Dags för ännu mer debatt
Språkfrågor har hittills diskuterats med större allvar i Finland än i Sverige. Särskilt längre tillbaka i tiden. Då var korrekt finlandssvenska viktigare än korrekt sverigesvenska. Samma språk, men olika krav.
Ett viktigt skäl till denna skillnad står att finna i Finlands två officiella språk: finska och svenska. De har delvis vårdats och försvarats genom att bygga murar. I en ung och flerspråkig nation, blott hundra självständiga år i år, fanns det skäl att skydda de båda språken genom att vara sträng mot avvikelser från normen. Och det svenska språket, som var i minoritet, fick inte skilja sig för mycket från samma språk i Sverige.
Nu är murarna lägre. På baksidan till boken Språk i prosa och press läser jag: ”det fullständigt korrekta språket kan inte återge den finländska verkligheten.” Boken proklamerar att jakten på finlandismer – de särskilda drag som skiljer finlandssvenskan från sverigesvenskan – är över.
Uttalandet kan verka märkligt från svensk horisont. Det är klart att skönlitterärt språk kan skrivas på dialekt, med slang eller lån från andra språk. Varför ska språkvårdare ha synpunkter på det?
Nu har språkvården i Finland alltså slutat med det. Men denna nya, mildare inställning har inte kommit över en natt. För skönlitteraturen upphörde språkrensningen på 1970-talet. Språkvårdare ägnar sig numera mest åt medierna, som når så många fler.
Tvärtom är det i Sverige. När Språktidningen startade för tio år sedan var språkdiskussioner ganska sällsynta. Enstaka språknyheter kunde blossa upp och någon skrattade åt eller förfasades över Fredrik Lindströms Värsta språket, men någon större allmän debatt blev det sällan. Många hade en avslappnad inställning till språkriktighet.
Tack vare barnböcker med ordet hen, debattartiklar om de, dem eller dom och vittnesmål från frustrerade lärare, debatterar vi numera ofta svenska allvarligt och hett i Sverige.
Det gillar vi förstås på Språktidningen, och vi har därför startat en debattavdelning i tidningen. Redan har vi fått betydligt fler bidrag än vi får plats med. Ändå vill jag uppmuntra till fler. När du är upprörd – hör av dig till oss!
