Överlevarna och orden som försvinner
Nyordslistorna domineras av substantiv. Men verben är favoriterna.
Bild: Kajsa Göransson
Skamma, swisha och svajpa är nog nyorden jag använder oftast. Kanske inte dagligen – men min känsla är att dom dyker upp i mitt talspråk åtminstone några gånger i veckan. Ghosta, mjuta och dm:a gissar jag är snudd på lika vanliga. Bara verb alltså. Trots att fyra av fem nyord totalt sett är substantiv och att inte ens vart tionde ord på nyordslistorna är verb.
Däremot är listorna fulla av substantiv som jag möter dagligen i nyhetsflödet: Magdamoderat, VAR, aktivklubb, trollfabrik, kamikazetips, inrymning och krympflation är några av alla nyord jag ständigt konsumerar med ögon och öron.
Möjligen är verben lite bredare i sitt betydelseomfång än substantiven. Förmodligen upplever jag även att verben fångar en betydelse som jag annars skulle behöva uttrycka med betydligt fler ord.
Det typiska substantivet på nyordslistan har en snäv innebörd och beskriver ett fenomen som åtminstone för en stund befinner sig i närheten av samhällsdebattens mittfåra. En vanlig kritik mot nyorden är just att det rör sig om randfenomen och därför ord som ingen riktigt behöver. Personligen tycker jag att det är både rätt och fel. Att orden har myntats och fått spridning visar att åtminstone vissa anser sig behöva dom. Men samtidigt är det ytterst sällan nyord tar sig in på listan över svenskans tusen vanligaste ord. Där finns nästan bara trotjänare. Och mer av funktionella formord och minimalt av sådant som påminner om nyordslistornas smörgåsbord av finkalibrerade substantiv.
”Mängder av representanter för svenska språkets kuriosakabinett”
I det här numret undersöker vi vilka nyord som övervintrar i språket och vilka som töar bort. I kartläggningen lutar vi oss bland annat mot nya Svenska Akademiens ordlista, SAOL. 2026 års upplaga innehåller ungefär 127 600 ord utspridda över 1 601 sidor. Här finns förstås massor av trotjänare och överlevare men också mängder av representanter för svenska språkets kuriosakabinett. Hur många och vilka av dessa som har sitt ursprung på en nyordslista från det senaste årtiondet kan du läsa om här.
Uppmärksamheten kring en färsk nyordslista eller en ny upplaga av SAOL visar att intresset för ord är stort. Men språket rymmer ju så mycket mer – inte minst hur vi uttalar alla dom där orden med någon form av dialektal färg.
Här korar språkvetarna Martin Persson och Stefan Jacobsson svenskans landskapsljud. Under en språkresa från Skåne i söder till Lappland i norr och från Värmland i väster till Estland i öster beskriver dom landskap för landskap uttalsdrag som är typiska för olika delar av hela det svenskspråkiga området.
Trevlig läsning!
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på webbplatsen är upphovsrättsligt skyddat.
Skamma, swisha och svajpa är nog nyorden jag använder oftast. Kanske inte dagligen – men min känsla är att dom dyker upp i mitt talspråk åtminstone några gånger i veckan. Ghosta, mjuta och dm:a gissar jag är snudd på lika vanliga. Bara verb alltså. Trots att fyra av fem nyord totalt sett är substantiv och att inte ens vart tionde ord på nyordslistorna är verb.
Däremot är listorna fulla av substantiv som jag möter dagligen i nyhetsflödet: Magdamoderat, VAR, aktivklubb, trollfabrik, kamikazetips, inrymning och krympflation är några av alla nyord jag ständigt konsumerar med ögon och öron.
Möjligen är verben lite bredare i sitt betydelseomfång än substantiven. Förmodligen upplever jag även att verben fångar en betydelse som jag annars skulle behöva uttrycka med betydligt fler ord.
Det typiska substantivet på nyordslistan har en snäv innebörd och beskriver ett fenomen som åtminstone för en stund befinner sig i närheten av samhällsdebattens mittfåra. En vanlig kritik mot nyorden är just att det rör sig om randfenomen och därför ord som ingen riktigt behöver. Personligen tycker jag att det är både rätt och fel. Att orden har myntats och fått spridning visar att åtminstone vissa anser sig behöva dom. Men samtidigt är det ytterst sällan nyord tar sig in på listan över svenskans tusen vanligaste ord. Där finns nästan bara trotjänare. Och mer av funktionella formord och minimalt av sådant som påminner om nyordslistornas smörgåsbord av finkalibrerade substantiv.
”Mängder av representanter för svenska språkets kuriosakabinett”
I det här numret undersöker vi vilka nyord som övervintrar i språket och vilka som töar bort. I kartläggningen lutar vi oss bland annat mot nya Svenska Akademiens ordlista, SAOL. 2026 års upplaga innehåller ungefär 127 600 ord utspridda över 1 601 sidor. Här finns förstås massor av trotjänare och överlevare men också mängder av representanter för svenska språkets kuriosakabinett. Hur många och vilka av dessa som har sitt ursprung på en nyordslista från det senaste årtiondet kan du läsa om här.
Uppmärksamheten kring en färsk nyordslista eller en ny upplaga av SAOL visar att intresset för ord är stort. Men språket rymmer ju så mycket mer – inte minst hur vi uttalar alla dom där orden med någon form av dialektal färg.
Här korar språkvetarna Martin Persson och Stefan Jacobsson svenskans landskapsljud. Under en språkresa från Skåne i söder till Lappland i norr och från Värmland i väster till Estland i öster beskriver dom landskap för landskap uttalsdrag som är typiska för olika delar av hela det svenskspråkiga området.
Trevlig läsning!
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på webbplatsen är upphovsrättsligt skyddat.
