Färgen som blev politisk

Som politisk symbolfärg har brunt uppmärksammats de senaste åren. Historiskt sett står brunt för nazism med syftning på färgen på de nationalsocialistiska stormtruppernas uniformer. Men sedan 1990-talet har brunt i den politiska debatten, både i Sverige och i andra länder, också blivit en beteckning för partier som ger uttryck för rasism eller högerextremism. Sedan rätt länge används blåbrun som färgbeteckning – främst av politiska motståndare – bland annat för samarbete mellan traditionella högerpartier och främlingsfientliga eller högerextrema partier.

Färgordet brun har funnits i vårt språk sedan fornsvensk tid och är ett gemensamt germanskt ord med indoeuropeiska rötter: braun, brown, brúnn, bruin. Det har hämtats in i några romanska språk och i till exempel polskan: brunatny. Ryskan har i stället skapat brunadjektivet коричневый (koritjnevyj) med ordet för brun trädbark kora.

Brun är besläktat med björn och bäver – namn på brunfärgade djur. Men växterna brunkulla och brunört är inte bruna. Brunkullan har vin-, svart- eller purpurröda blommor, och brunörtens blommor är violettblåa.

Som avslutning må nämnas slangordet brunnäsa, med engelsk förebild, brown-nose, ’lismare, krypare, fjäskare’.

Bo Bergman är författare och medarbetare i Sydsvenskan.