Forskare följer teckenspråkens evolution

Nu vet vi mer om teckenspråkens släktförhållanden. Forskare i lingvistik och biologi har tittat på dussintals teckenspråk som används – och har använts – i Nord- och Sydamerika och Europa.

Studierna visar att den europeiska upplysningstiden under 1700-talet har haft stort inflytande på många av dessa olika teckenspråk. Forskarna har identifierat fem evolutionära huvudfamiljer bland teckenspråken: en österrikisk, en brittisk, en fransk, en spansk – och en svensk. Dessa språkfamiljer har utvecklats oberoende av varandra från mitten av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet.

Forskarna har särskilt fokuserat på de handformer som representerar det skrivna språkets bokstäver – så kallade handalfabeten. Dessa används för att stava ord i sekvenser, till skillnad från de tecken som representerar hela ord. De har gått till väga på ungefär samma sätt som de genetiker som studerar dna för att spåra drag som förs vidare mellan generationer. När enskilda handformer har förts vidare, har de med tiden blivit utmärkande för en viss teckenspråksfamilj.

För att söka reda på sådana utmärkande släktdrag – och försöka reda ut vilka teckenspråk som har samma ursprung – har forskarna byggt upp den hittills största tvärspråkliga databasen för jämförande teckenspråksforskning. Detta för att kunna kartlägga hur 40 nutida och 36 historiska handalfabeten hänger samman med varandra. Den här databasen har gjort det möjligt att analysera en mängd orsaker till att vissa länders teckenspråk liknar varandra – och till att vissa skiljer sig åt. ”Till exempel kan man se vilka gemensamma drag som kommer från en gemensam ’ursläkting’, vilka som är inlånade från ett orelaterat teckenspråk eller vilka likheter som har utvecklats samtidigt – men oberoende av släktskap”, säger Justin Power, från University of Texas at Austin i USA. På samma sätt har man länge identifierat språkfamiljer bland de talade språken.

Tre av de språkfamiljer som har identifierats – den österrikiska, franska och spanska – visar sig alla ha influerats av tidiga spanska handalfabeten, som representerade de 22 latinska bokstäverna. Troligen har detta tidiga handalfabetet använts i begränsad omfattning av präster eller kringvandrande lärare för döva, antar forskarna. Senare har hela dövsamhällen själva lagt till handformer för att representera bokstäverna i sina skrivna alfabet. När sedan dövskolor inrättades i större skala, från 1800-talet och framåt, så började också ett större antal personer använda och utveckla dessa handalfabeten. Och det är vid denna tidpunkt som teckenspråken började spridas över världen, och flertalet av de fem släktlinjerna började ta form och få sin egen särart.

Denna forskning ligger ännu i sin linda, till skillnad från forskningen om de talade språken i världen, men upptäckterna har ändå gett en klarare bild av viktiga tidpunkter i teckenspråkens historia. Studien visar också hur man kan använda evolutionsbiologiska metoder för att få värdefulla insikter om språkutveckling.

Maria

Foto. Wikipedia. Bilden visar en version av det amerikanska handalfabetet från 1886.