Hur varnar vi i dag för kärnavfall om tusen år?

Hur världen ser ut om tusen år eller vilka språk som då talas vet ingen. Men kärnavfallet kommer att finnas kvar. Hur ska dagens generationer kunna förhindra olyckor med kärnbränslet långt fram i tiden?

Språkvetaren Ola Wikander är mest känd för att intressera sig för utdöda språk. Nyligen kontaktades han av Svensk kärnbränslehantering. Uppdraget var att fundera över hur varnings- och instruktionstexter för kärnavfall borde utformas för att vara begripliga om tusen år.

I Lagerbladet Östhammar berättar Ola Wikander hur han resonerat. Att använda flera olika språk och att skriva på flera olika material anser han vara en nödvändighet. Eftersom ingen heller vet vilka ord som kommer att överleva kan det vara klokt att skriva flera olika texter för varje språk – med olika ordval och stilläge eftersom det är omöjligt att veta vem läsaren blir:

Man kan tänka sig en situation i framtiden där det finns ganska mycket engelsk text bevarad, men bara en liten delmängd av den handlar om kärnavfall. Om den då har en specialiserad terminologi blir den oerhört svår att förstå.

Anledningen till att Svensk kärnbränslehantering vände sig till bland annat Ola Wikander var hans specialisering på utdöda språk. Genom att lägga pussel försöker han återskapa ord och alfabeten. Ola Wikander säger i Lagerbladet Östhammar att framtidens forskare kanske kommer att arbeta på liknande sätt med att återskapa de språk som talas i dag:

Spontant kan man tänka sig att ett budskap till framtiden borde vara enkla meddelanden. Men tänk om framtiden i stället är extremt avancerad och de tror att vi var primitiva grottmänniskor som aldrig kan ha behärskat den här kärnkraftstekniken? ... Här handlar det inte bara om att inte göra samma misstag som generationer gjort före oss, utan också om att inte orsaka konsekvenser i framtiden. Det är lite skrämmande. Samtidigt – att inte tänka på det alls – det är ännu värre.

Anders

Illustration: Istockphoto