Ett inlånat ombud

Proxy började på 1800-talet användas i svenskan med betydelser som ’fullmakt(sinnehavare), representant, ställföreträdare, vikarie; mellanhand, ombud’. Ett tidigt belägg finns i en utlandsrapportering i Post- och Inrikes Tidningar 1837, där det heter:

”Vid afresan till Hannover lärer Han [den brittiske kungen] icke qvarlemna någon proxy. d.v.s. icke befullmäktiga någon Pär i hans ställe.” 1846 skrev Erik Gustaf Geijer i ett brev om ”det parlamentariska bruket att votera per proxy”.

Efter andra världskriget blir ordet allt vanligare, främst i sammansättningar: proxyflygare, proxykrig och inte minst proxyserver (mellanhand mellan webbläsare och internet). I tidningstexter dyker det också ofta upp som oanpassade lån från engelskan: proxy war, proxy fight och by proxy, ’genom (eller via) ombud’.

Det engelska proxy går via olika ombildade former som procsie, prokecye, proccy och procracy tillbaka på procuratia, som är en medeltidslatinsk form av procuratio, ’omsorg, förvaltning’, bildat till procurare, ’ombesörja, sköta, förvalta’. Bland ordsläktingar kan nämnas: prokura, ’fullmakt att teckna firmas namn’, och prokurist, ’firmatecknare, innehavare av prokura’.

Bo Bergman är  medarbetare i Sydsvenskan och författare.