En bildlig uppblåsning

När inflation en gång lånades in i svenskan, möjligen på 1700-talet, var det en medicinsk term med betydelsen ’uppblåsning, utspänning av organ genom att man blåser in luft; ansvällning’.

Från engelskan tog vi senare över samma inflation med ekonomisk betydelse. I dagstidningarna dök ordet upp på 1870-talet med betydelser som ’pappersmyntets förökande; myntutspädning; onaturlig stegring av priserna’. Där närmar man sig redan dagens betydelse ’ekonomisk process när priserna blir högre och pengarna blir mindre värda’ (Svensk skolordlista).

Sedan länge kan inflation också ha bildlig betydelse om till exempel ord eller annat som förekommer ofta och i många sammanhang så att det kan bli kraftlöst, ointressant eller urvattnat: Det har gått inflation i ordet utbränd.

Grundord är latinets inflatio ’uppblåsning, väderspänning’, verbalsubstantiv till inflare ’blåsa in, upp; komma att svälla, föröka’. Bland ordsläktingar kan nämnas blåsa, sufflé och sufflera.

Bo Bergman är författare och medarbetare i Sydsvenskan.