”Brev byggde denna tidning”

Det kom ett brev till redaktionen. Det var ett år sedan och redaktionen fanns egentligen bara i min hjärna och i ett antal ansökningar. Brevet var elektroniskt och kom från Horace Engdahl. Han var entusiastisk. Inte bara var Språktidningen ett angeläget projekt, skrev Aka­demiens ständige sekreterare, han kunde också tänka sig att ge projektet en knuff i rätt riktning.

Några månader senare kom ett pappersbrev undertecknat av samme sekreterare. Det hade guldkant och såg precis så elegant ut som man kan vänta sig. Löftet var infriat. Och samtidigt kom en hel rad pappersbrev med löften. Vitterhets­akademien, Stiftelsen framtidens kultur, Gustav Adolfsakade­mien, Vetenskapsrådet, Riks­bankens jubileumsfond, Lars Salvius-föreningen. Alla sa de ja.

Så var det hela hösten. Alla var så glada, så positiva, så översvallande överens om att detta var ett projekt i tiden.

egentligen började allt i april 2006. Efter en intervju med Olle Josephson, chef för Språkrådet, hade jag fått en idé om en ny tidning om språk. Jag skickade ett brev till Erik Osvalds, prisbelönt som årets tidskriftsutvecklare och vd för Historiska Media i Lund. Erik brukar avfärda mina idéer, men på ett så vänligt sätt att man vågar fråga snart igen.

Nu var det annorlunda. Erik sa inte nej, utan wow. Och en flitig brevväxling påbörjades.

Snart fick branschtidningen Dagens Media nys om idén. De skrev en liten notis. Så kom ytterligare några små artiklar. Radioprogrammet Språket och finska Sisuradion gjorde inslag.

Allt detta resulterade i mängder av e-brev. Dels från folk som ville prenumerera, dels från folk som ville skriva. Trots att tidningen skulle komma först i slutet av augusti anmälde sig de första prenumeranterna i januari. Och trots att jag inte kunde lova någon ersättning skrevs de första artiklarna redan före jul.

Ja, en pojke som kallade sig Peppe skrev också ett brev. Tillsammans med sin kompanjon Per ville han formge tidningen. De kallar sig Wonderboys och ni kan ju se att de gjort ett underverk.

Så, med brev byggdes denna tidning. Och nu hoppas jag att breven fortsätter strömma in. Vad vill du läsa? Vem vill du läsa? Vad behöver du hjälp med? Vad tycker du? Varför skriver jag ”du”, när jag menar ”ni – alla läsare”? Ja, alla frågor, kommentarer, rättelser och åsikter välkomnas varmt.

PS Just det där med du och ni har jag bett Lars Melin, docent i nordiska språk, att reda ut. Resultatet lär komma i nästa nummer av Språktidningen.