Tratten gjorde fånen fylligare

Text: Bo Bergman

Någon har lagt fram teorin att det märkliga okvädningsordet fåntratt egentligen är en förkortning av grammophontratt, det vill säga tratt på gamla trattgrammofoner. Nu är fåntratt, i betydelsen ’dum, löjlig person’, belagt åtminstone sedan 1892 i Illustrerad Nisse-Kalender – alltså innan trattgrammofonen blev vanlig.

Och efterleden tratt har i århundraden använts som speord eller nedsättande benämning, främst på suputer, ofta i sammansättningar som brännvinstratt, fyll(e)tratt, suptratt och öltratt, men också i ord som gaptratt, lögntratt och sladdertratt. Första leden i fåntratt är ju i sig förklenande, och tratt har kanske lagts till för att ge fyllighet åt uttrycket.

En viss Cornelius Tratt, som inte spottade i glaset, har 1794 förevigats av Anna Maria Lenngren i den satiriska begravningsdikten ”Reflexion”:

Cornelius Tratt är död, (en liten rödlätt man,
Gick gärna med Surtout, i går begrafdes han)
Jag Kistan såg och Processionen,
Och gjorde denna reflexionen:

”Bror Tratt du lefde gladt och kort,
Förr bars du altid hem, nu bärs du äntlig bort.”

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.