Heliga namn i vår kalender

Mot slutet av 1500-talet trycktes dom första almanackorna i Sverige. Där listades mängder av dagar tillägnade helgon – trots att detta var något som främst tillhörde den katolska läran och inte kristendomen efter reformationen. Svenskarna var nog helt enkelt vana vid sina helgon. Eftersom helgonen ansågs fungera som länk mellan medborgare och Gud var det inte bara att stryka dom. Först i 1901 års kalenderreform snävades urvalet in till dom mest kända helgonen med namnen anpassade till svensk stavning.

I Helgonnamn i almanackan beskriver Heikki Oja omkring 800 namn. Han tecknar varje helgons bakgrund och berättar om namnets historia. Vi får till exempel veta att den 22 november sedan medeltiden varit tillägnad Cecilia (bilden ovan) – känd för att ha begravt Tiburtius, Valerianus och Maximus i Rom runt år 200 efter att ha hjälpt kristna som var förföljda.

För den som är intresserad av kulturhistoria och kristendomens inverkan på namnskicket är detta (ursäkta) något av en bibel.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.