Gästblogg: Ett fornnordiskt ”hen”?
Dagens gästbloggare är Henrik Williams, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet:
1 april i år kunde Språktidningen meddela det sensationella fyndet av en runsten som enligt uppgift använde ordet hen i den avslutande nekrologen: ”Hen ligger i Hjaltland (= Shetland)”. Stenen på bilden föreställer visserligen ett runminnesmärke vid gamla Turingevägen i Södertälje (Sö 311) som handlar om något helt annat, men så var ju det hela också ett aprilskämt.
Som ett skämt kan det tyckas att ordet hen skulle ha att göra med engelskans hen ’höna’, men en del upprörda insändarskribenter använder faktiskt detta argument mot innovationen. Att ord på olika språk råkar likna varandra betyder ju inte nödvändigtvis att det har med varandra att göra. Tänk bara på ordet fart som betyder helt olika saker på svenska och engelska...
Hur som helst har vi uppenbarligen stor användning för ett könsmässigt ospecificerat pronomen som hen, och det kunde nog ha behövts långt tidigare, även om det nu alltså inte finns på Språktidningens runsten. Men det ironiska är att det faktiskt har funnits en alldeles äkta runinskrift från vikingatiden med ett ord som till synes kan vara identiskt med hen. På Härnevisstenen (U 621) i Bro tre mil nordväst om Stockholm har det stått ”Åbjörn och Sjöbjörn och Gunhild lät resa denna sten efter sin fader och ?? efter sin make Assur.” Det ord som jag har markerat med frågetecken är ristat en på stenen, vilket kan återges som (h)en eftersom h ganska ofta faller bort i uppländskt runspråk (liksom i den sentida roslagsdialekten).
Elias Wessén som 1949 publicerade Härnevistenen i Upplands runinskrifter 3 räknade med att en återger pronomenet hon och syftar på Gunhild. Denna del av runstenen är sedan länge förstörd och Wessén menade att 1600-talsrunologerna läste fel när de avtecknade en. Ordet hen tänkte han naturligtvis inte på. Men inte ens detta belägg går att se som det första på hen, även om man som jag tror att det faktiskt har stått en. Evert Salberger visade nämligen i en artikel 2000 i tidskriften Gardar att ordet kan tolkas som än, vilket betyder ’dessutom’. Kanske inte lika spännande, men rätt ska vara rätt.
Den som vill veta mer om runor och runstenar kan söka vidare här.
Henrik Williams
