet att tänka mer i ett flow, ordflöde, och att hitta mönster i hur man skriver. Att inte bara skriva efter en melodi utan försöka få mer swag, stilfullt sväng, i det."

Anders

21 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - Veckans nyord