Otymplighet till havs

Kovändning är ett ord som är hämtat från sjömansspråket, där det till en början enligt en gammal nautisk ordbok betydde ”falla undan vinden och sedan lova på andra bogen, tills man ligger bidevind”. En sådan undan- eller fördevindsvändning ansågs vara otymplig och föga sjömansmässig och började kallas kovändning. Den liknades vid hur en ko klumpigt vänder sig.
Bildligt används ordet om någon som plötsligt och överraskande tvärvänder och helt ändrar åsikt eller inställning i en politisk fråga.
Substantivet kovändning har funnits i svenskan åtminstone sedan 1840-talet. I pressen användes det inledningsvis ofta i samband med båtolyckor som när exempelvis ett fartyg hade kantrat efter en misslyckad manöver. Ordet ­började ganska snart användas även i bildlig bemärkelse. Svenska Dagbladet rapporterade 1886 om hur en förmodad lösning på en diplomatisk träta mellan Sverige och Norge som gick i stöpet för svensk del ”var som en skopa kallt vatten, då ’kovändningen’ skedde inom den norska regeringen”.
Danskan, norskan och isländskan har samma ord: kovending, kuvending och kúvending.

Bo Bergman är författare och medarbetare i Sydsvenskan.