An, auf, hinter, in med tyska igen

Nu försökte jag utröna varför dottern hade bestämt sig för spanska som andraspråk i sjätte klass. Jag gissar att jag hade svarat lika kort om min mamma hade frågat mig. Troligen hade jag också tittat åt ett annat håll och sagt ”vet inte”. Sofia lade dock till, för att visa lite god vilja: ”Det kunde lika gärna ha blivit franska.” Jag frågade om det kunde ha blivit tyska, för jag visste ju att detta nummer av Språktidningen skulle vara fyllt med tyska. Men dottern berättade att bara fyra elever på hela skolan hade valt tyska. Själv hade hon aldrig ens övervägt det.
Några av orsakerna till tyskans låga status i skolan listar Nils Johan Tjärnlund på sidan 24. Men lika tydligt är det fåordiga svaret. Just denna gång var det kanske inte min intervjuteknik som brast. Det är bara små omedvetna krusningar som gör att vågskålen tippar över.
Ska man tolka det positivt kommer trenderna att fortsätta skifta. Så snart vurmen för spanska och kinesiska har lagt sig, så kommer arabiska – eller varför inte indonesiska? Sedan är det säkert tyskans tid igen.