Bevara älvdalskan – men hur?

Gud bevare älvdalskan – från forskningen! Så skrev fotografen Thomas Fahlander i ett e-brev till mig. Thomas Fahlander är fotograf och journalist, boende i Falun. Han har tagit bilderna på älvdalingarna i detta nummer.

Vid varje bild står en text på svenska och en översättning till älvdalska. Thomas Fahlander kan inte älvdalska, så han fick hjälp med att teckna ner vad personerna på bilderna sade. Det visade sig lite klurigt, eftersom älvdalska i första hand är något man talar, inte skriver eller läser.

Nu finns det ett skriftspråk för älvdalska, och det finns ett språkråd som har utarbetat en standard. Här finns särskilda tecken för typiska älvdalska nasalljud och tonande konsonanter. Och det var här Thomas Fahlander såg ett problem. Arbetet med skriftspråket har, enligt honom, lett till att älvdalingar i allt mindre utsträckning skriver på sitt språk. Det verkar paradoxalt, men orsaken ska vara att de är rädda för att skriva fel. Det avvikande skriftspråket tar död på älvdalskan.

Det är en tänkvärd åsikt, men frågan är om den håller vid närmare granskning. Det finns paralleller i andra delar av världen där etablerandet av ett skriftspråk tvärtom varit en faktor för att hålla ett språk levande.

Thomas Fahlanders åsikt är bara en av många om älvdalskan. Är det ett språk eller en dialekt? Ska man kräva modersmålsundervisning? Vi har fem officiella minoritetsspråk i Sverige: finska, samiska, meänkieli, jiddisch och romani. Ska älvdalska bli ett sjätte?

I Språktidningen 5/08 argu­menterade språkvetaren Henrik Rosenkvist för det. Han har flera lärda vid sin sida. Östen Dahl, som skriver i detta nummer, är en av dem. Men andra lika lärda hävdar motsatsen, bland dem Språkrådets chef Olle Josephson och dialektforskaren Maj Reinhammar. Det är en uppfriskande debatt, och jag hoppas att den väcker uppmärksamhet. För oavsett om älvdalskan får den ena eller andra officiella ställningen behövs det resurser.

I Norge har man fattat galoppen. I oktober i år tillkännagav norska Kultur- och kyrko­departementet att satsningar på språk, litteratur och bibliotek i Norge får ytterligare 73,5 miljoner norska kronor.

Det svenska språklandskapet tål nog uppmärksamhet från forskarna, men det vore inte så tokigt med lite pengar också.